Artikel i Intra 4/2002.
HabersŠttning
-en dyster historia-
1968 fick
utvecklingsstšrda rŠtt till daglig verksamhet. DŠrigenom pŒbšrjades en
enastŒende utveckling.
FrŒn nŒgra hundra sysselsatta till 20 000 personer idag!
SŒ hŠr har antalet personer med utvecklingsstšrning i daglig verksamhet stigit:
1968 ca 100 personer
1975 4 000
1980 7 000
1990 14 000
2000 20 000
Detta utan att antalet utvecklingsstšrda i samhŠllet škat (snarare tvŠrtom). Den stora škningen av antalet som har daglig verksamhet innebŠr givetvis att kostnaderna fšr denna insats ocksŒ stigit, vilket i sin tur medfšrt krav pŒ besparingar.
FrŒn bšrjan var det sjŠlvklart att landstingen bekostade lunch och kaffe fšr dem som deltog i daglig verksamhet.
SŒ fungerade det lŒngt in pŒ 80-talet dŒ nŒgra landsting upptŠckte att det ingenstans stod att lunchen skulle vara gratis! DŒ bšrjade man ta betalt fšr den med en summa som ofta motsvarade habersŠttningen. Stora protester! "DŒ vill vi hellre ta med mat hemifrŒn eller gŒ ut och Šta pŒ en restaurang", sa mŒnga arbetstagare.
Resorna till och frŒn dagverksamheten ansŒgs frŒn bšrjan Šven de vara en del av insatsen och dŠrmed kostnadsfria.
SŒ kom LSS och kommunerna tog šver ansvaret. DŒ upptŠckte man snart att det inte stod i lagen att resorna skulle vara gratis och man bšrjade ta ut avgifter. Det blev protester och frŒgan drevs Šnda upp i RegeringsrŠtten, som 1995 slog fast att kommunerna hade rŠtt att ta betalt fšr resorna.
Och sŒ habersŠttningen...
FrŒn bšrjan rekommenderade Landstingsfšrbundet landstingen att betala ut en habiliteringsersŠttning "fšr att stimulera uthŒllighet, allmŠn aktivitet och prestationsfšrmŒga". Den utgick dŒ med tvŒ nivŒer, en fšr hel dag och en fšr halv dag. SŒ smŒningom anvŠndes den hšgre nivŒn fšr alla.
Men nŠr daglig verksamhet blev en kommunal angelŠgenhet ansŒg Kommunfšrbundet att respektive kommun sjŠlva kunde ta stŠllning till om de ville betala habiliteringsersŠttning. Detta trots att statsrŒdet i sin kommentar till lagstadgandet om daglig verksamhet skriver: "Jag fšrordar att huvudmŠnnen utbetalar nŒgon form av ersŠttning till den enskilde". Eftersom detta inte stŒr i lagen eller i specialmotiveringen till lagen har det ingen tyngd vid ett klagomŒl till en domstol.
Det paradoxala med habersŠttningen Šr att det reellt ršr sig om en sŒ liten summa, men att de som fŒr den ofta upplever den som mycket stor. Indragning av habersŠttning betraktas av mŒnga personer med utvecklingsstšrning som en fientlig handling. Den škar deras kŠnsla av att inte vara accepterade i samhŠllet.
Jag har inte sett nŒgra undersškningar i nutid av vad deltagarna tycker om sin dagliga verksamhet. Hur Šr trivseln? Varfšr gŒr de dit? Tycker de att det Šr meningsfullt?
SŠrskilt de som deltar i nŒgon form av produktion upplever den dagliga verksamheten som sitt arbete. Fšr dem Šr habersŠttningen beviset pŒ deras prestation. Andra underkastar sig trŠningen av olika fšrmŒgor dŠrfšr att personalen sŠjer att det Šr nšdvŠndigt. Fšr dem Šr habersŠttningen en viktig stimulans. Den utgšr en viktig motiverande faktor fšr de flesta. Det framhŒller ocksŒ Socialstyrelsen i sina AllmŠnna rŒd 1992:1.
Tar man bort habersŠttningen kan kommunen fŒ stora bekymmer. Kanske vŠgrar nŒgon som bor i en gruppbostad att gŒ till den dagliga verksamheten. Den Šr ju frivillig och ingen fŒr tvingas dit. DŒ mŒste man ha mer personal i bostaden. Kanske fšredrar nŒgon att slŒ dank "pŒ stan". Ingen kan hindra honom frŒn det.
