Artikel i Intra 2/1999.

 

 

 

Nyttiga (och onyttiga) rŒd

 

till personal i gruppbostŠder

och daglig verksamhet

 

 

 

"Handbok i konsten att byta gardiner..." heter en skrift som Trygghetsfonden har gett ut. Titeln till trots ger den fšga vŠgledning i textila frŒgor. Men desto mer av nyttigheter fšr den som vill lŠra sig grunderna fšr arbetet pŒ dagcenter och i gruppbostŠder. Kanske Šr den till och med lite fšr nyttig?

 

 

Tolv personer, de flesta anstŠllda i gruppbostŠder eller dagcenter i Mellansverige, har trŠffats ett antal gŒnger och utbytt tankar om sitt arbete. Resultatet har Christina Lšnnheden sammanstŠllt till en skrift som tar upp mŒnga aspekter av hur stšdet till personer med utvecklingsstšrning ska utformas. Det kŠnns att det Šr yrkesmŠnniskor som har ordet. PŒ gott och ont.

 

 

Bra introduktion

 

Det goda Šr lŠtt att se. Skriften Šr en kraftfull och kunnig plŠdering fšr individuellt utformat stšd och den tar upp de viktigaste aspekterna pŒ arbetet. Yrkesrollens mšjligheter och begrŠnsningar, kontakter med anhšriga, gode mŠn och kontaktpersoner, konflikter, vŒld, švergrepp och sex och samliv. DŠrigenom lŠmpar den sig utmŠrkt som underlag fšr en introduktionskurs fšr nyanstŠllda eller fšr en arbetsplatscirkel. Skriften Šr pedagogiskt utformad - varje stycke avslutas med nŒgra frŒgestŠllningar som fšr det mesta kan anvŠndas i grupparbeten. Det Šr kort sagt en nyttig och bra skrift.

 

 

Mycket fšrnuftig

 

Men, invŠndningarna finns dŠr. Det Šr en mycket fšrnuftig skrift. Och just i sin fšrnuftighet tenderar den att fšrminska komplexiteten i detta att arbeta professionellt med stšd till funktionshindrade. LŒt mig ta nŒgra exempel:

 

I kapitlet om individuell planering Šr det fšrŠndringarna och framstegen som stŒr i centrum. MŒl ska sŠttas och utvecklingen ska dokumenteras. "Den funktionshindrade ska om mšjligt vara delaktig bŒde i upprŠttandet av och arbetet med planen", stŒr det. Men rŠcker det med delaktighet?

Min erfarenhet Šr att mŒnga personer med lindrig utvecklingsstšrning, som verkligen fŒr vŠlja, inte alls vill vara fšremŒl fšr nŒgon plan. €n mindre vill dom att livet de lever ska dokumenteras i svŒrbegripliga anteckningsbšcker. VŒr professionella inriktning pŒ framsteg och utveckling kan fšr mŒnga vuxna personer med utvecklingsstšrning bli en tvŒngstršja.

Viss begreppsfšrvirring rŒder ocksŒ i detta kapitel: Šr det individuell plan enligt LSS (€ 10) eller Šr det gruppbostadens eller den dagliga verksamhetens egna individuella planering som avses?

 

 

NŒgonting saknas

 

Yrkesrollens olika dimensioner skildras inkŠnnande, men nŒgonting saknas. Man beskriver t ex Karin som inte hŒller med om de gemensamma beslut som fattas i personalgruppen och som saboterar dessa: "GŒng pŒ gŒng hŠnder det att nŒgon av de funktionshindrade kommer och sŠger: - men Karin har lovat..." Och sŒ frŒgar man lite fšrnumstigt: "RŠttar vi oss efter de beslut som Šr tagna?"

Fšrhoppningsvis inte, tŠnker jag. Fšr min erfarenhet sŠger mig att sŒdana kollektiva personalbeslut oftare handlar om regler och inskrŠnkningar som har att gšra med personalens behov av struktur, Šn om omsorg gentemot dem som man arbetar med. Tur dŒ om nŒgon kanske kan kŠnna sig tvingad att bryta pakten fšr att bevara sin sjŠlvrespekt. Aldrig Šr den utvecklingsstšrde sŒ maktlšs som nŠr hela personalgruppen enats om ett visst bemštande och sedan ihŠrdigt bevakar varandra sŒ att ingen fuskar.

En vettigare infallsvinkel Šr att var och en mŒste vŒga ta ansvar fšr sin relation och inte gšmma sig bakom kollektiva beslut. Att man mŒste kunna fundera šver och motivera sitt handlande.

 

 

NŠrhet utan beroende?

