Artikel i Intra 4/1999.

 

 

 

 

 

SkŠrp vaksamheten

mot švergrepp!

 

 

Hans Hallerfors

 

 

 

Misshandel, fšrsumligheter, švergrepp och fšrskingringar hšr kanske inte till vanligheterna inom handikappomsorgen. Men det fšrekommer. Och švergreppen kan bara stoppas genom att bryta arbetskamraternas falska solidaritet!

 

 

 

Det gŒr ett mšrkt strŒk av švergrepp och fšrtryck genom omsorgerna om personer med utvecklingsstšrning. Historiken lŠmnar fšrskrŠckande exempel pŒ hur mŠnniskor med utvecklingsstšrning fšrnedrats och misshandlats. Till en del beror detta pŒ att švergreppen lŒg inbyggda i den ideologi som fšrr skapade isolerade vŒrdhem och steriliseringslagar. Men man kan inte blunda fšr att mštet med utvecklingsstšrningen har en fšrmŒga att locka fram de sŠmsta sidorna hos ett fŒtal: šversitteri, intolerans och fšrakt mot svaghet.

 

Som personal inom handikappomsorgen har man stor makt šver andra mŠnniskor. Likadant om man har ett barn med utvecklingsstšrning. Det gŒr aldrig att skapa nŒgra garantier fšr att nŒgra inte kommer att missbruka den makten. DŠremot kan vi studera vilka mekanismer som skapar maktmissbruk och dŠrigenom lŠra oss att bekŠmpa švergreppen.

 

Mšnstret Šr ofta likartat. NŒgon har misshandlat. …vriga har, i missriktad lojalitet, hŒllit tyst. Men fšr att švergrepp och misshandel ska kunna avslšjas krŠvs att denna falska solidaritet bryts.

 

Att upptŠcka och anmŠla švergrepp Šr bra, men bŠttre Šr att fšrebygga att de šverhuvud taget uppkommer. DŠr handlar det mesta om personalpolitik. Att man Šr noggrann vid anstŠllningar. Att man har tillrŠckligt med utrymme fšr personalkonferenser, handledningar och fortbildningsinsatser. Att man skapar ett reflekterande klimat pŒ arbetsplatserna sŒ att olika handlingsalternativ diskuteras šppet. Man behšver ocksŒ ha en fšrestŒndare som finns pŒ plats eller som regelbundet kommer pŒ besšk och man behšver ha en genomtŠnkt mŒlsŠttning att arbeta efter.

 

Den arbetsledning som under lŠngre perioder utelŠmnar en personalstyrka Œt sig sjŠlv lŠgger en god grund fšr kommande personalproblem, misshŠlligheter och kanske švergrepp. Detta Šr ett ansvar som man inte kan frŒnskriva sig.

 

…vergrepp Šr ofta en konsekvens av dŒliga arbetsfšrhŒllande. En personalstyrka som arbetar med svŒra problem utan att fŒ tillrŠckligt stšd utsŠtts fšr stora pŒfrestningar. Har man tur kanske nŒgon hinner reagera i tid innan det hŠnder fšrskrŠckliga saker.

 

HŠr nedan kommer ett axplock av uppmŠrksammade fall av švergrepp under de senaste Œren. Listan kunde gšras mŒnga gŒnger lŠngre. De flesta fall kommer aldrig lŠngre Šn - i bŠsta fall - till en anmŠlan som sŒ smŒningom leder till nŒgon smŠrre fšrŠndring. Andra fall har det skrivits om i pressen utan att det nŒtt vŒr kŠnnedom. Men, fšr att du som ŠndŒ tvivlar pŒ att allvarliga švergrepp fšrekommer, ska bli mer klarsynt och skŠrpa din vaksamhet, Šr fšrhoppningsvis dessa exempel tillrŠckliga.

 

 

…rgryte. Juni 1998.

 

 Yrkesinspektionen gŒr in och krŠver att kommunen ŒtgŠrdar den anstrŠngda arbetssituationen pŒ Welandergatans gruppbostad. …ver 50 incidenter har anmŠlts under Œret.

