Artikel i Intra 4/2002.

 

 

Karl Grunewald har lŠst: "Vardagslivets arenor. Om mŠnniskor med utvecklingsstšrning, deras vardag och sociala liv."  En doktorsavhandling av Bibbi Ringsby Jansson.

 

 

 

Trapphusboende

 

(med gemensamhetsutrymme)

 

Šr bra!

 

 

Socialpedagogen Bibbi Ringsby Jansson har i en doktorsavhandling undersškt trivseln i bostaden och de sociala kontakterna fšr utvecklingsstšrda personer som bor i trapphus. Resultaten Šr fšrvŒnansvŠrt positiva.

 

 

Det ršr sig om tvŒ boendeenheter med sju respektive nio lŠgenheter i en medelstor vŠstsvensk stad och en enhet med sex lŠgenheter i ett Šldre innerstadsomrŒde i en mindre stad.

Fem av de boende har en lŠgenhet med ett rum och kšk, 15 har tvŒ rum och kšk och ett sammanboende par har tre rum och kšk.

Sammanlagt bor det 22 personer i dessa tre enheter. Nio av dem har vŠxt upp pŒ institution, fem flyttade till en institution i skolŒldern och Œtta bodde hemma till vuxen Œlder.

15 deltar i daglig verksamhet, fyra i skyddat arbete och tre saknar organiserad daglig verksamhet.

Samtliga har ett verbalt sprŒk som kan fšrstŒs av andra, om Šn med vissa anstrŠngningar fšr en del. NŒgra har fysiska funktionshinder, men inte av den omfattningen att det omšjliggšr fšr dem att vistas utanfšr boendet pŒ egen hand eller gšr att de Šr beroende av personal fšr att fšrflytta sig.

En boendeenhet bestŒr av fem lŠgenheter och en trŠfflokal (baslŠgenhet) i ett trapphus. Inga andra bor dŠr. Dessutom bor tvŒ personer i trapphuset intill.

En andra enhet bestŒr av sex lŠgenheter och en baslŠgenhet i ett trapphus med 24 lŠgenheter.

Och en tredje boendeenhet bestŒr av tio lŠgenheter spridda i olika hus i ett och samma kvarter. TrŠfflokalen ligger med egen ingŒng i gaveln i ett av husen.

 

 

Var befinner sig de boende?

 

Om man bortser frŒn den tid som de som bor i dessa boendeenheter arbetar och sover, var finns de dŒ? Var tillbringar de sin fria tid mŠtt i genomsnitt fšr en dag inklusive lšrdag-sšndag?

 

I den egna lŠgenheten                                                     4,5 timmar 

(mŠnnen mer Šn kvinnorna)

I trŠfflokalen                                                                   1,5     "  

(kvinnorna mer Šn mŠnnen)

I den lokala offentliga miljšn                                          2,5     "

______________________________________________

 

Totalt                                                                              8,5  timmar

 

Att man tillbringar sŒ pass stor del av sin fria tid i den offentliga miljšn Šr delvis šverraskande. Skillnaden de boende emellan Šr dock stor.

Deras vardagsliv Šr alltsŒ inte sŒ hemorienterat, passivt och personalkontrollerat som man fšrestŠller sig. Graden av funktionsnivŒ Šr en viktig fšrklaring till detta, men inte avgšrande. Snarare Šr det utformningen av bostadsomrŒdet, tillgŒngen till mštesplatser och de boendes egna erfarenheter.  

 

 

Som ett hem?

 

18 av de 22 personerna upplever sin lŠgenhet som ett eget hem - de kŠnner hemkŠnsla och trivsel. Det gŠller framfšrallt dem som tidigare bodde pŒ en institution.

De som  inte tycker sŒ har i mer eller mindre utstrŠckning tvingats flytta hit.

…verhuvudtaget har vŠldigt fŒ haft nŒgot egentligt inflytande pŒ valet av bostad, var och med vem man bor. TvŒ-tre har tvingats in i en livsstil som inte stŠmmer šverrens med deras intressen eller hur de sjŠlva vill ordna sin tillvaro.

