Artikel i Intra 3/1996.

 

 

 

 

 

 

Arbetsanpassaren

 

 

 

Av Stefan Hillbom

 

 

I bšrjan av  Œttiotalet drog socialstyrelsen igŒng en serie konferenser kring arbetsanpassning. MŒlsŠttningen var att underlŠtta fšr utvecklingsstšrda att komma ut i arbetslivet och man ville stimulera omsorgsansvariga runt om i landet att  inrŠtta sŠrskilda arbetsanpassare. 1985 anmodade man yrkeskŒren att bilda en fšrening fšr att i fortsŠttningen anordna egna konferenser. SŒ skedde och 1986 hade fšreningen fšr arbetsanpassare inom omsorgen sitt fšrsta Œrsmšte.

 

 

Arbete utanfšr dagcenter

 

Fšreningen fšr arbetsanpassare, FFA, har f n ca 50 medlemmar och firar i Œr 10Œrsjubileum. Arbetsanpassaren arbetar oftast utan kollega pŒ orten, och det gšr den Œrliga konferensen till fšreningens viktigaste insats. DŠr kan vi utbyta erfarenheter och utvecklas.

 

Det Šr lite vanskligt att beskriva arbetsanpassarna genom att man har sŒ olika bakgrund, olika arbetsvillkor, olika titlar och i viss mŒn olika metoder. Den sammanhŒllande faktorn Šr dock att man ordnar tillfŠllen till sysselsŠttning fšr utvecklingsstšrda, personer med autism och vuxenhjŠrnskadade. Rent konkret innebŠr det att dessa fŒr arbeta utanfšr dagcenters egna lokaler, enskilt eller i grupp med gruppledare. Arbetsanpassaren bistŒr med utformning och uppfšljning och nŠr behovet finns Šven med inskolning.

 

Som vŠntat skiftar typen av placeringar delvis efter prŠgeln pŒ ortens arbetsliv. Har man mycket industrier ligger tonvikten kanske dŠr, men generellt tror jag att fšrvŠntningarna pŒ placeringar i den sektorn sjunkit under senare Œr. Exempel pŒ arbetsplatser Šr kšk/cafeterior, stŠd, fastighetsskštsel, stora som smŒ industrier, affŠrer/varuhus, kulturhus/bibliotek/musŽer, sjukhus/Œlderdomshem, fšrvaltningar/kontor, spektrat Šr brett men vi kan skšnja en tilltagande betoning pŒ service. Det gŠller sŒvŠl enskilda som grupper.

 

 

Personalfester och studieresor

 

Fšrtidspension/sjukbidrag och habiliteringsersŠttning utgšr inkomsterna Šven fšr de som arbetar utanfšr dagcenter. Ibland hŠnder det att man pŒ fšretrŠdesvis privata arbetsplatser frŒgar om man kan ge NN nŒgon extra ersŠttning eller fšrmŒn, som en uppmuntran. GŠrna det, brukar jag svara, men det fŒr vara utan min vetskap. SŠrskilt glad blir jag nŠr det berŠttas om personalfester och studieresor dŠr man ingŒtt som en sjŠlvklar del i arbetsgemenskapen. Vid ett tillfŠlle fick en man fšlja med  till Berlin pŒ studieresa i tre dagar, sŒnt vŠrmer. Ofšrglšmligt fšr kamraterna var nŠr man "tappade bort" honom, alla blev mycket skŠrrade, varpŒ han dšk upp i taxi och kolugn betraktade alla lŠttade ansikten.

 

 

Roliga erfarenheter och fatala misstag

 

En rolig erfarenhet som jag tror alla arbetsanpassare gjort Šr arbetsplatsen som Šr mycket avvaktande, men efter viss švertalning tycker att man ska stŠlla upp och gšra ett fšrsšk. Efter att ha lŠrt kŠnna personen sluter man sedan denne till sitt hjŠrta och blir dess stšrsta fšrsvarsadvokat. DŒ kan det rent av bli svŒrt att arbeta fšr normalisering i andra avseenden, men det Šr hŠrligt att uppleva en sŒdan omvŠndelse.

