Artikel i Intra 3/2003.

God kunskap för gode män

Äntligen en redig lärobok för dem som är gode män!

Över 2 000 personer har deltagit i Riksförbundet FUB:s konferenser för gode män och förvaltare. Nu har Hans Nilsson, på FUB:s uppdrag, ställt samman en bok som bl a baserar sig på de frågeställningar som deltagarna velat ha svar på. Det har blivit en suverän lärobok, obligatorisk för alla gode män.

Vem blir god man?

De flesta vuxna med utvecklingsstörning behöver en god man och man räknar med att alla som bor i en gruppbostad eller servicebostad har en sådan. Det rör sig om 16 000 av de 25 000 vuxna med utvecklingsstörning.

Det skulle vara intressant att få veta vilka som blir deras gode män. Men i denna bok, såväl som i övrigt, finns inte någon som helst statistik över släktskap, ålder, hur länge de har sitt uppdrag, hur ofta de har kontakt med sin huvudman etc. Det är en märklig brist, i vårt annars så statistikrika land.

Det första kapitlet handlar om hur det är att vara utvecklingsstörd och det andra om hur det är att vara god man. Den gode mannen är en "tillsammans-med-person". Det innebär att huvudmannen (den enskilde) har sin fulla rätt att gå emot sin gode man och genomdriva sina egna önskemål. Men så kan inte ske om man har en förvaltare. Denne är en "istället-för-person".

I ett utmärkt avsnitt beskrivs förutsättningarna för ett bra godmanskap, liksom hur det är att vara förälder eller syskon och god man.

Saknar personalen

Däremot hittar jag inget om relationen till personalen på främst gruppbostäderna. Där är ju personalen en slags förstahandsföreträdare och den gode mannen en andrahands sådan.

Det är faktisk först genom ett intimt och förtroendefullt samarbete med personalen som den gode mannen kan fullgöra sina uppdrag. Det förekommer dessvärre en hel del misstro mot gode män då man tycker att de hör av sig för sällan och håller igen på pengarna för mycket. Och gode män känner sig säkert inte alltid särskilt välkomna, kanske även osäkra och utanför.

Nog borde man ha problematiserat godmanskapet mer än som gjorts: Bristen på handledning, svårigheterna med rekrytering och konsekvenserna av det, den dåliga betalningen, bristen på normer för antalet kontakter och den dåliga tillsynen av överförmyndarna, deras obenägenhet att medge ett byte av god man m.m.

Genomgång av lagar

Kapitlen följer den juridiska uppdelningen i uppdraget: Att sörja för person, bevaka rätt och förvalta egendom.

Det görs en utförlig genomgång av de lagar som kan gälla för den utvecklingsstörde personen. Särskilt bra är redovisningen av socialtjänstlagen med dess maxtaxa, förbehållsbelopp och rätt till ekonomiskt bistånd. Likaså för hälso- och sjukvårdslagen med hjälpmedel och tandvård. Att även frågorna om brott och kränkningar tas upp är utmärkt.

Jag skulle önska mer om privat verksamhet, inklusive de allt vanligare entreprenaderna och vilket ansvar som kommunen har för dessa. Likaså saknar jag en kort redovisning av förordningen till LSS och Socialstyrelsens viktiga föreskrifter och allmänna råd om bostad med särskild service. Och nog hade det varit bra att informera om vad den gode mannen kan göra om kommunen inte verkställer ett beviljat beslut.

Pengarna ska användas

Kapitlet som handlar om att förvalta huvudmannens egendom visar hur komplicerade förhållandena kan vara - långt värre än vad jag föreställde mig! Kanske är det detta som avskräcker många från att bli god man?

Författarnas inställning är helt klar: Huvudmannens pengar ska användas. Att spara dem är inte god mans huvuduppgift. Bland annat skriver man så här:

De materiella förhållandena har mycket stor betydelse för personer med grav utvecklingsstörning. Många har svårt att kompensera brister med hjälp av fantasier eller drömmar och behöver därför extra mycket i nuet.

God mans årsräkning skall lämnas till överförmyndaren. Där är den en sekretessbelagd handling som endast huvudmannen, dennes make, sambo eller närmaste släkting får ta del av. Personalen kan endast få ta del av den genom huvudmannen, eventuellt som ombud för denne. Bäst är förstås om den gode mannen talar om för personalen de uppgifter som är bra för huvudmannen att de får veta. (Gode mannen omfattas inte av sekretesslagen.)

Mycket klagomål har under de senaste åren framförts mot systemet god man, vilket bidragit till att regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning. Vad kan en god man förvänta sig av denna? Det borde man kanske upplyst om.

Att läsa:

Riks-FUB och Hans Nilsson. Hjälp mig att bestämma - om Utvecklingsstörning, Godmanskap och Förvaltarskap. 91 sidor. 2003. 90 kr inkl moms. Tel 08-508 866 00. Fax 08-508 866 66.

Kan beställas på: www.fub.se