Artikel i Intra 3/1999.

Hälsokontroller för dem som bor

i gruppbostäder

Vem har ansvar för att de som bor på gruppbostäder går på hälsokontroller? Vem skall kontrollera medicinerna?

Vårdcentralernas ansvar för de som bor i en gruppbostad innebar ett lyft för framförallt de lindrigt utvecklingsstörda. Men på många håll vet man för lite om den speciella medicinering som många utvecklingsstörda är beroende av. Och man tar inte initiativ till hälsokontroll så som det gjordes på vårdhemmens tid.

Ofta har man fel förväntningar på varandra: På vårdcentralerna tror man att det finns sjukvårdsutbildad personal på gruppbostäderna, medan man där tror att det är vårdcentralernas skyldighet kalla till hälsoundersökning. Ingetdera är rätt!

I Värmland har man kartlagt problematiken. Man skrev till de gode männen och bad om tillstånd. 116 svarade ja, 15 svarade nej och hela 38 svarade inte alls, trots påminnelse.

Frågan är om inte det var ambitiöst i överkant. Det finns inget integritetskränkande eller sekretessbelagt i att fråga den som bor på en gruppbostad om hälsokontroller. Personalen har helt enkelt en skyldighet att veta det. Att så många inte svarade visar återigen behovet av att aktivera de gode männen och informera dem om deras skyldigheter att samarbeta.

Inventeringen visade att 83% sällan eller aldrig går på någon synkontroll och 88% på någon hörselkontroll. Det är illa, särskilt som många är gamla personer.

Över 80% tar någon medicin, 34% mot epilepsi och 46% mot någon psykisk komplikation. 30% har inte fått någon information om medicinens biverkningar. Detta och att det sällan eller aldrig sker någon uppföljning hör kanske till det allvarligaste i rapporten.

Inger Näslund, som var ansvarig för inventeringen, tror att systemet med delningen av medicin med apodos kan vara en av orsakerna. Apodos kan nämligen förlängas år efter år utan att det görs någon kontroll eller uppföljning.

Tandhälsan tycks enligt rapporten fungera bättre än omsorgen om själen.

Av denna inventering att döma måste man göra klart för sig vem som har ansvar för vad. Det är personalen som skall se till att den som bor i en bostad med särskild service får den hälso- och sjukvård, tandvård samt de hjälpmedel han behöver (se kommentaren till § 9b LSS).

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan i kommunen har bl a ansvar för att läkemedelshanteringen fungerar och för rutiner för hälsokontroller (se Socialstyrelsens allmänna råd 1997:10).

Den läkare som ordinerar ett läkemedel har ansvar för information och för omprövning av ordinationen.

Men allt detta kräver ömsesidig information och en bättre förståelse för den utsatthet särskilt gravt handikappade. De har för det mesta svårt både att registrera och förstå sina egna symtom och att kunna meddela sig om dem.

Karl Grunewald

Att läsa:

Medicinsk uppföljning av utvecklingsstörda som flyttat från vårdhem 1991-1995. En enkätsstudie i Värmland. 16 sidor plus bilagor. 1999. Pris 20:- Vuxenhabiliteringen, Drottninggatan 27, 652 25 Karlstad. Tel. 054-19 40 72.