Artikel i Intra 3/2003.

VI FICK HÖJD HABILITERINGSERSÄTTNING!

Från och med november 2002 fick samtliga som har en plats i daglig verksamhet i Gävle, en höjning av habiliteringsersättningen, samtidigt som andra kommuner väljer att ta bort den helt.

En deltagargrupp, bestående av 9 st representanter bland de utvecklingsstörda, teamsamordnare och verksamhetsassistent, träffas en gång i månaden och diskuterar aktuella frågor. En punkt som ofta kommer upp är habiliteringsersättningen. Med anledning av att den inte höjts sedan juni-96 så beslutade gruppen att skriva till politikerna och begära höjd ersättning. Deltagargruppen valde ut två representanter som åkte runt till alla grupper inom Enheten för Daglig Verksamhet, EDV, för att samla in namnunderskrifter från arbetskamraterna.

Namnlistorna samt skrivelsen överlämnades till Mats Ågren som är en för många känd kommunpolitiker i Gävle. I brevet begärde man en höjning från 36 kronor till 50 kronor om dagen.

Mats Ågren lämnade i sin tur över brevet till ordföranden i nämnden för Utbildning och Arbete, Tommy Berger.

Deltagargruppen bjöd in honom till ett möte. På mötet berättade han att en enig nämnd beslutat att höja ersättningen till 40 kronor om dagen. Det fanns inte detta år utrymme i budgeten att höja till 50 kronor, men målsättningen för nämnden är att genomföra ytterligare höjning.

Detta visar att i Gävle har både nämndpolitiker och enhetschef rätt inställning och förstår vikten av att alla som har en plats i daglig verksamhet skall ha rätt till habiliteringsersättning.

Deltagargruppen i Gävle

/genom Marie Ekman, verksamhetsassistent

Kampen för habiliteringsersättningen

går vidare!

Allt fler oroliga hör av sig med frågor om habiliteringsersättningen. I många kommuner vill man nu spara in på de futtiga, men för arbetstagarna viktiga, pengarna. I Intra nr 4/02 skrev Karl Grunewald bl a följande:

Från början rekommenderade Landstingsförbundet landstingen att betala ut en habiliteringsersättning "för att stimulera uthållighet, allmän aktivitet och prestationsförmåga". Den utgick då med två nivåer, en för hel dag och en för halv dag. Så småningom användes den högre nivån för alla.

Men när daglig verksamhet blev en kommunal angelägenhet ansåg Kommunförbundet att respektive kommun själva kunde ta ställning till om de ville betala habiliteringsersättning. Detta trots att statsrådet i sin kommentar till lagstadgandet om daglig verksamhet skriver: "Jag förordar att huvudmännen utbetalar någon form av ersättning till den enskilde". Eftersom detta inte står i lagen eller i specialmotiveringen till lagen har det ingen tyngd vid ett klagomål till en domstol.

Det paradoxala med hab-ersättningen är att det reellt rör sig om en så liten summa, men att de som får den ofta upplever den som mycket stor. Indragning av habersättning betraktas av många personer med utvecklingsstörning som en fientlig handling. Den ökar deras känsla av att inte vara accepterade i samhället.

...men Socialstyrelsen och Regeringen tiger

Trots att frågan om habiliteringersättningen uppmärksammats och skapat oro och motsättningar på många håll i landet har Socialstyrelsen ännu inte gjort någon inventering.

Även handikappminister Berith Andnor har varit tyst. Inte vid något tillfälle har hon fördömt de planerade indragningarna.