Ledare i Intra 3/2001.

"I lidandet är människor och djur jämlika. Det är ingen skillnad. En gris har lika stor intelligens som ett förståndshandikappat barn."

Zaida Catalan, grön ungdoms språkrör i Sydsvenska Dagbladet 010823.

Människovärdet ifrågasatt

Den 24/8 lyssnade min fru och jag till några krystade förklaringar angående Zaida Catalans uttalande där hon intelligensmässigt jämställde utvecklingsstörda och grisar. Den kvällen kom sorgen åter upp hos min fru och mig efter 50 års kamp för vår dotters och alla andra utvecklingsstörda människors människovärde. Det tar djupa grepp i ens innersta känslor när ens barn offentligt jämställs med en gris. Begrep då varken hon eller Miljöpartiets språkrör vad som hänt? Detta är det värsta som sagts av en offentlig person sedan sinnesslödebatten på 1930-talet.

Man kan naturligtvis skylla på ungdomligt oförstånd och historielöshet, vinklad återgivning eller tycka att vi berörda omedelbart reagerar i affekt, men så lätt går det inte att avfärda det hela. Detta språkrör är inte en okunnig ungdom vem som helst. Hon är en offentlig person som representerar en rörelse som attraherar många engagerade ungdomar. Nu har jag sett att Zaida har gått ut med en ursäkt och det borde hon gjort omedelbart. Men hon har nog ändå inte förstått att det inte enbart handlar om våra och våra utvecklingsstörda anhörigas känslor. Kampen och engagemanget för djurens villkor är värd all respekt, men risken för att dra in djuren i etiken kring människovärde är uppenbar. Gränsen får inte överskridas. Nu har en grupp som man menar intelligensmässigt ligger närmast djuren pekats ut - personer med utvecklingsstörning. Gränsen mellan människa och djur var lättast att överskrida just där.

Det som skrämmer oss äldre, förutom den personliga kränkningen, är att vi sett det samhälle som avhumaniserade vissa människor - likställde dem med djuren. Ja, Zaida Catalan säger sig ha den motsatta utgångspunkten. Djuren har samma värde som människan - särskilt människor med utvecklingsstörning? Men vad hon tydligen inte förstår är att effekterna, konsekvenserna i verkligheten kan bli precis desamma. I Sverige på 1930-talet fördes en livlig debatt i det som då kallades sinnesslöfrågan. Under en sådan debatt i riksdagen hävdade en framträdande aktör att han övervägt att föreslå möjligheten att avliva gravt sinnesslöa barn, men att han förstått att de hade föräldrar som älskade dem. Något värde i sig hade de annars inte. Han stödde sig på filosofer, läkare och kyrkofolk, som inte såg något mänskligt i dessa varelser. I Tyskland kunde de s k barmhärtighetsmorden utföras därför att offren inte sågs som människor. Här hemma fick vi steriliseringslagar och anstaltsförvaring och man ansåg sig veta att de sinnesslöa inte hade samma förmåga att känna smärta, kyla och värme som människor, vilket gjorde att man kunde utföra medicinska experiment på dem. Man behövde ju då inte heller värma upp de anstalter där de förvarades.

Inte för att jag för ett ögonblick tror att Grön Ungdom eller något av de andra demokratiska rörelserna i Sverige skulle kunna tänka sig denna återgång, men det finns andra mörka krafter, som gärna skulle haka på. Därför förväntar jag mig att de politiska företrädarna tydligt och kraftfullt markerar att gränsen mellan djur och människa aldrig får överskridas. Människovärdet måste försvaras till varje pris.

Olov Andersson, Halmstad.