Artikel i Intra 3/1996.
I brjan av ttiotalet drog socialstyrelsen igng en serie konferenser kring arbetsanpassning. Mlsttningen var att underltta fr utvecklingsstrda att komma ut i arbetslivet och man ville stimulera omsorgsansvariga runt om i landet att inrtta srskilda arbetsanpassare. 1985 anmodade man yrkeskren att bilda en frening fr att i fortsttningen anordna egna konferenser. S skedde och 1986 hade freningen fr arbetsanpassare inom omsorgen sitt frsta rsmte.
Freningen fr arbetsanpassare, FFA, har f n ca 50 medlemmar och firar i r 10rsjubileum. Arbetsanpassaren arbetar oftast utan kollega p orten, och det gr den rliga konferensen till freningens viktigaste insats. Dr kan vi utbyta erfarenheter och utvecklas.
Det r lite vanskligt att beskriva arbetsanpassarna genom att man har s olika bakgrund, olika arbetsvillkor, olika titlar och i viss mn olika metoder. Den sammanhllande faktorn r dock att man ordnar tillfllen till sysselsttning fr utvecklingsstrda, personer med autism och vuxenhjrnskadade. Rent konkret innebr det att dessa fr arbeta utanfr dagcenters egna lokaler, enskilt eller i grupp med gruppledare. Arbetsanpassaren bistr med utformning och uppfljning och nr behovet finns ven med inskolning.
Som vntat skiftar typen av placeringar delvis efter prgeln p ortens arbetsliv. Har man mycket industrier ligger tonvikten kanske dr, men generellt tror jag att frvntningarna p placeringar i den sektorn sjunkit under senare r. Exempel p arbetsplatser r kk/cafeterior, std, fastighetssktsel, stora som sm industrier, affrer/varuhus, kulturhus/bibliotek/muser, sjukhus/lderdomshem, frvaltningar/kontor, spektrat r brett men vi kan sknja en tilltagande betoning p service. Det gller svl enskilda som grupper.
Frtidspension/sjukbidrag och habiliteringsersttning utgr inkomsterna ven fr de som arbetar utanfr dagcenter. Ibland hnder det att man p fretrdesvis privata arbetsplatser frgar om man kan ge NN ngon extra ersttning eller frmn, som en uppmuntran. Grna det, brukar jag svara, men det fr vara utan min vetskap. Srskilt glad blir jag nr det berttas om personalfester och studieresor dr man ingtt som en sjlvklar del i arbetsgemenskapen. Vid ett tillflle fick en man flja med till Berlin p studieresa i tre dagar, snt vrmer. Ofrglmligt fr kamraterna var nr man "tappade bort" honom, alla blev mycket skrrade, varp han dk upp i taxi och kolugn betraktade alla lttade ansikten.
En rolig erfarenhet som jag tror alla arbetsanpassare gjort r arbetsplatsen som r mycket avvaktande, men efter viss vertalning tycker att man ska stlla upp och gra ett frsk. Efter att ha lrt knna personen sluter man sedan denne till sitt hjrta och blir dess strsta frsvarsadvokat. D kan det rent av bli svrt att arbeta fr normalisering i andra avseenden, men det r hrligt att uppleva en sdan omvndelse.
En del fatala misstag har i alla fall jag hunnit med, och oftast handlar det d om informationsmissar. Ett exempel r nr en kvinna skulle f prova p att jobba p sjukhus, under stor tvekan frn henne sjlv. Jag var entusiastisk och gick p i ullstrumporna, hon skulle inte behva oroa sig. Efter tv veckor klarade hon fortfarande inte att hitta rtt vg till sin arbetsplats i den ganska krngliga byggnaden, vilket frvnade mig. Jag fljde henne varje morgon, och tyckte att hon borde klara det. Det blev inte ngon bra placering, s vi avbrt och hon blev ptagligt lttad. Vid eftersnacket med personalen p stllet visade det sig att jag vallat henne den vg jag tyckte var den bsta p morgonen. P eftermiddagen valde personalen att flja henne en helt annan vg genom korridorerna till busshllplatsen. Undra p att den arma mnniskan inte fick ngon rtsida p det stllet.
Fr en mindre del av arbetsanpassarna ligger det att skaffa praktikplatser fr srskolan. I vanliga fall skts detta av yrkesvalslraren. Annars brukar kontakterna mellan skola och omsorg intensifieras under vren infr avgngselevernas intrde i arbetslivet. Frn srskolan slussas en del ut i arbete via AMI med ambitionen att det ska resultera i anstllning. Tyvrr kommer ngra av dessa i allmnhet "tillbaka" till omsorgen och dagcenter efter en tid. Orsakerna till detta kan vara mnga, men ledsamt r AMIs bristande resurser fr uppfljning, som r vldigt viktigt fr den hr gruppen. Detta brukar vi dock lsa genom samarbete om klienten tycker det r OK. Fr tio r sedan fanns personer p dagcenter vars stdbehov var lngt under det vi rknar som en naturlig dagcenterplacering. Dessa r genomgende utflyttade idag, vissa ven i anstllning med lnebidrag.