Men gemensamt Šr att man tilldelar den egna lŠgenheten ett stort vŠrde Šven om den av de flesta frŠmst anvŠnds som en retrŠttplats fšr ro och vila. Inte som det var tŠnkt av mŒnga chefer som "det goda hemmet" som fšrutsŠttning fšr utveckling till en stšrre sjŠlvstŠndighet.

 

 

TrŠfflokalen

 

TrŠfflokalen eller baslŠgenheten, som personalen fšredrar att kalla den, bestŒr i den fšrstnŠmna boendenheten av en tvŒrumslŠgenhet pŒ bottenplan. HŠr lagas och serveras mŒltiderna.

Fyra av de sju personerna kommer till lokalen flera gŒnger om dagen. De andra kommer endast fšr att Šta eller fšr att fŒ annan service.

€ven i den andra enheten Šr trŠfflokalen placerad pŒ bottenvŒningen, i en trerumslŠgenhet. Fyra av de sex personerna Šter nŠstan alla sina mŒltider hŠr. Flera dršjer sig kvar fšr social samvaro.

Cheferna hade planerat att alla skulle Šta i sina lŠgenheter, men det urartade. De gemensamma mŒltiderna garanterar nŠringsriktig mat och ger en viktig social samvaro.

TrŠfflokalen i den tredje enheten Šr den stšrsta och har mera karaktŠr av fšreningslokal Šn en familjebostad. Den Šr en social mštesplats dŠr personal och boende kommer och gŒr i en jŠmn stršm under eftermiddagen och hela kvŠllen. De boende lagar maten i sina lŠgenheter eller sŒ Šter de pŒ nŒgon restaurang. Men pŒ helgerna kan de som vill Šta i trŠfflokalen.

TrŠfflokalerna ger en struktur och trygghet fšr de boende, fšr en del genom att de dŠr har sina huvudsakliga relationer och aktiviteter. Fšr andra, som Šr mera socialt aktiva, fungerar den som en trygghetsbas. De trŠfflokaler som fungerar med ett hemlikt vardagsliv hŠmmar i viss mŒn de boendes mšjligheter att utveckla nya sŠtt att fšrhŒlla sig till omvŠrlden och till andra mŠnniskor.

 

 

Grannskapet

 

Fšr dem som bor i den fšrstnŠmnda boendenheten med ett eget trapphus fšrekommer, skriver fšrfattaren, en engagerad samvaro med grannarna i omgivningen. Denna innefattar bŒde positiv samvaro och konflikter. OmrŒdet Šr trŒngbott med mŒnga smŒhushŒll och mŒnga invandrare. Husen ligger tŠtt, de ger insyn snarare Šn avskildhet och det finns mštesplatser.

OmrŒdet kring dem som bor i det stora trapphuset prŠglas dŠremot av anonymitet. Banden till de andra hyresgŠsterna Šr svagt. Den stora mŠngd mŠnniskor som finns runtom tycks skapa en sorts frŠmlingsskap infšr det som man upplever som annorlunda.

De som bor utspridda i ett kvarter har en relativt ytlig men vŠnlig och accepterande relation till grannarna med hŠlsningskontakter, smŒprat och enklare, tillfŠlliga tjŠnster.

Undersškningen visar att det samspel som utvecklas i det lilla grannskapet och i den bostadsnŠra miljšn Šr viktig fšr personerna i boendeenheterna. Samspelet kan skapa kŠnslor av tillhšrighet och vŠlbefinnande och kan skapa broar till nya erfarenheter och handlingsmšjligheter. Grannskapet utgšr Šven en viktig lŠrande miljš fšr att eršvra social och kulturell kompetens. En stor fšrdel Šr om det lilla grannskapet Šr avgrŠnsat sŒ att det gŒr att šverblicka och kontrollera.

 

 

Den lokala offentliga miljšn

 

De boende utnyttjar den lokala miljšn pŒ helt olika sŠtt. De kan delas in i tre grupper:

 

1. Den fšrsta kan kallas "de informellt orienterade kontaktsškarna". Till denna grupp rŠknas sju av de 22.

De sšker sina kontakter pŒ egen hand, de strosar runt, smŒpratar med mŠnniskor de mšter, eller tar bara del av folklivet. De sšker sig gŠrna till stadens centrum.

