Av Hans Hallerfors

Jonas Sterner har flyttat från gruppbostad till ett eget boende med personlig assistans. Både Socialstyrelsen och Kommunförbundet tror att alltfler kommer att följa hans exempel.

JONAS STERNER var 18 år när han flyttade hemifrån till en nyöppnad gruppbostad i Skarpnäck.

- Men eftersom de andra som flyttade in där var äldre personer från Carlslunds vårdhem så trivdes han ganska dåligt, berättar mamma Barbro Sterner.

Efter två år flyttade han tillsammans med fem andra ungdomar till ett kollektiv där alla hade egna lägenheter och de delade på ett gemensamhetsutrymme. Men enligt hans mamma som också är god man till Jonas så fungerade det inte så bra.

- Det blev alltmer likt en institution, dörrarna stod öppna och personalen gick ut och in. Så jag anmälde Jonas till bostadsförmedlingen. Han fick förtur och 1996 fick han en jättefin 3:a, en nybyggd bostadsrätt på Söder och dit flyttade han.

Sitt stöd får Jonas Sterner i huvudsak från två heltidsanställda personliga assistenter och några fler extraanställda.

- Trots att det kan kännas lite otryggt - ibland har jag fått rycka in när det inte kommit någon assistent- så är det ändå ett jättelyft för Jonas säger Barbro bestämt. Det är mycket bättre med personliga assistenter än med en personalgrupp i en gruppbostad. Det har ändrat hela hans liv!

Kommunförbundet

Cecilia Bäckström arbetar på ett konsultbolag som har utrett framtidens boende åt kommunförbundet. Efter intervjuer med brukare, handläggare, politiker och andra har hon ställt samman en rapport som ska hjälpa kommunerna att handlägga boendefrågorna bättre. Hon tror att många kommer att följa Jonas Sterners exempel:

- Framtidens boende för funktionshindrade kommer att vara mer individuellt utformat. Det kommer att finnas ett bredare utbud av olika alternativa bostadsformer. Så småningom kommer stödet att bli frikopplat från bostaden. D v s man har sitt stöd i form av t ex personlig assistans. Sedan skaffar man sig en bostad och stödet följer med dit.

Kommunerna har haft stora problem att hantera bostadsfrågan därom vittnar det stora antalet domar i länsrätterna.

- Det viktigaste är framförhållningen säger Cecilia. Att kommunerna lär sig att planera inför framtiden. Organisationen och styrningen av t ex byggnadsprocessen måste förbättras. Om man ska kunna bredda utbudet och möta det ökande behovet av bostäder som är anpassade till funktionshindrade så krävs det bättre samarbete i kommunerna.

FUB

Anna-Lena Krook, ordförande i Riksförbundet FUB, tror också hon att vi går mot att fler får stöd från personliga assistenter.

- Speciellt viktigt är det att vi motverkar den smyginstutionalisering som pågår nu, säger hon. Norrmännen kallar det där för "märkeslappehus", när man redan på utsidan kan se att det är en gruppbostad. Och de där husen där man samlar alla vårdbehövande i kommunen, utvecklingsstörda, psyksjuka och äldre kallar man för "omsorgscontainrar". Då är det bättre att bygga upp stödet kring den egna bostaden med personlig assistans.

Socialstyrelsen

Också Socialstyrelsen är kritisk mot tendensen till institutionalisering av boendet. Peter Brusén, som är chef för Socialstyrelsens handikappenhet håller med Cecilia Bäckström i att trenden går mot att skilja på stödet och boendet.

- Gången har varit att funktionshindrade sorterats efter vad de "klarar av", säger han. En del hamnade på institution, en del i gruppbostad och några i egen bostad. Insatsen "personlig assistans" bröt denna vårdkultur. Alla kan bo i egen bostad, det handlar ju bara om vad personalen "klarar av" med den personaltäthet man har.

Ulla Clevnert är den som hållit i arbetet med Socialstyrelsens handbok om boendefrågorna. Hon saknar en stödform för dem som har funktionshinder och bor i egen lägenhet, men inte får personlig assistans. Om detta har Socialstyrelsen skrivit till regeringen, hittills utan resultat.

- Idag är det många som flyttar ut från gruppbostaden till en lägenhet i närheten och behåller kontakt och stöd från personalen där. Det är viktigt att vi stöder en sådan utveckling.

Kritik mot assistansen

Men alla är inte odelat positiva till utvecklingen mot egen bostad med personlig assistans. Så har tex Eva Arvidsson, tillsammans med fyra andra social-demokratiska riksdagsmän, i en motion riktat stark kritik mot hur den personliga assistansen fungerar : "I de fall där brukaren inte själv har förmåga att styra över sin egen vardag uppstår inte sällan stora svårigheter", skriver man.

