Artikel i Intra 4/1999.
Det stora steget (2)
- ut ur omsorgsvŠrlden?
ÓDet som hŠnder nu Šr att
alltfler personer med utvecklingsstšrning kliver ur omsorgsvŠrlden. Och jag
upphšr aldrig att fšrvŒnas šver resurserna hos dessa mŠnniskor.Ó Det sŠger Kent
Ericsson, omsorgsforskare.
Fšr den person med utvecklingsstšrning som Šr pŒ vŠg att ta
steget ut i yrkeslivet har det tidigare funnits fŒ valmšjligheter. Fšr det
mesta har rŠtten till daglig verksamhet betytt en plats pŒ nŠrmsta dagcenter.
En livslŒng plats. Men detta hŒller sŒ sakteliga pŒ att Šndras nu.
- Det naturliga Šr ju att kommunen i kontakt med individen
och dennes fšretrŠdare fšrsšker komma fram till vad som passar just honom eller
henne, sŠger Kent Ericsson. Man mŒste samtala, man mŒste ha mšjlighet att pršva
pŒ och sedan utvŠrdera vad som var bra och dŒligt. NŠsta steg Šr att sluta
šverenskommelser med den enskilde. Att betrakta honom som en fullvŠrdig
medborgare med oavvisliga rŠttigheter. Detta synsŠtt skiljer sig frŒn det som
tidigare varit styrande.
Att sŒ mycket av den dagliga verksamheten kretsar kring
dagcentret beror enligt Kent Ericsson pŒ att vi fortfarande sitter fast i
institutionstŠnkandet.
- Institutionen har styrt vŒrt tŠnkande under hela
1900-talet. Och styr det i mŒngt och mycket Šnnu. Alltfšr mycket av insatserna
utgŒr frŒn en organisationsadministrativ syn. Det Šr den vi mŒste gšra upp med.
IstŠllet borde medborgarperspektivet genomsyra verksamheten. Med den šppnas ett
nytt synsŠtt. Fortfarande sker mycket av den dagliga verksamheten med utgŒngspunkt
frŒn Dagcentret. DŠr anstŠller du personal och sedan organiseras verksamheten
utifrŒn fšrestŠllningen om vad ett dagcenter ska innehŒlla. Och arbetstagarna
fšrdelas i de olika grupperna. Fortfarande gŒr det till sŒ. Och det Šr ju
alldeles tokigt!
Om man istŠllet har individen, medborgaren som utgŒngspunkt
sŒ blir den viktiga frŒgan: Vad vill du gšra som vuxen? Alla har visioner om
vad som Šr ett gott liv.
Och uppgiften fšr den dagliga verksamheten blir sedan att ta
fram de mšjligheter, som finns pŒ orten och som kan bidra till en utveckling.
Den dagliga verksamheten ska producera "goda liv",
det mŒste vara utgŒngspunkten.
Medborgarperspektivet hŠnger enligt Kent Ericsson samman med
vŒr syn pŒ demokratin.
- Det Šr en demokratisk rŠttighet att fŒ anvŠnda sig av
vŠlfŠrdssamhŠllet. Men det Šr frivilligt. Den som deltar i daglig verksamhet
kan gŒ hem nŠr han vill! SŒ verksamheten borde i hšgre grad bygga pŒ
šverenskommelser med individen eller dennes fšretrŠdare.
PŒ samma sŠtt Šr det enligt Kent Ericsson med bostaden.
- Fšr den som ska flytta hemifrŒn Šr det inte sjŠlvklart att
gruppbostaden ska vara det enda alternativet. €ven hŠr borde den enskilde,
fšrŠldrar och andra spela en helt annan roll. DŠr finns stora resurser. Kanske
Šr det bŠsta en vanlig lŠgenhet i grannskapet?
Det viktiga Šr istŠllet personalstšdet i hemmet. Fšr
personalen Šr bryggan mellan omvŠrlden och personen.
- Jag har ju hŠngt med lŠnge nu, sŠger Kent Ericsson och
suckar. Sedan bšrjan av 70-talet. Det jag frŒgar mig Šr varfšr saker och ting
sker. Mycket av det vi Œstadkommit handlar egentligen bara om att vi lyckats
modernisera vŒra misstag! Fortfarande utformas i alltfšr stor utstrŠckning
stšdet som ett avskiljande frŒn familjen. Vad ligger bakom denna utveckling?
Och vad Šr det nya?
Det behšvs mer social kompetens, inom den verksamhet som
regleras av LSS. Och vi mŒste komma bort frŒn hustŠnkandet. De gamla rollerna
prŠglades av detta "hus", vi skulle hŒlla "huset" i trim
och se till sŒ att alla fšljde "husets" regler. Men frŒgan Šr om man
Šr anstŠlld fšr att skšta om detta "hus" eller om man Šr anstŠlld fšr
att ge t ex Lars Jšnsson ett bra liv?
Det var dŠrfšr vi startade projekt KarriŠr. DŠr Šr
utgŒngspunkten den enskilde individen. Vad vill han med sitt liv? Vilka
visioner har han? Namnet Šr lite provokativt. Men tanken var att man skulle
sluta att se den dagliga verksamheten som nŒgot statiskt, fšr en gŒng fastlagt.
IstŠllet skulle utgŒngspunkten vara den enskildes šnskemŒl och visioner. Och
rŠtten att fŒ pršva pŒ. Att fŒ gŒ vidare i livet. Att gšra karriŠr. Genom
intervjuer kan man fŒ fram olika šnskemŒl och visioner om hur de enskilda vill
ha det. Kanske Šr det ett gŠng som vill jobba med nŒgot sŠrskilt. DŒ ordnar man
det och lŒter dem pršva.
Kent Ericsson och hans hustru Patricia arbetar mycket
internationellt. Fšr nŠrvarande deltar de i ett projekt i Amman som syftar till
ett fšrbŠttrat stšd till personer med funktionshinder. Tidigare har de arbetat
i Kina.
- Internationellt sett sŒ Šr ŠndŒ Sverige ett paradis fšr
personer med utvecklingstšrning. Det Šr trots allt positivt, ja, ett stort
framsteg att vi kan fšra dessa diskussioner. Kanske Šr det sŒ att vi har en
unik chans just nu att flytta fram vŒra positioner. En chans som det kanske
dršjer lŠnge innan den Œterkommer. Fšr med tanke pŒ vad som hŠnder i vŠrlden
och i Sverige finns det anledning att vara pessimistisk.
SŠger Kent Ericsson denna soliga oktoberdag dŒ tidningarna
berŠttar om nynazisternas illdŒd och om att det frŠmlingsfientliga partiet i
…sterrike gŒtt starkt framŒt i valet.
Den som vill lŠsa mer om Projekt KarriŠr eller om Kent och
Patricia Ericssons andra skrifter och projekt kan besška deras hemsida pŒ
Internet: www.skinfaxe.se