Personer med grav utvecklingsstšrning och flerfunktionshinder har ofta svŒrt att samspela med omgivningen. Det kan leda till passivitet och olika beteendestšrningar.

I ett unikt projekt pŒ RŒd och stšdteamet i LuleŒ har arbetsterapeut Agneta Johansson hittat en metodik fšr att fšrbŠttra fšrmŒgan till samspel och aktivitet hos dessa personer.

Resultaten har varit mycket goda.

 

 

 

Stimulering i samspel och aktivitet

med svŒrt utvecklingsstšrda personer

 

 

Av Agneta Johansson

 

 

tta personer i Œldern 25 till 52 Œr har deltagit  i den individuella trŠning som jag bedrivit. De hade alla svŒra stšrningar i sina aktiviteter.

Det var frŒga om emotionella stšrningar i form av aggressivitet, sjŠlvdestruktivt beteende, hastiga svŠngningar mellan skratt och grŒt och motorisk oro. Deras fšrmŒga till samspel, fšrmŒga att kommunicera samt fšrmŒga att anvŠnda hŠnderna i meningsfulla vardagliga aktiviteter var ytterligt begrŠnsade.

 

 

Fšrtroende och tillit

 

En fšrutsŠttning fšr trŠningen var att fšrst av allt bygga upp fšrtroendet och tilliten.

Avgšrande fšr om trŠningen gick att genomfšra var min fšrmŒga att vara lyhšrd fšr personens reaktioner, invŠnta gensvar och kunna tolka de emotionella reaktionerna.

Vid varje trŠningstillfŠlle var jag tvungen att anpassa mitt fšrhŒllningssŠtt vad gŠller krav och tempo till personens kŠnslolŠge och fšrmŒga att bearbeta informationen.

Fšr varje person gjorde jag Šven en noggrann bedšmning av fšrmŒga till aktivitet inom fšljande omrŒden: Socialt samspel, kommunikation, sensorik, motorik, emotion, kognition samt fšrekomst av beteendestšrningar.  

 

 

VŠxelspel och šmsesidig fšrvŠntan

 

Det var viktigt att trŠningen gjordes i ett enskilt rum fšr att begrŠnsa flšdet av andra samtida intryck. OkŠnda rum och stšrande miljšer kunde skapa oro och otrygghet.

Syftet med stimuleringen var att fŒ ett gensvar som sedan kunde utvecklas till ett šmsesidigt samspel. I ett sŒdant kunde personen fŒ mšjlighet utveckla meningsfulla handlingar, som att imitera och ge och ta del i nŒgon aktivitet. PŒ sŒ sŠtt uppnŒddes efterhand ett vŠxelspel och en šmsesidig fšrvŠntan infšr varandras sŠtt att uttrycka och bete sig. I vŠxelspelet kunde personen fŒ mšjlighet att ška sin medvetenhet om sitt sŠtt och sin fšrmŒga att agera, samt fšrstŒ hur han kunde pŒverka andra personer och samspelet med dem.

Fšr att motverka sjŠlvdestruktivt beteende gŠllde det att finna speciella strategier fšr varje person. Syftet var att ška personens kŠnsla och fšrstŒelse fšr vad som var acceptabelt och tillŒtet i samspelet under trŠningen.

Denna form av trŠning eller stimulering skiljer sig frŒn andra former av stimulering som snozelen och upplevelserum frŠmst genom att den erbjuds i smŒ mŠngder och att trŠningen Šr individuellt upplagd, med mŒlet att fšrbŠttra personens fšrmŒga till meningsfull aktivitet i samspel och fšrmŒga att anvŠnda hŠnderna funktionellt i olika aktiviteter.

 

 

Metodik

 

Vilket material jag anvŠnder beror pŒ vilken utvecklingsnivŒ personen befinner sig. Om personerna hŒller avstŒnd till samspel och aktivitet inriktar jag samspelet pŒ att skapa en relation med personen och stimulera šgonkontakt och fysisk kontakt.

Personer med svŒr utvecklingsstšrning kommunicerar med mimik och kroppsršrelser. Fšr dem Šr jag sjŠlv materialet, dvs Šr lyhšrd, tolkar och bekrŠftar personens fšrmŒga att uttrycka sig. Jag fšrsšker fŒ honom/henne att vara šmsesidig i samspelet och jag stimulerar fšrmŒgan att ge ett gensvar.

 

 

TrŠning med motstŒnd

 

I bšrjan inriktas trŠningen pŒ att stimulera personens fšrstŒelse fšr den egna kroppen och den egna fšrmŒgan. Det sker bl. a. genom att individen med egna kroppsršrelser arbetar mot eller ger motstŒnd mot trŠnaren. PŒ sŒ sŠtt undersšker personen sitt fšrhŒllande till omvŠrlden utifrŒn olika positioner och lŠgen. TrŠningen med motstŒnd utvecklar Šven en persons begynnande fšrstŒelse fšr kommunikativa uttryck i samspel. Det ger dessutom en minskad muskelspŠnning och stress och ett mer utŒtriktat beteende med škad vakenhet och škad fšrmŒga till blickkontakt.

Jag anvŠnder olika fšremŒl fšr att stimulera šga-hand koordination, kunna fšlja ett ršrligt fšremŒl med blicken samt fšr finmotoriken i handen.

