Artikel i Intra 1/1999.

 

 

 

Josef (I artikeln ÓMin farbror Josef  Éoch hur man tillŠmpar LSSÓ) Šr en av mŒnga Šldre som har haft svŒrt att fŒ sina rŠttigheter tillgodosedda. Det finns mŒnga missfšrstŒnd och mycken okunnighet om Šldre utvecklingsstšrdas rŠttigheter enligt LSS.

 

 

 

 

Vad gŠller fšr

Šldre personer?

 

 

 

MŒnga av dem som togs in pŒ vŒrdhem fšrr i vŠrlden behšvde inte alls ett sŒ totalt omhŠndertagande. Men det fanns inga alternativ. Fšrst pŒ 1970- och 1980-talen fick en del av dem mšjlighet att flytta till ett inackoderingshem (gruppbostŠdernas fšregŒngare). Det var oftast personer utan flerhandikapp som mycket snart med framgŒng anpassade sig till det nya livet.

 

Under 1980- och in pŒ 1990-talet blev efterfrŒgan pŒ platser pŒ gruppbostŠder allt stšrre. Man fann dŒ att mŒnga av de Šldre inte mŒdde sŒ bra pŒ dessa, ofta beroende pŒ den stora blandningen med unga utvecklingsstšrda. Landstingens vŒrdchefer bšrjade med framgŒng fšrhandla med kommunerna om nŠsta steg - en fšrflyttning av "de duktigaste" till kommunens Šldreboende. Ur ekonomisk synpunkt var det ingen skillnad fšr den enskilde - man hade kvar sitt sŒ kallade garantibelopp.

 

r 1994 kom LSS, i vilken man Šndrade pŒ systemet fšr betalningen i gruppbostŠder och servicebostŠder. Kommunen fŒr nu bara ta betalt fšr bostaden, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter, men inte fšr den omvŒrdnad som hon eller han behšver. Inte heller fšr nŒgon annan insats enligt lagen, t ex kontaktperson.

 

OmvŒrdnad enligt LSS innebŠr mer Šn enligt SocialtjŠnstlagen. Enligt LSS har personalen en skyldighet att stšdja och hjŠlpa den funktionshindrade med sŒdana dagliga personliga behov, som hon eller han kan ha svŒrigheter att klarar sjŠlv, och att se till att denne fŒr den hŠlso- och sjukvŒrd, tandvŒrd och de hjŠlpmedel som behšvs.

 

Kvaliteten i insatsen enligt LSS skall vara hšgre Šn i socialtjŠnstlagen. Den enskilde skall - som det heter - tillfšrsŠkras goda levnadsvillkor. €r man inte nšjd med kvaliteten kan man begŠra en fšrbŠttring och klaga i lŠnsrŠtten om man inte fŒr det. Det kan man inte enligt SocialtjŠnstlagen.

 

Det Šr alltsŒ bŠttre bŒde ur ekonomisk och omvŒrdnadssynpunkt att fŒ sitt serviceboende enligt LSS Šn enligt socialtjŠnstlagen. Det Šr kommunens skyldighet att informera den enskilde om det och ge insatsen enligt den lag som Šr fšrdelaktigast fšr den enskilde. Det stŒr bl a i Socialstyrelsens allmŠnna rŒd "Det egna valet" 1995:2.

 

Det Šr mŒnga som tror att LSS inte gŠller fšr Šldre personer - fšr dem šver 65 Œrs Œlder. Det Šr fel! €ldre personer som fŒr ett funktionshinder, som inte beror pŒ det normala Œldrandet, kan fŒ insatser enligt LSS. Den enda insatserna som upphšr vid den Œldern Šr personlig assistans och daglig verksamhet. Men betrŠffande det fšrra sŠger departementschefen att assistansen bšr ges i andra former och betrŠffande det senare att Šldre personer likvŠl bšr ges mšjlighet att fortsŠtta i daglig verksamhet fšr att dŠrigenom undvika passivisering och isolering.

Karl Grunewald