Artikel i Intra 1/1999.
eller gruppo?
Omsorgslagen 1967 var det bsta som hnt utvecklingsstrda i vrt land. Den byggde p normaliseringsprincipen
och freskrev integrering. Men den talade hela tiden om utvecklingsstrda som grupp. De ansgs ha ngot srskilt som frenade dem och det ansgs drfr att de borde f sina behov av std tillgodosedda i gemenskap med varandra i integrerade former.
I den reviderade omsorgslagen 1985 frskts tyngdpunkten mot individinriktade omsorger. Nu hade den enskildes behov gjorts synlig genom de sm boendegrupperna och habiliteringsteamens verksamhet.
Men det r frst i handikapplagen LSS som detta kommer till uttryck fullt ut. Dr sgs bl a att den enskilde ska kunna f en individuell plan fr insatserna.
Samtidigt stadgas det om rtten fr den som har ett omfattande tillsynsbehov att f bo i gruppbostad. Vilket ju inte r riktigt detsamma som att f bo som andra i samhllet.
De flesta gruppbostderna bestr numera av 4-5 lgenheter grupperade kring ett gemenskapsutrymme. Med det vill man frena rtten och mjligheten att bo i en fullvrdig bostad samtidigt som man har nra tillgng till gemenskap med andra inneboende och med personal.
Utvecklingsstrda personer som inte bor i en gruppbostad bor sllan med en partner. Dremot deltar de allra flesta i ngon daglig verksamhet medan lngt frre n genomsnittet i samhllet deltar i ngra fritidsaktiviteter. I olika inventeringar anges detta stndigt som ett problem.
Mlsttningen s som den uttrycks i handikapplagen LSS "att f mjlighet att f leva som andra" kan inte frenklas till att den utvecklingsstrde ska f en egen bostad som andra, ven om sociologer anger att alltfler vuxna i vrt samhlle numera lever utan gemenskap med en partner och utan fasta relationer till ett flertal i sin omgivning. Det r uppenbart ingen situation som r efterstrvansvrd, n mindre optimal fr vlbefinnandet.
I anvisningarna fr tillmpningen av LSS talas det upprepade gnger om en helhetssyn p den enskildes behov. Det innebr att de individuellt inriktade insatserna som lagen talar om mste inkludera individens behov av gemenskap och inte isolera en av insatserna - boendet - p de andras bekostnad.
Helhetssynen krver tillgng till alternativa boendeformer inte bara i nusituationen utan ven ver tid som en fljd av ndrade behov och nskeml med stigande lder. Det innebr att det borde finnas olika gruppbostder med olika lderssammansttning, olika grad av tillsynsbehov, olika lgen i samhllet och olika antal inneboende. Men att en person skulle f mjlighet att vlja s brett torde frbli en nskedrm - det r inte troligt att vrt samhlle under verskdlig framtid kommer att ha resurser nog fr att kunna erbjuda platser p det sttet. Drfr tillhr "placeringen" av en person p en gruppbostad den kanske svraste tgrden inom omsorgerna.
Den frihet som den egna bostaden kan utgra fr den utvecklingsstrde mste kunna kombineras med den gemenskap som vi alla har behov av. Den styrande faktorn mste vara den enskildes nskan och frmga att kunna knyta och bibehlla kontakter och att kunna kommunicera. I det avseende finns det en stor spridning inom gruppen, alltifrn dem som fritt kan uttrycka sig till dem som endast med strsta svrighet kan uttrycka sina nskeml.
Forskningen visar gng p gng hur utvecklingsstrda personer har bde ett behov av att f identifiera sig med icke funktionshindrade och med andra med begvningshandikapp. Fr dem med grava funktionshinder blir ofta personalen identifikationsobjekt, vilket inte utesluter en stark samhrighetsknsla med de andra inneboende.
Vad hnder med dem som inte ges mjlighet till en sdan tillhrighet? De som vljer att som s mnga andra i vrt nutida samhlle leva ensam utan mjlighet att bilda ett sambofrhllande?
Fr den med ett begvningshandikapp blir den friheten snart liktydigt med isolering. Mjligheten att kompensera denna med gemenskaper utanfr boendet r mycket begrnsade. Vi knner vl till hur svrt t ex frnskilda mn har det i ett ensamboende. Mnga faktorer bidrar till deras sociala nergng och faktiskt ven frtidiga dd. Den viktigaste faktorn anses var bristen p emotionellt std.
Vra knslor uppstr och utvecklas genom en gemenskap med en annan person och vra gemenskaper uppstr genom knslor. Det r drfr som det r s viktigt att hela tiden skapa frutsttningar fr att den enskilde med begvningshandikapp fr bilda intima och varaktiga vnskaper samtidigt som man skapar mjligheter att f uppleva den frihet som r grunden fr identitet och utveckling.
S hr uttryckte socialpsykologen Lasse Dencik det i Svenska Dagbladet den 31 maj 1996:
Tv r livets frutsttning och den
enskilda identitetens utgngspunkt. En ensam r skuggan av ingen. Det r genom
sambandet med "den andre" som jag sjlv blir till. Jag r, inte i
frsta hand genom att jag tnker, men fr att jag r sammanvvd med och uppgr
i en annan mnniska.