- Jag invŠntar svar, sŠger yrkesinspektšr Rune Lysmark. Situationen Šr sŒ allvarlig att bemanningen nattetid mŒste fšrdubblas fšr att trygga de anstŠlldas sŠkerhet.

Christina Wising som Šr skyddsombud pŒ gruppbostaden instŠmmer i Yrkesinspektionens kritik:

- Personalen mŒr inte bra. Flera vikarier har slutat och man har fšrbrukat mycket folk dŠr. Utvecklingssamtal har man inte haft pŒ lŠnge, det har inte funnits nŒgon arbetsledare pŒ gruppbostaden pŒ drygt ett Œr och personalen har fŒtt dra ett orimligt tungt lass.

KŠlla: Gšteborgsposten.

 

 

Hedemora. Januari 1998.

 

En utvecklingsstšrd kvinna, boende i egen lŠgenhet, vŠgrar att stiga upp och gŒ till den dagliga verksamheten. Personalen fšrsšker švertala henne men hon vŠgrar. DŒ fšrsšker en ur personalstyrkan att med vŒld fŒ henne att stiga upp. Enligt vittnena har den kvinnliga vŒrdaren tagit tag i kvinnans hšgra arm och dragit henne ur sŠngen. Hon ska dŠrvid ha fallit i golvet och tumultet slutade med att vŒrdaren slet undan mattan sŒ att kvinnan tumlade runt och blev liggande. VŒrdaren ska enligt uppgift ha skrikit: "Nu reser du dig upp din bortskŠmda, fšrbannade ungjŠvel!" Kvinnan ska dŒ ha skrikit "Jag ska mšrda dig! Jag hatar dig!" Den švriga personalen sŠger sig ha sett blŒmŠrken pŒ kvinnans arm.

Kvinnans mamma polisanmŠlde hŠndelsen, annars hade kommunen, enligt uppgift, gjort det. VŒrdaren avstŠngdes frŒn fortsatt tjŠnstgšring. I tingsrŠtten fŠlldes vŒrdaren fšr ofredande. Men i hovrŠtten friades hon. HovrŠtten ansŒg att uppgifterna om vilket vŒld som anvŠnts inte kunnat styrkas. Man ansŒg det visserligen vara klarlagt att vŒrdaren handgripligen antastat kvinnan, men att det frŒn behandlingssynpunkt var av vŠsentlig betydelse att kvinnan lŠmnade sŠngen och deltog i dagverksamheten och att "den vidtagna ŒtgŠrden varit fšrsvarlig under fšrhandenvarande omstŠndigheter".

Mot detta reagerade Hedemoras omsorgschef, Solveig Pernsjš. "Man fŒr inte slita upp mŠnniskor ur sŠngen mot deras vilja bara fšr att de ska ivŠg till en daglig sysselsŠttning" , sa hon. " Det gŒr att prata vŠnligt. Ibland fŒr man gŒ ifrŒn ett tag och komma tillbaka. MŠnniskan behšver vŠl inte stiga upp precis nŠr du som personal vill det. Och gŒr det inte kanske hon kan ligga kvar en dag, det Šr vŠl inte hela vŠrlden. Vi har skapat rutiner fšr hur vi ska hantera švergrepp. Vi har utbildat fšrestŒndare, sjukskšterskor och personal, och alla vet att de Šr skyldiga att anmŠla. Fšr oss gŠller fortfarande att man inte pŒ nŒgot sŠtt fŒr krŠnka dem vi ska hjŠlpa. VŒra rutiner gŠller Šn."

€ven den ansvariga sjukskšterskan i kommunen reagerade mot domskŠlen och begŠrde ett klarlŠggande frŒn Socialstyrelsen. Knut MŒrfeldt pŒ Socialstyrelsen i …rebro sŠger att personalen aldrig fŒr tveka om att anmŠla om nŒgon utsatts fšr švergrepp. "UtgŒngspunkten Šr att det finns en orsak nŠr en funktionshindrad agerar pŒ ett visst sŠtt - och det ska man kunna bedšma och hantera. Att gŒ till švergrepp Šr inte "acceptabelt".

KŠllor: Dom i Svea HovrŠtt 990303, anmŠlan till lŠnsstyrelsen 980305 och Sšdra Dalarnes Tidning och DN .

