Artikel i Intra 1/1999.

Den gode mannen har blivit föremål för en bitvis inflammerad debatt. Som vanligt när känslorna är starka så försvinner lätt den egentliga frågeställningen. INTRA har fått en rad inlägg i denna fråga varav de flesta på olika sätt undviker att ta ställning till huvudfrågan: Hur skapar vi ett system som ger alla personer med utvecklingsstörning möjlighet att använda sina ekonomiska medel på ett sätt som berikar det egna livet? Hur garanterar vi rättstrygghet för den enskilde och insyn i verksamheten? Karl Grunewald förtydligar här sin kritik av godmansskapets nuvarande utformning.

Gode män fungerar

både bra och dåligt

Av Karl Grunewald

Det finns inget som är så viktigt som en öppen insyn i den omsorg som ges utvecklingsstörda personer. Har dessa ingen anhörig som bevakar deras rättigheter måste det finnas någon som står fri från den som har skyldighet ge omsorg. Någon som ser, förstår och är väl orienterad i vilka rättigheter som står till buds. Så är det tänkt med gode män, men så fungerar det inte alltid. Systemet är ihåligt och utan kontroll.

Utvecklingsstörda är av allt att döma den största enhetliga gruppen i åldern 18-65 år som har en god man. De flesta som bor i en gruppbostad har en sådan och oftast är den gode mannen en anhörig.

Ingen statistik

Någon statistik om de gode männen finns inte. Vi vet inte hur många det finns, släktskap, utbildning, erfarenhet, antal besök per år, antal uppdrag per god man, vilka de som har en sådan är med hänsyn till ålder, tillstånd etc. Detta är naturligtvis skrämmande.

Till det kan man lägga det underliga förhållandet att inget ämbetsverk har ett samlat ansvar för "institutet" (över)förmyndare - förvaltare - gode män. Det finns vad jag vet inga föreskrifter eller ens allmänna råd, som ju i andra sammanhang styr innehållet i sådana här "mjuka" verksamheter.

Inga krav

Det ställs inga krav på gode mannen eller överförmyndaren vad gäller kunskaper i sociala författningar eller om det tillstånd som motiverar ett godmanskap. Överförmyndare går kurser och gode män inbjuds ibland till information om hur en redovisning av ekonomin går till. Det är allt.

Hur ska då en sådan person kunna bevaka den enskildes rättigheter, så komplicerat det har blivit med socialtjänstlagen, LSS, färdtjänst m.m.?

Det är alltså inte sant om man säjer till äldre föräldrar att du kan lita på att samhället tillsätter en god man, som bevakar hans eller hennes rättigheter.

Det är svårt att hitta personer som vill åta sig att vara god man. Så har det alltid varit! Följden blir att föräldrar ofta tar på sig att vara god man trots att de innerst inne känner på sig att de gjort sitt och gärna skulle vilja befrias från detta ansvar. Inte minst med tanke på sin egen ålder.

Spendera pengarna!

Ofta fungerar samarbetet mellan personalen och gode mannen bra. Men allt oftare säger personalen i gruppbostäder att det förekommer att gode mannen, istället för att vara pådrivare och en generös bevakare av att den enskilde verkligen spenderar sina medel till glädje och stimulans, är ett hinder. Klagomålen gäller framförallt att gode mannen inte tillåter att den enskildes löpande tillgångar och än mindre att eventuell förmögenhet användes för fritidsaktiviteter, semester eller inköp av kapitalvaror. Dessa saker är ofta viktiga för den enskilde. De kan ge en ökad självkänsla och är en ringa kompensation för allt som inte är denne förunnat!

Man kan ha olika uppfattningar om vad denne skulle uppskatta, vad som är meningsfullt, möjligt och rimligt etc... Oftast har detta sin grund i att personalen känner den utvecklingsstördes preferenser bättre än gode mannen (föräldrar undantagna), ibland i att personalen tillhör en yngre generation. Om det är en anhörig som är god man och som håller på att det ska sparas pengar, misstänker personalen ofta att det gäller ett framtida arv.

Kamrersfunktion

Alltför många gode män ser sig endast i någon slags kamrersfunktion för att lämna in årsredovisning till överförmyndaren och kvittera sitt arvode. Träffa sin huvudman gör man sällan. Det gäller särskilt de som har många huvudmän - det finns de som har upp till 50! Lägg därtill att den utvecklingsstörde kan tvingas betala sin gode man med ett för denne - med hänsyn till de små ekonomiska marginalerna - betydande arvode. Vad jag här sagt gäller endast icke-föräldrar.

För mycket tillsyn

På andra sidan finns de - ofta en förälder - som går för långt i sin tillsyn. De ger personalen anvisningar om den utvecklingsstörde skall få gå med på restaurang, få gå på dans m.m., ja, t.o.m. vilka kläder som bör köpas, vilken mat som bör ges och om andra dagliga rutiner.

