Artikel i Intra 3/2003.
Hans Hallerfors intervjuar och portrŠtterar Barbro Lewin.
Om Barbro Lewin sprakar det alltid. Nu har hon undersškt rŠttssŠkerheten fšr brottsoffer med funktionshinder. Hon anser att osynligheten Šr det stora problemet. Ofta ser man inte švergreppen och dŒ hŠnder ingenting.
Barbro Lewins rapport bygger pŒ en enkŠt som 755 gode mŠn svarat pŒ. Eftersom flera av dem var god man fšr mer Šn en person, blev antalet huvudmŠn (en huvudman Šr den som behšver hjŠlp av en god man) 978. De gode mŠnnen rapporterade om sammanlagt 74 misstŠnkt brottsliga handlingar mot 42 huvudmŠn. Det Šr dessa švergrepp som studien handlar om.
Av brottsoffren var 28 kvinnor och 14 mŠn och mer Šn hŠlften hade en utvecklingsstšrning (de švriga huvudmŠnnen hade demens eller hade ett psykiskt eller fysiskt funktionshinder). Det vanligaste brottet som de utsatts fšr var stšld (16 personer) och misshandel (12 personer). tta personer, varav sex kvinnor, hade utsatts fšr sexuella švergrepp, sexuellt ofredande eller vŒldtŠkt.
- I min undersškning framgŒr att ungefŠr 3,5% av de undersškta utsatts fšr nŒgon typ av brottslig handling och det Šr ju inte mŒnga, sŠger Barbro Lewin. Men det Šr tillrŠckligt hemskt att de šver huvud taget utsŠtts fšr sŒdana handlingar. Och att de ofta Šr osynliga som brottsoffer.
Barbro Lewin Šr švertygad om att sjŠlva funktionshindret innebŠr en škad utsatthet:
- NŠr man Šr beroende av andra och inte kan vŠrja sig eller berŠtta vad som hŠnt blir man mer utsatt. Funktionshindret spelar ocksŒ roll nŠr det gŠller att fŒ upprŠttelse efter det att man blivit utsatt fšr švergrepp.
- Personer med grav utvecklingsstšrning som ofta lever i skyddade miljšer borde rimligen vara mindre utsatta fšr švergrepp Šn andra. Medan de som har en lindrig utvecklingsstšrning, som lever ute i samhŠllet, kanske Šr mer utsatta?
- Det vet man inte idag. Man kan anta att de som vistas ute i samhŠllet Šr mer utsatta. Men det finns inga undersškningar om detta.
Barbro Lewin vŠrjer sig mot att dra nŒgra lŒngtgŒende generella slutsatser utifrŒn det fšrhŒllandevis lilla material som hon samlat in.
- Men om man tar de sexuella švergreppen sŒ tycker jag det Šr tillrŠckligt uppseendevŠckande att det var sŒ mŒnga som Œtta, fšr jag Šr švertygad om att det ocksŒ finns ett mšrkertal dŠr, som inte kommer fram. Det Šr ju inte alltid den enskilde berŠttar fšr den gode mannen vad som hŠnt. Dom kanske inte ens kan berŠtta.
Brotten mot personer med utvecklingsstšrning Šr fšr det mesta av tre olika slag: Fšrst har vi de švergrepp och den brottslighet som riktar sig mot utvecklingsstšrda ute i samhŠllet och som blir vanligare ju fler som deltar i samhŠllslivet. Sedan har vi de švergrepp och den brottslighet som hŠnger samman med beroendet och som oftast handlar om att personal, anhšriga eller gode mŠn missbrukar sitt šverlŠge till att begŒ švergrepp, stjŠla pengar o s v. Och till sist har vi de švergrepp, ofta misshandel, fšrolŠmpningar och liknande, som fšrekommer mellan de som tex bor i en gruppbostad eller arbetar i daglig verksamhet. Man behšver olika typer av strategier fšr att hantera dessa olika typer av brottslighet.
- Vi mŒste kunna hantera baksidan av normaliseringen, sŠger Barbro Lewin. Att personer med utvecklingsstšrning nu ocksŒ ršr sig i miljšer som kan vara "farliga". Vi mŒste upplysa dem om detta, det Šr riskfyllt att ta kontakt med en partner pŒ "heta linjen", vissa krogmiljšer kan vara farliga o s v - det Šr farligt fšr alla mŠnniskor.