 

En del fatala misstag har i alla fall jag hunnit med, och oftast handlar det dŒ om informationsmissar. Ett exempel Šr nŠr en kvinna skulle fŒ prova pŒ att jobba pŒ sjukhus, under stor tvekan frŒn henne sjŠlv. Jag var entusiastisk och gick pŒ i ullstrumporna, hon skulle inte behšva oroa sig. Efter tvŒ veckor klarade hon fortfarande inte att hitta rŠtt vŠg till sin arbetsplats i den ganska krŒngliga byggnaden, vilket fšrvŒnade mig. Jag fšljde henne varje morgon, och tyckte att hon borde klara det. Det blev inte nŒgon bra placering, sŒ vi avbršt och hon blev pŒtagligt lŠttad. Vid eftersnacket med personalen pŒ stŠllet visade det sig att jag vallat henne den vŠg jag tyckte var den bŠsta pŒ morgonen. PŒ eftermiddagen valde personalen att  fšlja henne en helt annan vŠg genom korridorerna till busshŒllplatsen. Undra pŒ att den arma mŠnniskan inte fick nŒgon rŠtsida pŒ det stŠllet.

 

 

AMIs bristande resurser

 

Fšr en mindre del av arbetsanpassarna Œligger det att skaffa praktikplatser fšr sŠrskolan. I vanliga fall skšts detta av yrkesvalslŠraren. Annars brukar kontakterna mellan skola och  omsorg intensifieras under vŒren infšr avgŒngselevernas intrŠde i arbetslivet. FrŒn sŠrskolan slussas en del ut i arbete via AMI med ambitionen att det ska resultera i anstŠllning. TyvŠrr kommer nŒgra av dessa i allmŠnhet "tillbaka" till omsorgen och dagcenter efter en tid. Orsakerna till detta kan vara mŒnga, men ledsamt Šr AMIs bristande resurser fšr uppfšljning, som Šr vŠldigt viktigt fšr den hŠr gruppen. Detta brukar vi dock lšsa genom samarbete om klienten tycker det Šr OK. Fšr tio Œr sedan fanns personer pŒ dagcenter vars stšdbehov var lŒngt under det vi rŠknar som en naturlig dagcenterplacering. Dessa Šr genomgŒende utflyttade idag, vissa Šven i anstŠllning med lšnebidrag.

 

 

Bredare verksamhetsomrŒde

 

Det har visat sig under Œrens lopp att alltfler arbetsgivare fšrstŒr att utnyttja det breda kunnande och den  erfarenhet en arbetsanpassare samlar pŒ sig. SŠrskilt i mindre kommuner har man sett till att knyta ett bredare verksamhetsomrŒde till arbetsanpassaren, dŠr det finns samordningsvinster att gšra. MŒnga fšrvŠntas kunna agera arbetsplatssškare, handledare, rŒdgivare, utbildare, arbetsledare, samordnare, idŽgivare, initiativtagare, utredare. Alla kan se att det Šr ett skiftande och stimulerande arbete. Nackdelen Šr att det kan kŠnnas ensamt i sjŠlva yrkesrollen, och slitsamt att vara den som stŠndigt drar i andra.

 

 

Minskade fšrvŠntningar och oro

 

Fšr 10 Œr sedan var fšrvŠntningarna stora att slussa ut utvecklingsstšrda i anstŠllning med hjŠlp av Af och AMI. MŒnga anmŠldes som arbetssškande vid arbetsfšrmedlingen, och en del gick regelbundet pŒ besšk fšr att diskutera anstŠllning. Alla inblandade, utom mšjligen arbetsfšrmedlingarna, tyckte att detta var riktigt. Det var ett sŠtt att demonstrera hur stort behovet var av anstŠllning med lšn istŠllet fšr pension. DŒ var ocksŒ arbetslšsheten mycket lŠgre och ekonomin i landet expansiv. Genom Œren har fšrvŠntningarna sjunkit, och ett mera realistiskt synsŠtt har tagit šverhanden. 

