Personer med grav
utvecklingsstrning och flerfunktionshinder har ofta svrt att samspela med
omgivningen. Det kan leda till passivitet och olika beteendestrningar.
I ett unikt projekt p
Rd och stdteamet i Lule har arbetsterapeut Agneta Johansson hittat en
metodik fr att frbttra frmgan till samspel och aktivitet hos dessa
personer.
Resultaten har varit
mycket goda.
Stimulering i samspel och aktivitet
med svrt utvecklingsstrda personer
tta personer i ldern 25 till 52 r har deltagit i den individuella trning som jag bedrivit. De hade alla svra strningar i sina aktiviteter.
Det var frga om emotionella strningar i form av aggressivitet, sjlvdestruktivt beteende, hastiga svngningar mellan skratt och grt och motorisk oro. Deras frmga till samspel, frmga att kommunicera samt frmga att anvnda hnderna i meningsfulla vardagliga aktiviteter var ytterligt begrnsade.
En frutsttning fr trningen var att frst av allt bygga upp frtroendet och tilliten.
Avgrande fr om trningen gick att genomfra var min frmga att vara lyhrd fr personens reaktioner, invnta gensvar och kunna tolka de emotionella reaktionerna.
Vid varje trningstillflle var jag tvungen att anpassa mitt frhllningsstt vad gller krav och tempo till personens knslolge och frmga att bearbeta informationen.
Fr varje person gjorde jag ven en noggrann bedmning av frmga till aktivitet inom fljande omrden: Socialt samspel, kommunikation, sensorik, motorik, emotion, kognition samt frekomst av beteendestrningar.
Det var viktigt att trningen gjordes i ett enskilt rum fr att begrnsa fldet av andra samtida intryck. Oknda rum och strande miljer kunde skapa oro och otrygghet.
Syftet med stimuleringen var att f ett gensvar som sedan kunde utvecklas till ett msesidigt samspel. I ett sdant kunde personen f mjlighet utveckla meningsfulla handlingar, som att imitera och ge och ta del i ngon aktivitet. P s stt uppnddes efterhand ett vxelspel och en msesidig frvntan infr varandras stt att uttrycka och bete sig. I vxelspelet kunde personen f mjlighet att ka sin medvetenhet om sitt stt och sin frmga att agera, samt frst hur han kunde pverka andra personer och samspelet med dem.
Fr att motverka sjlvdestruktivt beteende gllde det att finna speciella strategier fr varje person. Syftet var att ka personens knsla och frstelse fr vad som var acceptabelt och tilltet i samspelet under trningen.
Denna form av trning eller stimulering skiljer sig frn andra former av stimulering som snozelen och upplevelserum frmst genom att den erbjuds i sm mngder och att trningen r individuellt upplagd, med mlet att frbttra personens frmga till meningsfull aktivitet i samspel och frmga att anvnda hnderna funktionellt i olika aktiviteter.
Vilket material jag anvnder beror p vilken utvecklingsniv personen befinner sig. Om personerna hller avstnd till samspel och aktivitet inriktar jag samspelet p att skapa en relation med personen och stimulera gonkontakt och fysisk kontakt.
Personer med svr utvecklingsstrning kommunicerar med mimik och kroppsrrelser. Fr dem r jag sjlv materialet, dvs r lyhrd, tolkar och bekrftar personens frmga att uttrycka sig. Jag frsker f honom/henne att vara msesidig i samspelet och jag stimulerar frmgan att ge ett gensvar.
I brjan inriktas trningen p att stimulera personens frstelse fr den egna kroppen och den egna frmgan. Det sker bl. a. genom att individen med egna kroppsrrelser arbetar mot eller ger motstnd mot trnaren. P s stt undersker personen sitt frhllande till omvrlden utifrn olika positioner och lgen. Trningen med motstnd utvecklar ven en persons begynnande frstelse fr kommunikativa uttryck i samspel. Det ger dessutom en minskad muskelspnning och stress och ett mer uttriktat beteende med kad vakenhet och kad frmga till blickkontakt.
Jag anvnder olika freml fr att stimulera ga-hand koordination, kunna flja ett rrligt freml med blicken samt fr finmotoriken i handen.