- Det finns ju en tragisk erfarenhet som mŒnga personal och anhšriga delar. Att trots alla vŒra vŠlmenande fšrmaningar och fina aktiviteter som vi kan erbjuda, sŒ Šr det mŒnga som hellre sŠtter sig pŒ soffan bland A-lagarna. Trots att man dŠr ofta kan bli bŒde utnyttjad och fšrolŠmpad. Vad har A-laget som inte vi har?
- DŠr kan man bli bekrŠftad, inte som funktionshindrad, utan som en i gŠnget. Det Šr likadant med flera jag kŠnner. De vŠgrar gŒ pŒ FUB-danserna och ger sig ut pŒ egen hand. Ibland far de illa men det spelar ingen roll.
- Vad ska man gšra dŒ?
- Man kan inte šverge en person som far illa. Det Šr inte antingen-eller. Att respektera den enskildes integritet och sjŠlvbestŠmmande innebŠr inte att man legitimerar passivitet. Man har en skyldighet att fšrsška pŒverka om man ser att nŒgon mŒr dŒligt. God omvŒrdnad ingŒr t ex i insatsen gruppbostad och daglig verksamhet. Och med god omvŒrdnad menas ocksŒ att man bryr sig om. Att man pratar med den som t ex ringer till heta linjen eller uppsšker andra sŒdana miljšer. Ofta behšver man hjŠlp med att inse vad kŠrlek Šr: €r han verkligen kŠr i dig nŠr han handlar sŒ mot dig? Man behšver kanske veta att det finns faror i det man gšr. Att man kan bli misshandlad, fŒ sjukdomar osv.
- Men den dŠr vŠnligt manipulerande metoden hjŠlper ju inte alltid. Trots att vi Šr experter pŒ den.
- Jo, men jag tror ŠndŒ pŒ den linjen.
- Men ofta spelar man i den vŠrlden dŠr man fŒr ta šver fšrŠldrarollen, att man mŒste sŠga ifrŒn och dŠrmed egentligen trampa pŒ nŒgons integritet och vuxenvŠrde, trots att man inte vill. DŠrfšr att man helt enkelt fšrsŠtts i den rollen. Som personal blir man ofta anvŠnd som substitutfšrŠlder av dem som av olika skŠl behšver en sŒdan. Och detta oavsett om man vill det eller inte. Och dŒ Šr det kanske en bŠttre utgŒngspunkt att lŠra sig handskas med den rollen pŒ ett bra sŠtt. Att anvŠnda sig av den fšr att hjŠlpa nŒgon att vŠxa till sjŠlvstŠndighet.
- Men professionalism Šr ju att sŠga nej till fšrŠldrarollen. Att inte ta pŒ sig den. Att fšrška hitta ett lŠge dŠr man varken behšver tillgripa paternalism eller fšrhŒlla sig likgiltig.
Tillitsbrotten Šr viktiga att studera. Som exempel nŠmner Barbro Lewin ett rŠttsfall som intrŠffade under undersškningsperioden. En medelŒlders man frikŠndes frŒn anklagelsen att ha utnyttjat en 19-Œrig kvinna med utvecklingsstšrning. Enligt utlŒtande stod hon pŒ en nioŒrings nivŒ. Hon hade ett fšrtroendefullt fšrhŒllande till gŠrningsmannen. Motiveringen till frikŠnnandet var att hon hade rŠtt till sin sexualitet. Hon fick sin sak pršvad i domstol och blev dŠrmed synlig som brottsoffer.
- Att man hŠnvisar till hennes rŠtt till sin sexualitet osynliggšr ju hennes funktionshinder, sŠger Barbro Lewin uppršrt. Detta att hennes utvecklingsstšrning rimligen gšr henne mer sŒrbar har rŠtten inte tagit hŠnsyn till.
…vergrepp inom verksamheten.