"Om brukaren inte själv har förmåga att arbetsleda sina assistenter uppstår ett stort utrymme för godtycke när det gäller hur arbetet ska utföras och utformas. I de fall den legale företrädaren är aktiv och känner brukaren väl kan han/hon till viss del vägleda assistenterna och ha insyn i hur assistansen fungerar. Det är dock begränsat hur stora krav som kan ställas på t.ex. en god man och det ligger inte i assistanssamordnarens uppdrag att i detalj styra över hur assistansen ska utformas. Svårigheten att hitta utbildad personal som vill arbeta som personliga assistenter och den höga personalomsättningen är också något som påverkar både kontinuitet och kvalitet. Brukaren blir dessutom i många fall isolerad och utan social samvaro och stimulans."

Motionärerna vill istället att stödet i ökad omfattning ska ske inom ramen för den vanliga gruppbostaden:

"Ett gruppboende där stödet är individuellt utformat och möjlighet till samvaro ges skulle i de flesta fall ge dessa personer ökad livskvalitet. I en sådan verksamhet finns möjlighet att arbeta med metodutveckling och kvalitetsarbete på ett helt annat sätt än när det gäller personlig assistans. Möjligheten till insyn och kontroll ökar och det gör det möjligt att säkerställa kvalitén på insatsen samt att säkra en god arbetsmiljö för personalen.

Insatser som idag ges i kommunal regi, t.ex. gruppboende, skulle ibland kunna ersätta personlig assistans och ge högre kvalité för brukaren."

Föreningen JAG

Gerd Andén är en av pionjärerna som redan på 70-talet lyckades utverka personlig assistans till sin son Magnus Andén. Hon är också drivande kraft bakom föreningen JAG vars brukarkooperativ har 300 medlemmar över hela landet och är arbetsgivare för ca 2000 personliga assistenter. Föreningen JAG har i en bok "Mitt sköna hem" velat visa på möjligheterna med personlig assistans.

- Bostaden är så viktig, säger Gerd Andén. Med personlig assistans kan man bo som alla andra. Först bor man hemma hos sina föräldrar, sedan flyttar man ut och bor lite här och där och sedan stadgar man sig och skaffar en stadig bostad, ofta i närheten av dem man känner väl. Stödet, i form av personlig assistans, följer med.

Obegripligheter

Vad som är den bästa bostaden för personer med funktionshinder väcker av någon obegriplig anledning alltid heta känslor. Redan nu kan man se hur de gamla vanliga misstagen riskerar att upprepa sig. Många - utifrån sina erfarenheter - gör sig till förespråkare för sin modell. Men några universallösningar finns ju inte. De olika stödformerna kan fylla olika syften - beroende på vilken individ man är, vilket funktionshinder man har och i vilken fas i livet man är. Så är den personliga assistansen en förutsättning för många rullstolsburna ungdomar när de ska ta sig bort från föräldraberoendet och skapa sig ett eget liv. För personer som dessutom har en grav utvecklingsstörning får assistansen ofta en motsatt betydelse, den blir ett sätt för föräldrarna att behålla en del av kontrollen och därigenom se till så att deras barn får den bästa omsorgen.

På samma sätt kan bostaden i en gruppbostad betyda större frihet för en del (man har tillgång till personal om man behöver, men slipper ha dom inne i lägenheten) och ett betydelsefullt sammanhang för andra (man får nära till andra med samma funktionshinder som man kan umgås med). Det som kan vara helt rätt för några kan vara helt fel för andra. Till sist betyder ändå det personliga stödet, antingen det förmedlas av assistenter eller vårdare, mest för den enskildes välbefinnande. Men det diskuterar man nästan aldrig. Det är lika obegripligt det.

Statistik

Antal personer som får personlig assistans eller assistansersättning

av försäkringskassan 10 800, därav personer med utvecklingsstörning 3 600

av enbart kommunen 4 300, därav " " 1 700

________________________________________________________________________________

Summa 15 100, därav …" " 5 300 (35 %)

Antal personer med utvecklingsstörning i boende med särskild service

Barn 1 140 (därav ett par hundra i familjehem)

Vuxna 16 200 (varav uppskattningsvis ca 14 000 i gruppbostäder)

Vad säger lagen?

Personlig assistans bör alltid övervägas som alternativ för barn och ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna till att bo på en institution. (Regeringens föreskrift.)

Gruppboende skall inte förväxlas med kollektiva boendeformer där exempelvis personer som har personlig assistans på eget initiativ bor tillsammans men där var för sig har personlig assistans. (Riksförsäkringsverket. Allmänna råd 1998:6.)

Assistansersättning lämnas inte för den tid den funktionshindrade bor i en gruppbostad. (Lag om assistansersättning.) Däremot kan sådan ersättning utgå för den som bor i en servicebostad.

Att läsa:

Socialstyrelsen. Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning. 181 sidor. 2003. Pris 170 kr. Socialstyrelsens kundtjänst. 120 88 Stockholm. Fax 08-779 96 67. Skriften kan också laddas ner gratis från Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se

Mitt sköna hem. Stiftelsen JAG. 2002. 112 sidor. Pris 100 kr. Kan beställas på tel: 08-202080, hemsida: www.jag.se