Artikel i Intra 4/1999.

 

 

 

 

Det stora steget  (2)

 

 

 

 

- ut ur omsorgsvŠrlden?

 

 

ÓDet som hŠnder nu Šr att alltfler personer med utvecklingsstšrning kliver ur omsorgsvŠrlden. Och jag upphšr aldrig att fšrvŒnas šver resurserna hos dessa mŠnniskor.Ó Det sŠger Kent Ericsson, omsorgsforskare.

 

 

 

Fšr den person med utvecklingsstšrning som Šr pŒ vŠg att ta steget ut i yrkeslivet har det tidigare funnits fŒ valmšjligheter. Fšr det mesta har rŠtten till daglig verksamhet betytt en plats pŒ nŠrmsta dagcenter. En livslŒng plats. Men detta hŒller sŒ sakteliga pŒ att Šndras nu.

 

 

MŒste fŒ pršva pŒ

 

- Det naturliga Šr ju att kommunen i kontakt med individen och dennes fšretrŠdare fšrsšker komma fram till vad som passar just honom eller henne, sŠger Kent Ericsson. Man mŒste samtala, man mŒste ha mšjlighet att pršva pŒ och sedan utvŠrdera vad som var bra och dŒligt. NŠsta steg Šr att sluta šverenskommelser med den enskilde. Att betrakta honom som en fullvŠrdig medborgare med oavvisliga rŠttigheter. Detta synsŠtt skiljer sig frŒn det som tidigare varit styrande.

 

 

InstitutionstŠnkandet

 

Att sŒ mycket av den dagliga verksamheten kretsar kring dagcentret beror enligt Kent Ericsson pŒ att vi fortfarande sitter fast i institutionstŠnkandet.

- Institutionen har styrt vŒrt tŠnkande under hela 1900-talet. Och styr det i mŒngt och mycket Šnnu. Alltfšr mycket av insatserna utgŒr frŒn en organisationsadministrativ syn. Det Šr den vi mŒste gšra upp med. IstŠllet borde medborgarperspektivet genomsyra verksamheten. Med den šppnas ett nytt synsŠtt. Fortfarande sker mycket av den dagliga verksamheten med utgŒngspunkt frŒn Dagcentret. DŠr anstŠller du personal och sedan organiseras verksamheten utifrŒn fšrestŠllningen om vad ett dagcenter ska innehŒlla. Och arbetstagarna fšrdelas i de olika grupperna. Fortfarande gŒr det till sŒ. Och det Šr ju alldeles tokigt!

Om man istŠllet har individen, medborgaren som utgŒngspunkt sŒ blir den viktiga frŒgan: Vad vill du gšra som vuxen? Alla har visioner om vad som Šr ett gott liv.

Och uppgiften fšr den dagliga verksamheten blir sedan att ta fram de mšjligheter, som finns pŒ orten och som kan bidra till en utveckling.

Den dagliga verksamheten ska producera "goda liv", det mŒste vara utgŒngspunkten.

 

 

Medborgarperspektivet

 

Medborgarperspektivet hŠnger enligt Kent Ericsson samman med vŒr syn pŒ demokratin.

- Det Šr en demokratisk rŠttighet att fŒ anvŠnda sig av vŠlfŠrdssamhŠllet. Men det Šr frivilligt. Den som deltar i daglig verksamhet kan gŒ hem nŠr han vill! SŒ verksamheten borde i hšgre grad bygga pŒ šverenskommelser med individen eller dennes fšretrŠdare.

PŒ samma sŠtt Šr det enligt Kent Ericsson med bostaden.

- Fšr den som ska flytta hemifrŒn Šr det inte sjŠlvklart att gruppbostaden ska vara det enda alternativet. €ven hŠr borde den enskilde, fšrŠldrar och andra spela en helt annan roll. DŠr finns stora resurser. Kanske Šr det bŠsta en vanlig lŠgenhet i grannskapet?

Det viktiga Šr istŠllet personalstšdet i hemmet. Fšr personalen Šr bryggan mellan omvŠrlden och personen.

 

 

Huset

 

- Jag har ju hŠngt med lŠnge nu, sŠger Kent Ericsson och suckar. Sedan bšrjan av 70-talet. Det jag frŒgar mig Šr varfšr saker och ting sker. Mycket av det vi Œstadkommit handlar egentligen bara om att vi lyckats modernisera vŒra misstag! Fortfarande utformas i alltfšr stor utstrŠckning stšdet som ett avskiljande frŒn familjen. Vad ligger bakom denna utveckling? Och vad Šr det nya?

Det behšvs mer social kompetens, inom den verksamhet som regleras av LSS. Och vi mŒste komma bort frŒn hustŠnkandet. De gamla rollerna prŠglades av detta "hus", vi skulle hŒlla "huset" i trim och se till sŒ att alla fšljde "husets" regler. Men frŒgan Šr om man Šr anstŠlld fšr att skšta om detta "hus" eller om man Šr anstŠlld fšr att ge t ex Lars Jšnsson ett bra liv?

Det var dŠrfšr vi startade projekt KarriŠr. DŠr Šr utgŒngspunkten den enskilde individen. Vad vill han med sitt liv? Vilka visioner har han? Namnet Šr lite provokativt. Men tanken var att man skulle sluta att se den dagliga verksamheten som nŒgot statiskt, fšr en gŒng fastlagt. IstŠllet skulle utgŒngspunkten vara den enskildes šnskemŒl och visioner. Och rŠtten att fŒ pršva pŒ. Att fŒ gŒ vidare i livet. Att gšra karriŠr. Genom intervjuer kan man fŒ fram olika šnskemŒl och visioner om hur de enskilda vill ha det. Kanske Šr det ett gŠng som vill jobba med nŒgot sŠrskilt. DŒ ordnar man det och lŒter dem pršva.

 

 

Pessimistisk

 

Kent Ericsson och hans hustru Patricia arbetar mycket internationellt. Fšr nŠrvarande deltar de i ett projekt i Amman som syftar till ett fšrbŠttrat stšd till personer med funktionshinder. Tidigare har de arbetat i Kina.

- Internationellt sett sŒ Šr ŠndŒ Sverige ett paradis fšr personer med utvecklingstšrning. Det Šr trots allt positivt, ja, ett stort framsteg att vi kan fšra dessa diskussioner. Kanske Šr det sŒ att vi har en unik chans just nu att flytta fram vŒra positioner. En chans som det kanske dršjer lŠnge innan den Œterkommer. Fšr med tanke pŒ vad som hŠnder i vŠrlden och i Sverige finns det anledning att vara pessimistisk.

SŠger Kent Ericsson denna soliga oktoberdag dŒ tidningarna berŠttar om nynazisternas illdŒd och om att det frŠmlingsfientliga partiet i …sterrike gŒtt starkt framŒt i valet.

 

Den som vill lŠsa mer om Projekt KarriŠr eller om Kent och Patricia Ericssons andra skrifter och projekt kan besška deras hemsida pŒ Internet:  www.skinfaxe.se

                                                                                                             Hans Hallerfors