- Det Šr viktigt att ha klart fšr sig att en handling inte blir mindre brottslig om den sker inom vŒrden, sŠger Barbro Lewin. I ett fall i Gislaved, dŠr en kvinna blev misshandlad, anvŠnde Œklagaren det som ett argument: att det hela ršrde sig om en vŒrdfrŒga. Men ett slag Šr ett slag oberoende av var det utdelas. Och en fšrolŠmpning Šr en fšrolŠmpning oberoende av var den uttalas. Det Šr inte en "familjeangelŠgenhet" om en person med utvecklingsstšrning i en gruppbostad pucklar pŒ en annan. Det rŠcker inte att bara sŠra pŒ dem som "syskon". Om man sŠtter sig i brottsoffrets situation sŒ Šr det ju likvŠrdigt om man fŒr blŒmŠrket av grannen i gruppbostaden eller grannen utanfšr gruppbostaden. Astrid Kubis vid sociologiska institutionen i Uppsala forskar om detta. Det viktiga, ur brottsoffrets perspektiv, Šr att švergreppet blir erkŠnt fšr att vara just det. Och dŒ kan man inte, som sker i vissa fall, bara flytta pŒ brottsoffret.
- En viktig pusselbit Šr hur rŠttsvŠsendet fungerar, sŠger Barbro Lewin. UtifrŒn mitt material kan jag inte sŠga att rŠttsvŠsendet diskriminerar personer med utvecklingsstšrning. Men jag Šr ŠndŒ švertygad om att i de fall švergreppen - och det har ršrt sig om klara sŒdana - inte har gŒtt vidare, sŒ Šr det offrens utvecklingsstšrning som har varit orsaken.
De utsatta fšrblir osynliga brottsoffer nŠr de inte sjŠlva uppfattar sig som brottsoffer. DŠrfšr Šr det sŒ viktigt att de som pratar med offret kallar saker och ting vid deras rŠtta namn. Att de som utreder hittar vŠgar att kompensera den bristande kommunikationsfšrmŒgan. Det handlar ytterst om rŠttssŠkerheten i samhŠllet.
Man kan ocksŒ frŒga sig om personer som rŒkat ut fšr švergrepp fŒr tillrŠckligt med stšd fšr att bearbeta vad som hŠnt. Det finns risk fšr att bŒde offer och fšršvare hamnar mellan kriminalvŒrd, psykiatri och habilitering och ej fŒr adekvat hjŠlp.
Barbro Lewin har ett syfte med sin rapport:
- Det viktiga Šr att dessa brottsoffer blir synliga, sŠger hon. Att vi blir medvetna om att det sker brott Šven mot svŒrt funktionshindrade mŠnniskor. Det Šr min fšrhoppning med den rapport jag skrivit. Att den ska bidra till att hšja beredskapen hos alla sŒ att vi kan agera mera kraftfullt. Framfšr allt hoppas jag pŒ de gode mŠnnen.
Tre viktiga punkter enligt Barbro Lewin:
¥ God omvŒrdnad innebŠr mer Šn att bara respektera den enskildes integritet och sjŠlvbestŠmmande. Man fŒr inte vara passiv nŠr nŒgon utsŠtts fšr švergrepp.
¥ Vid samtal med nŒgon som man misstŠnker blivit utsatt mŒste man vŒga se och vŒga lyssna. Och man mŒste kalla saker vid dess rŠtta namn.
¥ Personer med utvecklingsstšrning har svŒrt att kommunicera. Men den bristen kan man kompensera! Personer med utvecklingsstšrning har rŠtt att bli bemštta som alla andra och att fŒ sin rŠtt pršvad. Om personer inte behandlas pŒ ett rŠttssŠkert sŠtt inom rŠttsvŠsendet handlar det om diskriminering.
Barbro Lewin har haft en krokig vŠg fram till dagens centrala position som framstŒende forskare och fšrestŒndare fšr CHF (Centrum fšr handikappforskning) i Uppsala.
1958 bšrjade hon lŠsa medicin och Œtta Œr senare var hon utbildad lŠkare.
Men med lŠkaryrket fick det vara sŒ lŠnge. Barbro hade bildat familj och 1966 fick hon ett barn, en flicka.