Genomsnittligt har de nŠtverkskontakter till omkring 20 personer. Flera betraktar de som sina nŠra vŠnner. De Šr mŒna om att hŒlla personal och anhšriga utanfšr sitt offentliga nŠtverk.

 

2. Den andra gruppen kan kallas fšr "de fšreningsorienterade".  Hit rŠknas nio personer av de 22.

Fšr mŒnga av dem upptar nŠstan hela deras fria tid av fšreningar. Det centrala fšr dem Šr gemenskapen i gruppen och samvaron. Resorna till och frŒn medfšr att mŒnga har regelbundna kontakter med chauffšrer och andra som de trŠffar pŒ resorna.

I genomsnitt uppgŒr deras nŠtverkskontakter till 14 personer, av vilka mŒnga uppfattas som nŠra vŠnner. PŒfallande mŒnga uppgav att den viktigaste personen i livet fšr dem var ledaren i den fšrening de var aktiva i.

 

3. Den tredje gruppen kallar fšrfattaren "de personal- och anhšrigorienterade". De utgjorde fem av de 22. Merparten av sin fria tid tillbringar de i den egna lŠgenheten, i trŠfflokalen och i det lilla grannskapet. Deras nŠtverkskontakter utgšr ca 6-7 personer. Tryggheten i det vŠlbekanta Šr viktig fšr dem.

 

Sammantaget menar fšrfattaren att den offentliga miljšn utgšr den enda egentliga frizonen, dŠr dessa personer kan undandra sig kontroll och insyn frŒn personalen.

Hon noterar Šven att de olikheter som finns i sociala stilar inte kan fšrstŒs med utgŒngspunkt frŒn graden av funktionsnedsŠttning. De som har de stšrsta svŒrigheterna Œterfinns i alla tre grupperna, dock mera sŠllan bland de personal- och anhšrigorienterade.

 

 

Till slut

 

Den omsorgsideologi som sŠtter individen i centrum framhŒlls ofta som avgšrande fšr utvecklingen av sjŠlvstŠndighet och oberoende.

I denna undersškning framstŒr det kollektiva och offentliga som en viktig potential fšr en sŒdan utveckling. I en kollektiv gemenskap kan mŠnniskor fŒ mšjlighet att pršva sig mot andra, fŒ bekrŠftelse och stŠrka sig sjŠlva och varandra. Genom att fungera som kreativa utvecklingszoner kan fšreningar, grannskap och offentliga miljšer ha en sŠrskild viktig funktion fšr mŠnniskor med utvecklingstšrning.

Fšrfattaren refererar till idŽhistorikern Sven-Eric Liedman som menar att solidaritet mellan -mŠnniskor bygger pŒ vŒr fšrmŒga att ta tillvara det frŠmmande och annorlunda. TvŒ grundlŠggande reaktioner finns infšr det som Šr annorlunda sŠger han, rŠdsla och nyfikenhet. Hur en nyfikenhetens kultur kan skapas Šr dŠrfšr en vŠsentlig frŒga!

Helt klart Šr att platser som skapar fšrutsŠttningar fšr mšten och samspel i bostadsomrŒden och lokala offentliga miljšer av olika slag, rymmer viktiga resurser som bšr tas tillvara vid planeringen av boendet fšr mŠnniskor med utvecklingsstšrning.

 

 

 

 

Intervju med Bibbi Ringsby Jansson

 

 

 

"Det var faktiskt ingen av de jag fšljde i undersškningen som hamnat i missbruk eller rŒkat illa ut pŒ nŒgot sŒdant sŠtt"

 

 

 

Bibbi Ringsby Jansson har en ovanligt lŒng erfarenhet av omsorgerna om utvecklingsstšrda. Hon har lagt ner ett enormt arbete pŒ denna undersškning. Deltagit praktiskt i alla olika slags aktiviteter inom- och utomhus, observerat, intervjuat och antecknat. Min anmŠlan har bara plockat fram det mest išgonfallande.

