Artikel i Intra 1/2004.

 

 

 

 

 

 

Kompetensen som fšrsvann

 

 

 

Av Hans Hallerfors

 

 

 

Arbete i gruppbostŠder och daglig verksamhet hŒller raskt pŒ att fšrvandlas till ett lŒgstatus- och genomgŒngsyrke som inte fordrar nŒgon utbildning.

 

Detta Šr en medveten politik som genomfšrts av kommunerna och deras samarbetsorgan Kommunfšrbundet med tyst godkŠnnande av Socialstyrelsen, fackfšreningar och t.o.m. vissa handikapporganisationer! PŒ tio Œr har man i praktiken raserat stšrre delen av den kunskapsbas som fanns inom handikappomsorgen vid tiden fšr kommunaliseringen.

 

Under vŒrdhemsperioden var personalsituationen periodvis katastrofal. Liksom idag rekryterade man ofta vŒrdpersonal direkt "frŒn gatan". VŒrden pŒ de stora institutionerna blev dŠrefter. …vergrepp sattes i system, personalomsŠttningen var (i storstŠderna) besvŠrande och pressen hade gott om material till skandalartiklar.

 

Fšr att komma till rŠtta med detta byggde man ut den 1-Œriga vŒrdarutbildningen under 60- och 70- talen. Samtidigt satsade landstingen friskt pŒ internutbildning och det blev pŒ mŒnga hŒll mšjligt att gŒ olika pŒbyggnadsutbildningar, ocksŒ pŒ hšgskolenivŒ, pŒ betald arbetstid. KunskapsnivŒn hšjdes och det skapades en kŒr av nŒgorlunda vŠlutbildade vŒrdare och fšrestŒndare. Tack vare dem kunde avvecklingen av vŒrdhemmen och utflyttningen till gruppbostŠder och integrerat boende bli den succŽ som det blev.

 

Men sedan kommunaliseringen fšr tio Œr har det raskt sluttat utfšr. LšnemŠssigt har personalen inom handikappomsorgen halkat efter (vid tiden fšr kommunaliseringen hade man samma lšn som t ex underskšterskor och skštare inom psykiatri - bŒda dessa grupper har haft en betydligt gynnsammare lšneutveckling). 

 

UtbildningsmŠssigt Šr lŠget nu i det nŠrmaste katastrofalt. Den ettŒriga grundutbildningen har helt raderats ut. IstŠllet genomfšrs i bŠsta fall kortare introduktionsutbildningar pŒ nŒgon eller nŒgra veckor. Och fšr de personliga assistenterna menade man redan frŒn bšrjan att detta yrke inte krŠvde nŒgra som helst kunskaper.

 

Allt fŠrre vŠljer att gŒ omvŒrdnadsprogrammet och fŠrre verkar vŠlja handikappomsorg som fšrdjupning. De lŠrare som har kompetens att undervisa om detta minskar i antal. Och i stort sett all internutbildning har fšrsvunnit.

 

Kommunerna har fŒtt stšd i denna sin nedvŠrdering av arbetet inom handikappomsorgen av de ideologer som sett en motsŠttning mellan personalens kompetens och yrkesidentitet och den funktionshindrades strŠvan efter att fŒ makt šver sitt stšd. PŒ ett paradoxalt sŠtt har man švertagit den gamla šverklassens krav pŒ att fŒ ha underbetalda pigor att hunsa med. Denna syn har framfšr allt gŠllt personlig assistans, men den har ocksŒ "spillt šver" pŒ annan personal inom handikappomsorgen.

 

Det mŠrkliga Šr att denna kraftiga nedvŠrdering av arbetet med funktionshindrade skett samtidigt som de faktiska kraven pŒ personalen i gruppbostŠder och daglig verksamhet idag Šr stšrre Šn nŒgonsin. Kraven frŒn brukare och anhšriga har škat samtidigt som stšdet frŒn fšrestŒndare, vuxenteam, fritidsledare, sjukskšterska m fl har minskat radikalt. Ofta fŒr personalen ensamma, utan insyn, ansvara fšr att alla fŒr ett bra stšd. Ett sŒdant škat ansvar brukar i normala fall leda till krav pŒ fšrbŠttrad utbildning och škad lšn. Men sŒ inte hŠr.

 

All erfarenhet visar att ett bra och kompetent stšd krŠver vŠlutbildad och yrkesmedveten personal. Fšr att erhŒlla titel och full lšn borde ett grundkrav vara ett Œrs utbildning med inriktning pŒ handikappomsorg. DŒ kommer det bli lŠttare att rekrytera personal, de kommer att vara motiverade att vidareutbilda sig och de kommer att stanna kvar.