Det har visat sig under rens lopp att alltfler arbetsgivare frstr att utnyttja det breda kunnande och den erfarenhet en arbetsanpassare samlar p sig. Srskilt i mindre kommuner har man sett till att knyta ett bredare verksamhetsomrde till arbetsanpassaren, dr det finns samordningsvinster att gra. Mnga frvntas kunna agera arbetsplatsskare, handledare, rdgivare, utbildare, arbetsledare, samordnare, idgivare, initiativtagare, utredare. Alla kan se att det r ett skiftande och stimulerande arbete. Nackdelen r att det kan knnas ensamt i sjlva yrkesrollen, och slitsamt att vara den som stndigt drar i andra.
Fr 10 r sedan var frvntningarna stora att slussa ut utvecklingsstrda i anstllning med hjlp av Af och AMI. Mnga anmldes som arbetsskande vid arbetsfrmedlingen, och en del gick regelbundet p besk fr att diskutera anstllning. Alla inblandade, utom mjligen arbetsfrmedlingarna, tyckte att detta var riktigt. Det var ett stt att demonstrera hur stort behovet var av anstllning med ln istllet fr pension. D var ocks arbetslsheten mycket lgre och ekonomin i landet expansiv. Genom ren har frvntningarna sjunkit, och ett mera realistiskt synstt har tagit verhanden.
Samhall utgr ett stndigt terkommande diskussionsmne p konferenserna. Mnga knner besvikelse ver Samhalls roll som arbetsgivare fr arbetshandikappade. Frvntningarna var stora p deras mjligheter att anstlla intellektuellt arbetshandikappade (AMS beteckning). Kraven p arbetskraften tycks emellertid hjas i takt med att prestationskraven kar inom Samhall, som r trngda av konkurrensen frn lglnelnderna. Under tiden trngs vissa personer ur ia-gruppen ut, som fr verg till omsorgernas verksamhet och frtidspension.
Samhall har tillskrivits om den oro vi knner, och i ett svar har vi utlovats medverkan frn en representant vid rets konferens.
Arbetsanpassarens breda arbetsflt och mnga kontakter framkallar ofta uppslag om hur man kan ordna en bra sysselsttning, och samtidigt underltta eller frbttra servicen fr andra. Ibland r inte grupp 1 och 2 den lmpligaste mlgruppen, tminstone inte sjlva, och d str man dr med en i vrigt brkraftig, men inte genomfrbar id. Synd, nr det kunde kommit andra behvande grupper till godo. Detta frhllande gr ofta arbetsanpassaren till idgivare och samordnare av projekt fr ven andra kategorier.
Under alla ren har vi diskuterat och tipsat varandra om hur man kan anvnda olika tgrder under AMS. P senare r har kllorna till resurser blivit fler, och nr vi trffas blir det en korseld av var man "hittar" pengar och vilka villkor som gller. P lokalplanet har vi LAN/AMI, frskringskassan, kommunen, primrvrden och landstinget att sy ihop projekt tillsammans med. Centralt har dessutom socialstyrelsen pengar fr projekt med vissa villkor, och ovanp alltihop EU. Det r svrt att f en verblick ver alla tgrder och projektpengar. Ett stt att underltta fr oss vore att framstlla ngon form av "lathund", kanske ngot fr AMS eller arbetsdepartementet?
Slutligen kan vi konstatera att mnga utvecklingsstrda m fl i utflyttad verksamhet kan vittna om att det var ett riktigt drag av socialstyrelsen att introducera arbetsanpassaren som yrkeskategori inom omsorgerna. Vi har ocks sett hur man vidgar kretsen av "klienter", och sannolikt kommer kloka arbetsgivare och politiker att utnyttja vra kunskaper lnge framver. Det finns dock en fara i att politiker lockas att se utflyttning som ett stt att spara pengar, vilket r ltt hnt i ekonomiskt krva tider. Vi fr drfr vara srskilt vaksamma p att det, s lngt mjligt, ven i fortsttningen r brukarens bsta som stts i frsta rummet.
Stefan Hillbom r SYO-konsulenten som fr nstan 10 r sedan brjade arbeta som arbetsanpassare i Halmstad. Fr tv r sedan blev han ordfrande i FFA (Freningen Fr Arbetsanpassare) som har ca 50 medlemmar spridda ver Sverige. Den som vill veta mer om FFA kan kontakta Stefan, tel 035-13 86 22.