Nr personen uppntt frmga att rikta sin uppmrksamhet mot freml och hlla det i handen stimuleras frmgan att kunna ta emot och ge tillbaka.
Fr att stimulera nya rrelsemnster vgleder jag personen genom hand p hand med samtidig uppmaning om aktivitet, exempelvis vid mltid. Efterhand minskas stdet eller tas bort helt.
Tv eller tre r
tv eller tre gnger i veckan
Varje person har jag trffat i tv eller tre r med uppehll fr semester och andra ledigheter.
Minst tv eller tre trningstillfllen per vecka behvdes och lngden p ett trningspass varierade med personens frmga.
Fr personer med lg vakenhet behvdes inledningvis lnga trningspass, frn en timme till en och en halv. Nr personen kat sin vakenhet kunde trningstillfllet kortas till ca 45 minuter.
Fr personer med svra beteendestrningar och med svr strning i frmgan att sortera och hantera information kunde ett trningstillflle vara hgst 30 minuter. Fr bda grupperna r det mycket viktigt att man r lyhrd nr personen vill ta paus i aktiviteten. D fr man vnta tills personen brjar en ny aktivitet eller sker kontakt. Man mste alltid anpassa aktiviteten och frhllningssttet till personens tempo och knslotillstnd.
Jag fick uppleva en ovntad positiv utveckling hos samtliga tta deltagare. Mnga av deras frmgor frbttrades avsevrt. De agerade mer meningsfullt i olika vardagsaktiviteter och deras frmga att anpassa sitt beteende i olika situationer kade mrkbart.
Deras frmga till kommunikativa handlingar med omgivningen frbttrades ptagligt. De tog fler egna initiativ och de frbttrade sin frmga att imitera. Beteendestrningarna minskade nr personen uppndde en kad emotionell stabilitet och frmga att pverka sin situation. Personerna uppndde ven kad vakenhet och frbttrad dygnsrytm. Deras frmga att samordna gat med handens rrelser och frmgan att uppfatta handen som ett verktyg frbttrades avsevrt, som att hlla i skeden och ta sjlv.
En ovntad effekt av personens kade frmga till socialt samspel och kommunikation var en frndrad attityd frn anhrigas och gode mns sida. I ett fall terupptogs kontakten med en anfrvant efter fyrtio r.
Det var ndvndigt att informera personalen om mitt stt att arbeta med den enskilde personen och om trningens ml och syfte bde i dagverksamheten och i personens boende. Alla runt den enskilde personen mste ha samma frstelse och medvetenhet i det pedagogiska arbetet, fr att ka frutsttningarna till inlrning hos den utvecklingsstrde personen.
verfringen till omsorgspersonal skedde p flera olika stt. Initialt var de bara med i rummet och observerade. Efter trningen berttade jag om varfr jag valde en viss aktivitet. Efter en tid, oftast en lngre tid frn ngon mnad upp till ett r, fick personal sjlv prva, nr jag var nrvarande eller p egen hand. Hur snabbt trningen gick att verfra till personalen var beroende p hur stabil personen var socialt och emotionellt. Det var i mnga fall viktigt att personen var trygg med mig innan trningen kunde verfras till personalen.
Etiska problem kan uppst nr personerna frhller sig mycket avvisande till samspel och aktivitet. Ibland var det ndvndigt att anvnda mild provokation fr att f personens uppmrksamhet, krva gensvar eller att f personen att sitta kvar p en stol. Trningen kunde inledningsvis upplevas som frustrerande av personen d det i trningssituationen var viktigt att stta grnser fr sjlvdestruktivt beteende och stlla krav p aktivitet och samspel. Det var viktigt att agera p detta stt fr att stdja personens utveckling och ka hans motivation och tilltro till den egna frmgan.
Arbetssttet och erfarenheten frn detta projekt kommer att publiceras i en metodbok som berknas vara klar om ungefr ett r. Det r angelget med fortsatta studier i mnet och metodutveckling. Utvecklingen av pedagogiska trnings- och behandlingmetoder fr denna mlgrupp r mycket eftersatt.