 

 

NŠssjš. November 1998.

 

En semestervikarie vid gruppboendet Hasselid i Flisby blir arg nŠr hon utsŠtts fšr sexuella trakasserier av en 55-Œrig vŒrdare. Hon reagerar ocksŒ nŠr han tvŒngsmatar en av vŒrdtagarna genom att hŒlla fšr hennes mun sŒ att hon inte kan andas. Vikarien blir ocksŒ vittne till hur han flera gŒnger slŒr kvinnan i huvudet.

Det intrŠffade anmŠls sŒ smŒningom till verksamhetschefen, Ann-Sofie Martini, som kallade in de anstŠllda fšr samtal. Den man som trakasserat vikarien anklagas dŒ fšr att systematiskt ha slagit och torterat vŒrdtagarna.

Mannen beskrivs som en dominant person med stor pondus och 25 Œrs erfarenhet i yrket. Enligt den information som sŒ smŒningom kom fram till omsorgsledningen i NŠssjš Šr det troligt att misshandeln och trakasserierna pŒgŒtt nŠstan lika lŠnge. Fšrst pŒ Betesda vŒrdhem dŠr han arbetade fram till nedlŠggningen. 1989 anmŠldes han dŠr av en av de anstŠllda. Den kvinnan som dŒ gjorde anmŠlan berŠttar om hur en Šldre utvecklingsstšrd man kommit fram till henne med sin rullator. Han var alldeles blŒslagen och blodig i ansiktet och berŠttade att det var den nu anklagade som hade slagit honom. NŠr denne blev tillfrŒgad sa han bara att mannen ramlat omkull och slagit sig. Kvinnan slutade strax  efter anmŠlan gjorts och fick aldrig veta att saken tystades ner av vŒrdledningen.

NŠr mannen flyttade till gruppboendet Hasseliden fortsatte misshandeln. En anstŠlld berŠttar hur mannen hŠllt vitpeppar i munnen pŒ en kvinnlig vŒrdtagare. Vid ett annat tillfŠlle tvingade han en kvinna som var rŠdd fšr sprutor att dra ner byxorna och lŠgga sig pŒ en sŠng. Sedan stack han henne flera gŒnger i skinkan med ett hŠftstift. Hon blev ocksŒ vittne till hur 55-Œringen slog hŒrt mot šronen pŒ en av kvinnorna i boendet.

Mannen nekade till misshandeln. Han sa visserligen att han brukade "klappa till" en av de kvinnliga vŒrdtagarna, men ansŒg inte att detta kunde betraktas som misshandel.

- Det var fšr att vŠcka henne, liksom. Hon var inte med, fšrsvarade han sig.

Varfšr har dŒ sŒ fŒ reagerat under alla dessa Œr?

- Vad vi fšrstod dŒ var att den hŠr mannen var oerhšrt dominant och att han tillsammans med ett par andra vŒrdtagare tryckte ner andra i personalgruppen, sŠger omsorgsnŠmndens ordfšrande Jeanette Sšderstršm.

Vid Eksjš tingsrŠtt vittnade sex anstŠllda om den misshandel som pŒgŒtt. Tre vŒrdare vittnade till den anklagades fšrdel. Fšrsvarsadvokaten menade att personalen inbillat sig det hela och att man under tvŒ Œrs tid talat om 55-Œringen, men inte med honom. "Om de pŒstŒdda švergreppen verkligen skett kan jag inte begripa varfšr man inte anmŠlt det tidigare eller antecknat det i dagboken. Personalen Šr ju i lag skyldiga att anmŠla švergrepp. Det Šr inte en trovŠrdig fšrklaring att de varit rŠdda fšr att anmŠla honom, sa fšrsvarsadvokaten.

TingsrŠtten valde att tro pŒ Œklagarens vittnen som, enligt rŠtten, hade gjort ett tillfšrlitligt intryck. VŒrdaren fŠlldes pŒ fem Œtalspunkter och friades pŒ en (dŠr det enligt rŠtten inte kunde uteslutas att den utvecklingsstšrde kunde ha skadat sig sjŠlv). 55-Œringen dšmdes  till fyra mŒnaders fŠngelse.

