Artikel i Intra 1/1999.

Josef (I artikeln ”Min farbror Josef …och hur man tillämpar LSS”) är en av många äldre som har haft svårt att få sina rättigheter tillgodosedda. Det finns många missförstånd och mycken okunnighet om äldre utvecklingsstördas rättigheter enligt LSS.

Vad gäller för

äldre personer?

Många av dem som togs in på vårdhem förr i världen behövde inte alls ett så totalt omhändertagande. Men det fanns inga alternativ. Först på 1970- och 1980-talen fick en del av dem möjlighet att flytta till ett inackoderingshem (gruppbostädernas föregångare). Det var oftast personer utan flerhandikapp som mycket snart med framgång anpassade sig till det nya livet.

Under 1980- och in på 1990-talet blev efterfrågan på platser på gruppbostäder allt större. Man fann då att många av de äldre inte mådde så bra på dessa, ofta beroende på den stora blandningen med unga utvecklingsstörda. Landstingens vårdchefer började med framgång förhandla med kommunerna om nästa steg - en förflyttning av "de duktigaste" till kommunens äldreboende. Ur ekonomisk synpunkt var det ingen skillnad för den enskilde - man hade kvar sitt så kallade garantibelopp.

År 1994 kom LSS, i vilken man ändrade på systemet för betalningen i gruppbostäder och servicebostäder. Kommunen får nu bara ta betalt för bostaden, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter, men inte för den omvårdnad som hon eller han behöver. Inte heller för någon annan insats enligt lagen, t ex kontaktperson.

Omvårdnad enligt LSS innebär mer än enligt Socialtjänstlagen. Enligt LSS har personalen en skyldighet att stödja och hjälpa den funktionshindrade med sådana dagliga personliga behov, som hon eller han kan ha svårigheter att klarar själv, och att se till att denne får den hälso- och sjukvård, tandvård och de hjälpmedel som behövs.

Kvaliteten i insatsen enligt LSS skall vara högre än i socialtjänstlagen. Den enskilde skall - som det heter - tillförsäkras goda levnadsvillkor. Är man inte nöjd med kvaliteten kan man begära en förbättring och klaga i länsrätten om man inte får det. Det kan man inte enligt Socialtjänstlagen.

Det är alltså bättre både ur ekonomisk och omvårdnadssynpunkt att få sitt serviceboende enligt LSS än enligt socialtjänstlagen. Det är kommunens skyldighet att informera den enskilde om det och ge insatsen enligt den lag som är fördelaktigast för den enskilde. Det står bl a i Socialstyrelsens allmänna råd "Det egna valet" 1995:2.

Det är många som tror att LSS inte gäller för äldre personer - för dem över 65 års ålder. Det är fel! Äldre personer som får ett funktionshinder, som inte beror på det normala åldrandet, kan få insatser enligt LSS. Den enda insatserna som upphör vid den åldern är personlig assistans och daglig verksamhet. Men beträffande det förra säger departementschefen att assistansen bör ges i andra former och beträffande det senare att äldre personer likväl bör ges möjlighet att fortsätta i daglig verksamhet för att därigenom undvika passivisering och isolering.

Karl Grunewald