Man kommer kanske att frŒga sig vart inkomsten frŒn produktionen gŒr. Den Šr visserligen oftast ringa, men likvŠl - har kommunen rŠtt att behŒlla den som en subvention av kostnaderna fšr verksamheten? Ska verkligen den enskilde bidra med "sin" fšrtjŠnst? Daglig verksamhet Šr ju en avgiftsfri insats.
Sannolikt kommer bŒde "arbetstagarna" och de anhšriga att krŠva en ordentlig ompršvning av hela verksamhetens innehŒll.
PŒ mŒnga hŒll har dagcenterverksamheten sjunkit ner till enkla rutiner dŠr man gšr det man alltid har gjort. Och de som deltar i integrerad verksamhet fŒr sŠllan den allsidiga trŠning som de har rŠtt till. Att delta i produktion stšrre delen av dagen strider mot fšreskrifterna i lagen.
Fšrvisso kan arbete utgšra en del av dagens aktiviteter, men dŒ ska det vara som ett led i trŠning och inte monoton tillverkning hela dagen. SŒdan hšr hemma i en skyddad verkstad med avtalsenlig lšn.
I sjŠtte och sjunde paragraferna i LSS stŒr det att verksamheten ska stŠrka fšrmŒgan att leva ett sjŠlvstŠndigt liv och anpassas till mottagarens individuella behov. Den ska grundas pŒ respekt fšr den enskildes sjŠlvbestŠmmanderŠtt. Denne ska i stšrsta mšjliga utstrŠckning ges inflytande och medbestŠmmande šver insatsen.
Vid tillŠmpningen hŠrav skall sŠrskild hŠnsyn tas till den fšrstŒndshandikappades svŒrigheter att fšrstŒ och šverblicka sin situation och att fšrestŠlla sig alternativ. DŠrtill kommer ett škat beroendeskap av andra mŠnniskor och en benŠgenheten att nšjdfšrklara sig i en situation som i praktiken innebŠr ett utnyttjande.
I specialmotiveringen stŒr det att verksamheten ska erbjuda den enskilde stimulans, utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter hans šnskemŒl.
Generellt ska den ha som mŒl att utveckla den enskildes mšjligheter till fšrvŠrvsarbete Šven om detta mŒl fšr vissa endast kan uppnŒs pŒ lŒng sikt eller vara orealistiskt. Kommunen ska medverka till att den enskilde fŒr tillgŒng till arbete pŒ den reguljŠra arbetsmarknaden eller Samhall.
SŒ frŒgan Šr om man verkligen pršvat varje persons behov av trŠning. Hur mycket ADL-trŠning fŒr han? Hur mycket vuxenundervisning? Motorisk trŠning? Social trŠning? - Allt detta skall vara en del av den dagliga verksamheten med angivna individuella mŒl och metoder.
Det stŠller stora krav pŒ personalen, sŠrskilt som man stŒr infšr en framtid dŒ det blir vanligare att ungdomar som lŠmnar gymnasiesŠrskolan har andra personlighetsvarianter Šn tidigare och dŒ dšrrarna till skyddad verksamhet har blivit allt trŠngre.
Det var den snabba utvecklingen av daglig verksamhet som šppnade fšr kommunernas intresse fšr omsorger om utvecklingsstšrda. Man insŒg vilken tillgŒng dessa dagcentra var - de gav inte bara arbetstillfŠllen fšr personal utan de gav Šven kommunen prestige - se dŠr vad vi gšr fšr vŒra minsta! Fler och fler krŠvde att landstingen skulle šppna ett dagcenter i den egna kommunen. Det rŠckte t ex inte lŠngre med de stora orterna som Falun och Mora. Nu ville Šven glesbygdsorter som €lvdalen och Idre, alldeles uppe vid norska grŠnsen, ha sitt dagcenter.
I mycket var det detta intresse fšr dagcentren som lade grunden fšr kommunaliseringen av omsorgerna. De personer som kommunerna hade upplevt som en belastning och skickat ivŠg till anstalter, skulle nu bli kommunmedborgare. De skulle bli synliga, bli en del av gemenskapen och fŒ samma rŠttigheter som andra. SŒ blev det Šven i stort sett med de materiella insatserna, medan de insatser som skulle hšja livskvaliteten - deltagande i kultur och fritid - slŠpade efter. Den enskildes dŒliga ekonomi var och Šr en av orsakerna.
Genom integreringen har de enskilda medborgarnas solidaritet med dessa personer škat och idag Šr man šverrens om att de ska ha rŠtt till samhŠllets insatser. VŠlgšrenhet och insamlingar Šr ingen acceptabel bas fšr deras liv. DŠrmed har den enskilde medborgarens solidaritet lagt grunden fšr den institutionella solidaritet som handikapplagen LSS Šr ett uttryck fšr.