KŠlla: SmŒlands-Tidningen och Expressen.

 

 

Motala. December 1998.

 

Vid ett gruppboende har en 53-Œrig kvinnlig vŒrdare flera gŒnger misshandlat de boende med sparkar och slag. SŒ hŠr berŠttar personalen:

 

"En av vŒrdtagarna hade stoppat sina hŠnder innanfšr tršjan. Hon fšrsškte att fŒ honom att ta ut hŠnderna, men lyckades inte. Hon blev arg. Slog dŠrefter i rask takt tre knytnŠvsslag mot hans huvud. Jag blev chockad šver tilltaget och tŠnkte mycket pŒ det i efterhand."

 

"En av vŒrdtagarna Šr blind. Han hŒller nŠstan hela tiden pŒ att spotta pŒ sin hand. Det var kvŠllstid och vi satt tillsammans med vŒrdtagarna och tittade pŒ TV. Hon blev arg och tog hans skŠrp till morgonrocken och band fast armen sŒ att han inte kunde spotta pŒ den. Hon tyckte vi var larviga som brydde oss om vad hon gjorde. Han blev mŠrkbart irriterad av att bli fastbunden."

 

Kvinnan irriterade sig pŒ de utvecklingsstšrda och har uppgett att hon inte trivdes pŒ jobbet.

Misshandeln har pŒgŒtt under 1997 och 1998 dŒ hon slutade. Det var nŠr arbetsledningen planerade att ŒteranstŠlla henne som den švriga personalen protesterade.  Enligt en av de anstŠllda vid gruppboendet har hon tidigare antytt fšr vŒrdledningen att kvinnan misshandlat de boende. Men enligt Kent-Willy Brandt som Šr chef fšr omsorgsomrŒdet i Motala har detta inte gŒtt fram.

Kvinnan Œtalades fšr fem fall av misshandel. Hon nekar till alla anklagelser.

KŠlla: Expressen.

 

 

FŠrjestaden. April 1999.

 

PŒ en gruppbostad har fšrekommit upprepade švergrepp mot en av de boende. Fšrvaltningschefen, Lisbeth Bjšrklund, polisanmŠler švergreppen nŠr hon via fšrestŒndaren fŒr reda pŒ vad som hŠnt.

 Gruppbostaden har funnits sedan slutet av 80-talet. BŒde den som utsatts fšr švergreppen och den personal som fšršvat dem har funnits dŠr sedan starten. I en anmŠlan till lŠnsstyrelsen i Kalmar lŠn skriver FUB:s rŠttsombud och den gode mannen att det inte kan uteslutas att misshandeln skett under en fšljd av Œr.

Det Šr uppenbart att flera i personalgruppen haft kŠnnedom om det som hŠnt men inte anmŠlt det hela. En vikarie var den fšrste att uppmŠrksamma švergreppen men i bšrjan fick hon inget stšd.

En nyanstŠlld fšrestŒndare pŒ enheten tog upp saken med sin bitrŠdande fšrvaltningschef men fick inte heller hon nŒgot stšd till en bšrjan. Fšrst nŠr fšrestŒndaren tar kontakt med fšrvaltningschefen sker en polisanmŠlan.

"Vi har anledning att misstŠnka att det kan finnas allvarliga brister i sŒvŠl arbetsrutiner, anmŠlningsrutiner, personalens kompetens och lŠmplighet att arbeta med personer med utvecklingsstšrning", skriver anmŠlarna.

KŠlla: AnmŠlan till LŠnsstyrelsen i Kalmar.

 

 

Sundsvall. Juni 1999.

 

Ett korttidshem fšr fšrstŒndshandikappade barn Šr inrymt i en vanlig villa. I kŠllaren har man gjort i ordning ett avskilt utrymme fšr en autistisk pojke som hŒlls avskild frŒn de andra barnen. DŠr har pojken vistats med lŒsta dšrrar och stŠngda fšnster nŠr han inte varit i skolan eller utomhus. NŠr yrkesinspektionen kommer till stŠllet slŒr man larm.