- Jag ville ha en paus, sŠger hon eftertŠnksamt. Hon fick ytterligare tvŒ barn, ett av dem hade en hjŠrntumšr som opererades. Efter operation stod det klart att han fŒtt en utvecklingsstšrning. LŠkarplanerna fick lŠggas pŒ framtiden fšr barnet behšvde mycket stšd i hemmet. Fšrst 1986 fick hon tid att tŠnka pŒ sig sjŠlv och sitt arbete.
- Det var fšrst dŒ som det ordnade sig fšr mitt barn. Jag bšrjade lŠsa statskunskap samtidigt som jag arbetade som hšgskolesekreterare. Det blev naturligt fšr mig att anvŠnda mig av mina praktiska erfarenheter i min forskning. Jag skrev en uppsats om lagstiftningens tillŠmpning nŠr det gŠllde utvecklingsstšrda. PŒ sŒ vis kom jag i kontakt med Lars Kebbon som dŒ satt i ledningen fšr CHF. Jag fick sŒ smŒningom en doktorandtjŠnst pŒ institutionen fšr socialmedicin.
I bakgrunden har hela tiden funnits de praktiska erfarenheter som Barbro har av att vara mamma till en numera vuxen man med utvecklingsstšrning.
1998 disputerade Barbro Lewin. Doktorsavhandlingen Šr en bred genomgŒng av hur det samhŠlleliga stšdet till personer med funktionshinder utvecklats. KŠrnan i avhandlingen Šr en jŠmfšrelse av de direktiv och mŒlsŠttningar som ledde fram till den stora handikappreformen 1994 och i hur hšg grad dessa kommit att fšrverkligas under de fyra Œren fram till 1998.
Framfšr allt har Barbro Lewin velat lyfta fram handlŠggarnas stora betydelse:
- Utan deras engagemang sŒ blir det ingen riktig tillŠmpning. Idag Šr det snarare regel Šn undantag att lagstiftningen missbrukas. MŒnga "fŒr" inte ens sška sitt stšd enligt LSS trots att de har rŠtt till det. HandlŠggarna hŠnvisar istŠllet till SocialtjŠnstlagen som inte ger samma stšd, eftersom de kan den lagen bŠttre och inte insett skillnaderna. Detta Šr rŠttsstridigt! Den som har rŠtt till stšd enligt LSS ska sitta med trumf pŒ hand nŠr man mšter huvudmŠnnen. Likadant har man ett švertag gentemot andra grupper, som i och fšr sig kan ha samma behov. Det innebŠr att en flerhandikappad person har fšrkšrsrŠtt nŠr det gŠller stšd framfšr en pensio-nŠr med behov av samma typ av stšd. Det Šr lagstiftarens mening. Detta strider ofta mot kommunernas mŒlsŠttning att fšrsška jŠmna ut stšdet inom gruppen av hjŠlpbehšvande. Speciellt tydligt blir detta i de kommuner dŠr man slagit samman stšdet till Šldre och till funktionshindrade. DŠremot brukar medvetenheten om lagens innebšrd vara stšrre i de kommuner dŠr man har en separat enhet som handlŠgger LSS-Šrenden.
Forskningen Šr bara halva Barbro Lewins verksamhet fšr nŠrvarande. PŒ den andra halvan Šr hon fšrestŒndare fšr Centrum fšr Handikappforskning CHF.
- Sedan nŒgra Œr fŒr vi medel som bl a anvŠnds fšr vŒrt magisterprogram i habiliteringskunskap och vŒr 5-poŠngskurs i handikappkunskap, berŠttar Barbro. Vi verkar fšr att handikappaspekterna ska finnas med pŒ alla institutionerna hŠr pŒ universitetet. Vi har en egen hemsida pŒ internet (www.chr.uu.se) dŠr man kan lŠsa mer om Centrum. Och sŒ ger vi ut tidskriften Handikappforskning pŒgŒr. Man kan lŠsa den pŒ hemsidan eller bestŠlla den gratis.
Att lŠsa:
Barbro Lewin. Vem bryr sig - Om osynlighet och rŠttssŠkerhet fšr brottsoffer med funktionshinder. 2002. 158 sidor. Brottsoffermyndigheten.
Pris 178 kr, porto tillkommer. Kan bestŠllas frŒn Fritzes tel 08-690 91 90. Fax 08-690 91 91.
E-post: order.fritzes@liber.se