Men de fšrtroendevalda i kommunerna har svŒrt att acceptera LSS karaktŠr av rŠttighetslag och att den ger dess personkrets fšrtursrŠtt i ett ekonomiskt trŠngt lŠge. De drar ner sina insatser till lŠgsta mšjliga nivŒ och ser bort ifrŒn att verksamheten enligt lagtexten skall frŠmja jŠmlika levnadsvillkor och att mŒlet skall vara att den enskilde fŒr mšjlighet att leva som andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mer om habersŠttningen:
Seger i Malmš och Solna!
Fšrlust i Lycksele!
Striden om habiliteringersŠttningen har varit hŒrd
pŒ mŒnga hŒll i landet.
Malmšpolitikerna backade!
I Intra 4/2000 rapporterade vi frŒn stadsdelsnŠmnden i Hylllie, Malmš kommun, dŠr man ville dra in ersŠttningen pŒ 26 kr/dag fšr arbetstagarna i den dagliga verksamheten. Efter protester ršt det ansvariga moderata kommunalrŒdet Karl Axel Roslund till ordentligt:
- De ser det ju som sin lšn, slog han fast. De ser det som beviset pŒ att de Šr behšvda i samhŠllet. Det ska man inte ta ifrŒn dem. Det handlar inte bara om pengar utan ocksŒ om etik.
Och stadsdelsnŠmndens politiker skŠmdes och skrotade fšrslaget.
Solnapolitikerna likasŒ!
Samma hŠnde i Solna (Intra 2/2001) dŠr socialnŠmnden, efter omfattande protester, drog tillbaka fšrslaget att beršva arbetstagarna sin habiliteringsersŠttning.
- Man kan inte bara plocka bort det hŠr erkŠnnandet, sa handikappombudsmannen Lars Lššw i en kommentar. DŒ ifrŒgasŠtter man mŠnniskor med utvecklingsstšrning. DŠrfšr Šr det klokt av Solna att fšr den hŠr lŒga kostnaden bidra till att mŠnniskor kŠnner sig ordentligt delaktiga i samhŠllet.
Men i Lycksele drog man in ersŠttningen utan att darra pŒ manschetten. Det ansvariga kommunalrŒdet Lilly BŠcklund(s) sa att den indragna habiliteringsersŠttningen visserligen inte var nŒgon stšrre besparing totalt sett, men att hon litade pŒ facknŠmndens bedšmning.
Samtidigt hšjdes politikerarvodena i kommunen.
- Det Šr ingen som har reagerat sŒ mycket hŠr, i den grupp dŠr jag jobbar, sŠger Kiks Tšrnlund som arbetar som arbetshandledare pŒ dagcentret.
Personalen accepterade indragningen av habersŠttningen eftersom alternativet enligt deras ledning var indragning av personal.
HabersŠttningen, som bara var 15 kr/dag tŠckte inte ens kostnaden fšr lunchen pŒ dagcentret som kostar 38 kr. De som arbetar pŒ dagcentret bidrar ocksŒ till verksamhetens omkostnader genom att utfšra obetalt legojobb. Man packar och levererar blšjor till kommunens olika verksamheter och man monterar ventilationstrattar Œt Plymovent.
Hans
Hallerfors
Fotnot.
Vad tycker partierna?
Infšr valet i Œr frŒgade Intra riksdagspartierna vad de tyckte om habiliteringsersŠttningen. SŒ hŠr svarade dom:
Centern: Den Šr viktig fšr individens sjŠlvkŠnsla. AngelŠget att kommunerna inte drar in den. Den bšr dock inte lagstadgas.
Folkpartiet: Viktig! Om lagreglering bšr man fundera sedan den nya fšrtidspensionen trŠtt ikraft.
Kristdemokraterna: Fungerar som en viktig uppmuntran, men bšr inte lagregleras.
Miljšpartiet: Vi Šr šppna fšr att lagstifta och švervŠga om inte staten borde bekosta den.
Socialdemokraterna: Viktigt att kommunerna lever upp till sitt ansvar. Vi kan inte svara pŒ om en habiliteringslag Šr bŠsta lšsningen eller om det gŒr att lšsa inom de lagar som redan finns.
Moderaterna: Vi anser det finns anledning att se šver sysslesŠttningsproblemen som funktionshindrade drabbas av.
VŠnsterpartiet: Vi protesterade nŠr kommunerna tog bort denna ersŠttning. En del Œterinfšrde den. Vi vill ŒlŠgga kommunerna att betala denna ersŠttning.