 

Eller denna syn pŒ vŒrdarbetet som jag finner rent stštande: "Det som bland annat skapar kvalitet i arbetet Šr att ha nŠrhet och en personlig relation till dem man arbetar fšr. Det Šr ofta svŒrt att behŒlla en balans i denna nŠrhet och lŠtt hŠnt att man istŠllet utvecklar ett beroende." 

Men nŠrhet och personliga relationer utan beroende finns inte! Arbetar du i t ex en gruppbostad sŒ kommer andra i varierande grad att bli beroende av dig antingen du vill det eller inte. Man kan fšrvisso motarbeta alltfšr starka beroenden, men viktigare Šr att lŠra sig se och hantera dem pŒ ett bra sŠtt.

Riktigt illa blir det i skriften nŠr man med denna syn som utgŒngspunkt skildrar den 63:Œriga vŒrdaren Anna som i nŠstan 20 Œr varit Hans vŠn och stšd i livet. "Fšr Hans som tidigare bott pŒ institution, har Anna blivit nŒgot av den anhšriga som han alltid saknat. Anna i sin tur Šr vŠldigt mŒn om Hans och vŠrnar lite extra om honom." Nu gŒr Anna i pension och tŠnker flytta till en annan landsŠnda. Hon gruvar sig hur Hans ska reagera pŒ detta.

"I exemplet med Anna och Hans kan det vara sŒ att relationen har blivit fšr nŠra", skriver fšrfattarna fšrnumstigt. De menar att Anna nog behšvde Hans som nŒgon att visa sin omsorg om, nŠr hennes egna barn vuxit upp. "I ett sŒdant lŠge Šr det viktigt att frŒga sig: Vad Šr mina egna behov och vad Šr Hans behov?"

Man kan bli ledsen i šgat av mindre. Om nu Hans, sŒsom fšrfattarna skriver, efter att ha vuxit upp pŒ institution och utan att ha nŒgon anhšrigkontakt, hittar en mŠnniska som han under sŒ lŒng tid kan utveckla en varm och fin relation till, sŒ Šr det vŠl dags fšr Šnglarna i himlen att jubla och fšr kommunen att plocka fram fšrtjŠnstmedaljen i guld. DŒ har ju Anna gjort en arbetsinsats som det Šr fŒ fšrunnat att ha gjort under sin livstid. Att hon sedan mŒste skiljas frŒn Hans Šr fšrvisso trist, men skilsmŠssor och sorg Šr ingenting som med nšdvŠndighet Šr ont. Att sšrja en brusten relation innebŠr ju ocksŒ att man, kanske under mŒnga Œr, fŒtt kŠnna av vad vŠnskap och kanske kŠrlek vill sŠga. Och vad Šr alternativet till det?

 

 

En bra skrift

 

InvŠndningarna finns dŠr. Men det Šndrar inte pŒ min bedšmning att "Konsten att byta gardiner..." Šr en bra skrift som fšrhoppningsvis fŒr stor spridning bland alla som arbetar med att stšdja personer med utvecklingsstšrning. Och, fšr att bevisa detta sŒ kommer hŠr tvŒ citat som bara dom gšr boken vŠrd att inhandla:

 

"TŠnk dig in i fšljande:

Det Šr arbetsplatstrŠff och idag skall det handla om dig. Du tvingas sitta dŠr och hšra deras synpunkter utan att fŒ framfšra dina Œsikter. Personalgruppen diskuterar din (o)vana att alltid slŠpa fštterna efter dig. De tycker att du stšr och irriterar. NŠr de diskuterat en stund, kommer de fram till hur de ska gŒ till vŠga. De ska kšpa ett par sockiplast till dig som du mŒste ha pŒ jobbet. Efter det diskuterar de om du ska fŒ semester i maj som du vill ha. De kommer fram till att det Šr bŠttre i april! Ingen tittar pŒ dig under hela mštet, det Šr som om du inte fanns."

 

"Framfšr allt vill vi lyfta fram den signal som titeln vŒrdare eller vŒrdarinnor ger. Den šverensstŠmmer dŒligt med det innehŒll som omsorgen har idag. Den kan snarare ge helt felaktiga associationer och hŒlla kvar det som tidigare var mindre bra.

Den huvudsakliga uppgiften Šr inte att vŒrda eller ta hand om. Den Šr att vara ett stšdjag. PŒ en del hŒll har man bytt titel till t ex boendeassistent, habiliteringsassistent eller gruppledare. Assistera Šr mer beslŠktat med stšdjag Šn vŒrdare och ger bŠttre associationer menar vi."

 

SΠsant!

                                                                 Hans Hallerfors

 

 

Att lŠsa:

 

"Handbok i konsten att byta gardiner..." , Kan bestŠllas kostnadsfritt frŒn Trygghetsfonden, tel 08-7024349

e-post: hbg@tfkl.se