 

Samhall utgšr ett stŠndigt Œterkommande diskussionsŠmne pŒ konferenserna. MŒnga kŠnner besvikelse šver Samhalls roll som arbetsgivare fšr arbetshandikappade. FšrvŠntningarna var stora pŒ deras mšjligheter att anstŠlla intellektuellt arbetshandikappade (AMS beteckning). Kraven pŒ arbetskraften tycks emellertid hšjas i takt med att prestationskraven škar inom Samhall, som Šr trŠngda av konkurrensen frŒn lŒglšnelŠnderna. Under tiden trŠngs vissa personer ur ia-gruppen ut, som fŒr švergŒ till omsorgernas verksamhet och fšrtidspension. 

 

Samhall har tillskrivits om den oro vi kŠnner, och i ett svar har vi utlovats medverkan frŒn en representant vid Œrets konferens.

 

 

MŒnga olika ŒtgŠrder

 

Arbetsanpassarens breda arbetsfŠlt och mŒnga kontakter framkallar ofta uppslag om hur man kan ordna en bra sysselsŠttning, och samtidigt underlŠtta eller fšrbŠttra servicen fšr andra. Ibland Šr inte grupp 1 och 2 den lŠmpligaste mŒlgruppen, Œtminstone inte sjŠlva, och dŒ stŒr man dŠr med en i švrigt bŠrkraftig, men inte genomfšrbar idŽ. Synd, nŠr det kunde kommit andra behšvande grupper till godo. Detta fšrhŒllande gšr ofta arbetsanpassaren till idŽgivare och samordnare av projekt fšr Šven andra kategorier.

 

Under alla Œren har vi diskuterat och tipsat varandra om hur  man kan anvŠnda olika ŒtgŠrder under AMS. PŒ senare Œr har kŠllorna till resurser blivit fler, och nŠr vi trŠffas blir det en korseld av var man "hittar" pengar och vilka villkor som gŠller. PŒ lokalplanet har vi LAN/AMI, fšrsŠkringskassan, kommunen, primŠrvŒrden och landstinget att sy ihop projekt tillsammans med. Centralt har dessutom socialstyrelsen pengar fšr projekt med vissa villkor, och ovanpŒ alltihop EU. Det Šr svŒrt att fŒ en šverblick šver alla ŒtgŠrder och projektpengar. Ett sŠtt att underlŠtta fšr oss vore att framstŠlla nŒgon form av "lathund", kanske nŒgot fšr AMS eller arbetsdepartementet?  

 

 

Brukarens bŠsta

 

Slutligen kan vi konstatera att mŒnga utvecklingsstšrda m fl i utflyttad verksamhet kan vittna om att det var ett riktigt drag av socialstyrelsen att introducera arbetsanpassaren som yrkeskategori inom omsorgerna. Vi har ocksŒ sett hur man vidgar kretsen av "klienter", och sannolikt kommer kloka arbetsgivare och politiker att utnyttja vŒra kunskaper lŠnge framšver. Det finns dock en fara i att politiker lockas att se utflyttning som ett sŠtt att spara pengar, vilket Šr lŠtt hŠnt i ekonomiskt kŠrva tider. Vi fŒr dŠrfšr vara sŠrskilt vaksamma pŒ att det, sŒ lŒngt mšjligt, Šven i fortsŠttningen Šr brukarens bŠsta som sŠtts i fšrsta rummet.

 

 

 

Stefan Hillbom Šr SYO-konsulenten som fšr nŠstan 10 Œr sedan bšrjade arbeta som arbetsanpassare i Halmstad. Fšr tvŒ Œr sedan blev han ordfšrande i FFA (Fšreningen Fšr Arbetsanpassare) som har ca 50 medlemmar spridda šver Sverige. Den som vill veta mer om FFA kan kontakta Stefan, tel 035-13 86 22.