Undersškningen Šr den fšrsta i vŒrt land som analyserar betydelsen av den fysiska och social miljšn kring ett integrerat boende. Den beskriver hur det ser ut och vad som hŠnder.

Man fŒr lŠtt intryck av att om inte allt sŒ i varje fall det allra mesta fungerar pŒ bŠsta sŠtt. €r det verkligen sŒ? Fšrekom det inga konflikter med grannskapet? Var alla verkligen sŒ vŠlkomna som man fŒr intryck av?

Och fšr dem som strosade i stan: Var det inga som utnyttjades, rŒkade illa ut, gled in i missbruk?

Man undrar vilket ansvar som personalen har fšr allt som kan hŠnda nŠr den boende lŠmnar sin bostad?

Jag ringde upp Bibbi med mina frŒgor.

 

 

"Det goda boendet"

 

-  Det finns en pŒtaglig skillnad mellan "makthavarnas" uppfattning av vad som Šr "det goda boendet" och hur verkligheten tedde sig, sa Bibbi Ringsby Jansson. FšrhŒllandet mellan det privata och det offentliga behšver inte vara varandras motsŠttning, som man ofta varit rŠdd fšr, utan snarare Šr delaktigheten i det offentliga en fšrutsŠttning fšr trivseln i det privata.

 

 

De lŠtta kontakterna Šr viktiga

 

En annan sak som jag visat Šr att "de lŠtta" kontakterna i den offentliga miljšn fšrefaller ha stšrre fšrutsŠttningar att bygga broar av kontakter mellan olika slags mŠnniskor Šn de nŠra relationerna. De har snarast en benŠgenhet att sammanbinda mŠnniskor med likartade vŠrderingar och livsmšnster.

BŒda typerna av relationer Šr sjŠlvfallet viktiga, men i forskningen om nŠtverket fšr personer med utvecklingsstšrning tycker jag man undervŠrderat betydelsen av lŠtta kontakter. Det har ocksŒ inneburit att man inte i tillrŠcklig utstrŠckning, som jag ser det, beaktat behovet av mštesplatser i den -fysiska miljšn och dess betydelse vid utformningen av boendet fšr gruppen.

Men visst fšrekom det olika konflikter med grannskapet. De varierade och kan fšrstŒs mot bakgrund av bostadsomrŒdets struktur och utformning och av att det kring den ena boendeenheten fanns en pŒfallande stor andel mŠnniskor med omfattande behov av stšd och hjŠlp.

 

 

Ingen som hamnat i missbruk

 

Den frŒnvaro av bŒde samspel och konflikter som fanns i ett av de andra grannskapen Šr ju ocksŒ ett uttryck fšr att inte allt fungerar pŒ bŠsta sŠtt.

Det var ocksŒ flera boende som hade upplevelser av att kŠnna sig nervŠrderade, utstštta och marginaliserade. DŠremot var det faktiskt ingen av de jag fšljde i undersškningen som hamnat i missbruk eller rŒkat illa ut pŒ nŒgot sŒdant sŠtt.

Kanske var det personalens vakande šga och den strukturerade resurs som trŠfflokalen utgjorde, som innebar att ingen var helt utlŠmnad och att man stŠndigt fanns dŠr som ett skydd och som en "social byggstŠllning", nŠr nŒgon visade sig behšva stšd eller riskerade att fara illa. Annars har du ju rŠtt i att jag inte har skrivit sŒ mycket om personalens ansvar och sŠtt att hantera fšrhŒllandet mellan ansvar och det egna sjŠlvbestŠmmandet. 

 

                                                                                       Karl Grunewald

 

Att lŠsa:

 

Bibbi Ringsby Jansson. Vardagslivets arenor. Om mŠnniskor med utvecklingsstšrning, deras vardag och sociala liv. 2002. 290 sidor. Institutionen fšr socialt arbete. Gšteborgs Universitet.

Kšps frŒn fšrfattaren, tel 0521 - 26 40 00.

e-post: bibbi.ringsby.jansson@htu.se

Pris 170 kr plus porto.