Pojken hade kommit till korttidshemmet tvŒ Œr tidigare och det stod tidigt klart fšr personalen att man inte kunde ha honom tillsammans med de andra barnen. Han kommunicerar genom att skrika och skrŠmmer dem.

SocialnŠmndens ordfšrande, Martin Johansson, tycker dock att beskrivningen i massmedia av pojkens miljš varit šverdriven:

- Han Šr alltid tillsammans med personal. Vi har gjort vŒrt bŠsta, sŠger han till TT.

Samtidigt har det dock framkommit uppgifter om att kommunen haft olika lšsningar pŒ gŒng. Dessa har skjutits upp eller aldrig blivit av.

- Jag vill inte sŠga att det varit av enbart ekonomiska skŠl, men pengar har spelat in, sŠger omsorgschef Ulf LšrŠng.

KŠlla: DN.

 

 

Handen. Augusti 1999.

 

En elevassistent vid en specialskola misstŠnks ha misshandlat en elev under lektionstid. ChefsŒklagare Mats hlund har Œtalat elevassistenten vid Handens tingsrŠtt. Elevassistenten har erkŠnt att hon misshandlat den gravt utvecklingsstšrde och synskadade 12-Œrige pojken.

Misshandeln skedde en dag pŒ vŒren. En annan anstŠlld vid skolan sŒg det hela och slog larm.

Elevassistenten hade med vŒld slŠpat in pojken i ett mindre rum. Pojken hade fšrsškt gšra motstŒnd och fick dŒ fler slag i ansiktet.

- Nu ska du ta mig fan sluta, ska elevassistenten ha skrikit samtidigt som hon slog.

Elevassistentens enda fšrklaring till misshandeln var att hon inte lŠngre orkade hšra pojken grŒta.

KŠllor: TT, Expressen och DN.

 

 

Gšteborg. November 1999.

 

En kvinna med lindrig utvecklingsstšrning som bor i en gruppbostad besšker under hšsten 1998 en lŠkare. Han hittar en knšl i ena bršstet pŒ kvinnan och misstŠnker bršstcancer. Hon fŒr en remiss till mammografi. Men ingen undersškning genomfšrs. Trots att personalen i gruppboendet kŠnner till remissen sŒ glšms den helt enkelt bort.

Ett Œr senare, vid ett nytt  lŠkarbesšk upptŠcks knšlen igen. Det konstateras att hon har bršstcancer och man tvingas operera bort ena bršstet.

En utredning sker hur det hela kunde glšmmas bort. Kvinnans kontaktperson i personalstyrkan var vid tillfŠllet sjukskriven och en annan personal hade fšljt med henne till doktorn. Denna tog upp det som hŠnt pŒ ett personalmšte dŒ hon ocksŒ lŠmnade šver remissen. Enligt Rolf Elgh, avdelningschef i Lundby stadsdelsnŠmnd, Šr det kontaktpersonen som varit fšrsumlig. Hon har glšmt att bestŠlla tid fšr undersškning vilket lett till ett Œrs fšrdršjning av behandlingen, skriver han. Rolf Elgh Šr ocksŒ kritisk mot den švriga personalen som inte reagerat.

En av de anstŠllda sŠger att detta beror pŒ att kulturen pŒ arbetsplatsen Šr sŒdan.

- Man frŒgar inte hur nŒgon annan skšter sitt uppdrag, sŠger hon.

Chefen fšr gruppboendet slipper dŠremot helt undan kritik i utredningen. Trots att ocksŒ hon var med pŒ personalmštet dŒ det framkom att kvinnan hade en tumšr som borde undersškas. SŒ hŠr sŠger Rolf Elgh om detta:

- Jo, det Šr klart att ansvaret Œvilar henne ocksŒ, liksom det Œvilar mig. Men vi har sŒ stora chefsomrŒden och litar pŒ personalen.

Lillian Andersson, slŠkting och god man till kvinnan Šr uppršrd:

- De arbetar med mŠnniskor och fick hšra att en av dem hade en tumšr. Att det inte var nŒgon som dŒ var intresserad av hur det gŒtt!, sŠger hon.

KŠlla: GP.