NŠr personen uppnŒtt fšrmŒga att rikta sin uppmŠrksamhet mot fšremŒl och hŒlla det i handen stimuleras fšrmŒgan att kunna ta emot och ge tillbaka.

Fšr att stimulera nya ršrelsemšnster vŠgleder jag personen genom hand pŒ hand med samtidig uppmaning om aktivitet, exempelvis vid mŒltid. Efterhand minskas stšdet eller tas bort helt.

 

 

TvŒ eller tre Œr

tvŒ eller tre gŒnger i veckan

 

Varje person har jag trŠffat i tvŒ eller tre Œr med uppehŒll fšr semester och andra ledigheter.

Minst tvŒ eller tre trŠningstillfŠllen per vecka behšvdes och lŠngden pŒ ett trŠningspass varierade med personens fšrmŒga.

Fšr personer med lŒg vakenhet behšvdes inledningvis lŒnga trŠningspass, frŒn en timme till en och en halv. NŠr personen škat sin vakenhet kunde trŠningstillfŠllet kortas till ca 45 minuter.

Fšr personer med svŒra beteendestšrningar och med svŒr stšrning i fšrmŒgan att sortera och hantera information kunde ett trŠningstillfŠlle vara hšgst 30 minuter. Fšr bŒda grupperna Šr det mycket viktigt  att man Šr lyhšrd nŠr personen vill ta paus i aktiviteten. DŒ fŒr man vŠnta tills personen bšrjar en ny aktivitet eller sšker kontakt. Man mŒste alltid anpassa aktiviteten och fšrhŒllningssŠttet till personens tempo och kŠnslotillstŒnd.

 

 

Effekter av trŠningen

 

Jag fick uppleva en ovŠntad positiv utveckling hos samtliga Œtta deltagare. MŒnga av deras fšrmŒgor fšrbŠttrades avsevŠrt. De agerade mer meningsfullt i olika vardagsaktiviteter och deras fšrmŒga att anpassa sitt beteende i olika situationer škade mŠrkbart.

Deras fšrmŒga till kommunikativa handlingar med omgivningen fšrbŠttrades pŒtagligt. De tog fler egna initiativ och de fšrbŠttrade sin fšrmŒga att imitera. Beteendestšrningarna minskade nŠr personen uppnŒdde en škad emotionell stabilitet och fšrmŒga att pŒverka sin situation. Personerna uppnŒdde Šven škad vakenhet och fšrbŠttrad dygnsrytm. Deras fšrmŒga att samordna šgat med handens ršrelser och fšrmŒgan att uppfatta handen som ett verktyg fšrbŠttrades avsevŠrt, som att hŒlla i skeden och Šta sjŠlv.

 

En ovŠntad effekt av personens škade fšrmŒga till socialt samspel och kommunikation var en fšrŠndrad attityd frŒn anhšrigas och gode mŠns sida. I ett fall Œterupptogs kontakten med en anfšrvant efter fyrtio Œr.

 

 

Personalmedverkan

 

Det var nšdvŠndigt att informera personalen om mitt sŠtt att arbeta med den enskilde personen och om trŠningens mŒl och syfte bŒde i dagverksamheten och i personens boende. Alla runt den enskilde personen mŒste ha samma fšrstŒelse och medvetenhet i det pedagogiska arbetet, fšr att ška fšrutsŠttningarna till inlŠrning hos den  utvecklingsstšrde personen.

 

…verfšringen till omsorgspersonal skedde pŒ flera olika sŠtt. Initialt var de bara med i rummet och observerade. Efter trŠningen berŠttade jag om varfšr jag valde en viss aktivitet. Efter en tid, oftast en lŠngre tid frŒn nŒgon mŒnad upp till ett Œr, fick personal sjŠlv pršva, nŠr jag var nŠrvarande eller pŒ egen hand.  Hur snabbt trŠningen gick att šverfšra till personalen var beroende pŒ hur stabil personen var socialt och emotionellt. Det var i mŒnga fall viktigt att personen var trygg med mig innan trŠningen kunde šverfšras till personalen.

 

 

Etiska problem

 

Etiska problem kan uppstŒ nŠr personerna fšrhŒller sig mycket avvisande till samspel och aktivitet. Ibland var det nšdvŠndigt att anvŠnda mild provokation fšr att fŒ personens uppmŠrksamhet, krŠva gensvar eller att fŒ personen att sitta kvar pŒ en stol. TrŠningen kunde inledningsvis upplevas som frustrerande av personen dŒ det i trŠningssituationen var viktigt att sŠtta grŠnser fšr sjŠlvdestruktivt beteende och stŠlla krav pŒ aktivitet och samspel. Det var viktigt att agera pŒ detta sŠtt fšr att stšdja personens utveckling och ška hans motivation och tilltro till den egna fšrmŒgan.

 

 

En metodbok

 

ArbetssŠttet och erfarenheten frŒn detta projekt kommer att publiceras i en metodbok som berŠknas vara klar om ungefšr ett Œr. Det Šr angelŠget med fortsatta studier i Šmnet och metodutveckling. Utvecklingen av pedagogiska trŠnings- och behandlingmetoder fšr denna mŒlgrupp Šr mycket eftersatt.