Bakgrunden till detta är de ändringar om avgifter för gruppbostaden som infördes för några år sedan. Före det hade varje person sitt s k garantibelopp - en viss procentsats av pensionen - till sitt förfogande. Det skulle förbrukas. Endast det som sparades under en längre tid för ett större utlägg skulle underställas den gode mannens bedömning. Numera betalar hyresgästen sin hyra. Allt annat skall han få behålla för mat, kläder och allt övrigt.

Även personal på dagcentra klagar över att gode män håller inne med pengar för de utvecklingsstörda som bor kvar hemma eller bor själva, trots att de kan uttala sin vilja. En svår situation uppstår när föräldrar, som tillika är gode män, inte önskar att deras barn skall flytta hemifrån, trots att han eller hon är vuxen och vill det själv.

Tre uppdrag

De flesta gode män har tre uppdrag: att bevaka den enskildes rättigheter, att bevaka hans egendom och att sörja för hans person.

Vad beträffar hjälp med att bevaka sin rätt sker det bäst genom anhöriga, personal, kontaktperson och andra som den utvecklingsstörde kommer i kontakt med. Någon god man för en sådan bevakning behövs inte, däremot behövs det om den enskilde inte kan uttrycka sin vilja i relationen till myndigheter. Men då måste den gode mannen också ha utbildning.

Om inte den enskilde har föräldrar bör hjälp med att förvalta en förmögenhet kunna ges av en bankman och överförmyndaren. Och ansvaret för de löpande utgifterna bör kommunen - om inte föräldrar kan engagera sig - kunna ge till den som står den utvecklingsstörde närmast - en eller två betrodda personal - med redovisningsskyldighet till överförmyndaren.

Gode mannens skyldighet att sörja för person är inte längre aktuellt sedan den utvecklingsstördes "försörjning" är inskriven i lag.

En grundlig utredning

Jag har klart för mig att många är gode män med starka ideella motiv. Många fungerar precis så generöst som man förväntar sig. För många föräldrar är det ett rättmätigt beslut från tingsrätten att det är de som fattar beslut, om deras son eller dotter inte förstår vad saken gäller.

Problemet, som de som försvarar godemansskapets nuvarande utformning inte vill se, är att dagens system inte innebär den trygghet för alla gentemot förskingringar eller andra missförhållanden som kan uppstå. Inte heller är det någon bra garant för att den enskildes rättigheter blir tillgodosedda. Men många förleds att tro detta. Vilket i sin tur innebär att kommunerna inte bygger upp säkra rutiner runt den ekonomiska hanteringen på t ex gruppbostäder eller fullgör sina skyldigheter att informera om den enskildes rättigheter.

God-man-institutet behöver förnyas! Syftet bör vara att förstärka den enskildes rättssäkerhet. Det som fungerar bra ska naturligtvis inte försämras för att man vill förbättra det som fungerar dåligt. En förnyelse kräver en grundlig utredning, som Justitidepartementet borde ta initiativ till. Om Riksförbundet FUB gör en framställan om det, tvingas man ta ställning.

PS.

I den debatt som följde min artikel i Dagens Nyheter den 27 oktober har många opponerat sig mot vad som stod i artikelns ingress - att det inte skulle behövas några gode män. Men det har jag varken sagt eller skrivit! Det var redaktören som skrev ingressen. Jag har inte heller skrivit att personalen skulle kunna ta över alla uppdrag som den gode mannen har. Däremot vissa delar.

Föräldrar som lägger ner ett stort arbete på att företräda sina barn har tagit illa vid sig och det smärtar mig. Samtidigt finns det dom vars största problem är att finna någon som kan ersätta och efterträda dom. DS.

-----------------------------------------------------------

En säkrare penninghantering

Socialstyrelsens allmänna råd om förvaltning av privata medel m m (SOSFS 1983:4) reglerar vad som gäller för penninghanteringen i t ex en gruppbostad. Där står bl a : "Det är viktigt att privata medel och andra tillhörigheter registreras, förvaras och förvaltas på ett ur säkerhets- och servicesynpunkt tillfredsställande sätt." Kommunen har alltså skyldighet att se till att rutinerna runt hanteringen av privata medel är tillfredsställande.

Den utvecklingsstörde har rätt att få se årsredovisningen

Många personer med god man får aldrig se den redovisning som den gode mannen lämnar in till överförmyndaren. Det kan man begära antingen genom att själv eller genom ett ombud vända sig till överförmyndaren. Personen måste då skriva ett intyg på att NN ska vara hans ombud och att han därigenom ska ha rätt att ta del av räkenskaperna. Om man inte utan hjälp kan skriva sitt namn kan man ändå utse ett ombud. En sådan ansökan får undertecknas med "handen på pennan". Det innebär att man får hjälp med att underteckna ansökan. I sådana fall skall två trovärdiga personer redogöra för orsaken till att sökanden inte utan hjälp har kunnat skriva sitt namn.