Artikel i Intra 4/1999.

 

 

 

 

 

Vuxna i familjehem

 

 

TvŒ personer, bŒda 33 Œr gamla, med utvecklingsstšrning har sedan barndomen bott i ett familjehem i Lenhovda i Uppvidinge kommun. Familjehem enligt LSS Šr en bostadsform fšr barn och inte fšr vuxna. Detta har kommunen lšst genom att istŠllet bevilja och bekosta detta boende som en insats enligt socialtjŠnstlagen.

Kvinnan som driver familjehemmet har en son som Šr god man till de inneboende.

…verfšrmyndarnŠmnden frŒntog denne godmansskapet dŒ man ansŒg att han varit fšrsumlig och underlŒtit att fšra erforderliga rŠkenskaper.

 

De tvŒ personerna med utvecklingsstšrning šverklagade nŠmndens beslut, men denna ansŒg att de inte var behšriga till det, eftersom distriktslŠkaren intygat att de "led" av hŠmmad fšrstŒndsutveckling och att deras hŠlsotillstŒnd (!) hindrade att deras mening om godmanskap inhŠmtades. SjŠlv tyckte dom att de kunde fšrstŒ vad saken gŠllde och gick vidare till tingsrŠtten i Šrendet.

 

I september fšrra Œret beslšt sŒ tingsrŠtten i VŠxjš att šverfšrmyndarnŠmndens beslut att entlediga sonen som god man fšr de tvŒ personer med utvecklingsstšrning skulle gŠlla.

 

DŠremot hšll tingsrŠtten med de tvŒ personerna. De borde ha fŒtt šverklaga. Men samtidigt sa man att det inte var fel av nŠmnden att inte lyssna pŒ dem nŠr man entledigade deras gode man. Deras mening var inte viktig i denna frŒga eftersom den gŠllde ekonomiska fšrhŒllanden. TingsrŠtten faststŠllde nŠmndens beslut.

 

€rendet gick upp till Gšta hovrŠtt. Denna fastslog att de bŒda visst kunde hšras muntligt i Šrendet utan att det Šr till skada fšr nŒgon av dem. De har bŒda fšrmŒga att fšrstŒ vad saken gŠller.

 

AngŒende entledigandet av den gode mannen sŠger sig hovrŠtten ha fŒtt en betydligt fylligare belysning och har dŠrfšr en viss fšrstŒelse fšr hans sŠtt att skšta sitt godmanskap. DŠrfšr undanršjer hovrŠtten tingsrŠttens beslut - den bšr bšrja om frŒn bšrjan med en muntlig fšrhandling.

 

Kommentar: Det Šr ju utmŠrkt att de bŒda personerna med utvecklingsstšrning fŒr fšra sin talan. MŠrkligt Šr det dock att šverfšrmyndaren en gŒng har godtagit familjehemsŠgarens son som god man, dŒ de som bor dŠr stŒr i beroendefšrhŒllande till hans mor. Lika mŠrkligt Šr det att socialnŠmnden i Uppvidinge kommun lŒter tvŒ vuxna personer bo i ett familjehem Šven om de bott dŠr lŠnge. Det Šr ju som sagt ingen insats enligt LSS. De mŒste naturligtvis som andra fŒ bo i en egen lŠgenhet, ev. som del av en gruppbostad. Det Šr den gode mannens skyldighet bevaka det.

                                                                                                             Karl Grunewald