Artikel ur Intra 3/1995.

Besökstider i gruppbostad?

För några år sedan nekades en moder, tillika god man, tillträde till den vårdhemsavdelning där hennes utvecklingsstörde son bodde. Besöksförbudet gick inte att överklaga eftersom det inte fanns någon lag som reglerade ett sådant förbud.

Denna fråga vandrade upp till den europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter Där ansåg man att frånvaron av möjligheter till rättslig prövning av en sådan allvarlig frihetsinskränkning, innebar ett brott mot konventionen om mänskliga rättigheter.

För att rätta till detta har nu regeringskansliet utarbetat ett lagförslag om "Besöksinskränkningar på institutioner inom vårdområdet". Lagen gäller alla institutioner som tillhör stat, kommun eller landsting. Den är tillämplig på såväl de institutioner som drivs utifrån en tvångslagstiftning (t ex lagen om vård av unga, lagen om vård av missbrukare, lagen om psykiatrisk tvångsvård) som på de där människor bor frivilligt och erhåller insatser (tex genom Socialtjänstlagen eller LSS).

Det innebär i praktiken att om någon skulle komma på den befängda idén att införa besökstider på en gruppbostad, så kommer det att finnas rättslig grund för att göra så! Socialdepartementet som utarbetat lagen är mycket tydlig i denna fråga: "Gruppbostäder kan dock inte anses motsvara eget boende ... Gruppbostaden är tänkt för den som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig. Såväl det stora vårdbehovet hos de boende som de gemensamma utrymmena i en gruppbostad kan i vissa fall innebära att det finns behov av besöksinskränkningar."

Det är naturligtvis en alldeles hårresande tanke att personal på en gruppbostad skulle ha rätt att införa den typen av besöksrestriktioner som lagen talar om. Lagförslaget är, vad det gäller denna del, illa genomtänkt och totalt onödigt.