Artikel i Intra 3/2003.
Etik eller juridik?
Sedan sanktionsavgift infrdes fr kommuner som inte verkstller ett domstolsbeslut brjade kommuner istllet bevilja en skt insats utan att sedan verkstlla den. ver ett sdant frfarande kan man inte klaga i domstol.
Sveket mot handikappade var rubriken p en ledare i Dagens Nyheter den 10 juni i r om denna form fr "flagranta lagbrott":
"Och sveket r totalt. Frn
kommuner och landsting nda upp till regeringen, frn enskilda frtroendevalda
i olika kommuners socialnmnder, som inte har begripit att lagtrots r
kriminellt, till de klagare som inte ens tar upp lagbrotten till
prvning."
"Cynism r total. Pengarna
rcker inte, hvdar flera kommunala representanter och hnvisar till att det
enligt kommunallagen r olagligt att bedriva verksamhet med en budgeterad
frlust. Ekonomin mste vara i balans. Och det r alldeles riktigt. Men dlig
ekonomi r aldrig en urskt fr att bryta mot lagen.
All politik handlar om att
prioritera. Nr pengarna inte rcker kan man effektivisera, ka inkomsterna
eller minska sin verksamhet inom lagens grnser. Men politiker som skr ner p
musikskolor och simhallar riskerar vljarnas ilska. Bland vljarna rknas helt
uppenbart inte de handikappade. Att offra dem har hittills varit
riskfritt."
"Det mest cyniska i allt detta r nd regeringens krokodiltrar. "Frfrligt" sger handikappminister Berit Andnor, men tillgger att hon inte kan lova ngra pengar till de drabbade."
Direktren Britta Rundstrm p Kommunfrbundet svarade den 22 juni att LSS r ett exempel p ett systemfel d riksdagen beslutar om s kallade rttighetslagar, men verlter finansieringen t kommunerna.
DN replikerade att frfarandet tydligen skall uppfattas som civil olydnad. Men om man verkligen vill skapa opinion borde man dra in p sdant som orsakar folkstorm, ssom simhallar och idrottsanlggningar och inte som nu lta de mest utsatta mnniskorna, som inte kan protestera, drabbas.
Ngra dagar senare, den 24 juni, svarade socialministrarna Berit Andnor och Lars Engquist att de inte var frmmande fr att skrpa lagstiftningen om det krvdes fr att stadkomma rttsskerhet fr den enskilde i dessa frgor.
Samma dag (!) tillsatte regeringen en utredning som ska ta reda p varfr besluten inte verkstlls, hur lng vntetid som kan anses vara acceptabelt fr olika typer av insatser och varfr man avslr en anskan trots att behov av insats freligger.
Nu har det gtt tre mnader och ngon utredningsman har nnu inte utsetts. Trots det skall utredningen senast den 1 september 2004 lmna frslag p lmpliga tgrder.
Inte under ngot rtionde i vr historia har riksdagen tagit s mnga beslut om funktionshindrade som under 90-talet! D kom Handikapplagen LSS, Lagen om assistansersttning,
Nationella handlingsplanen fr handikappolitiken, frstrkning av Diskrimineringslagen m.m. Och aldrig har det forskats s mycket om handikapp som nu.
Samtidigt har det allmnna brutit mot lagstiftningen och svikit personer med funktionshinder och deras anhriga, mer ppet och vermodigt n ngonsin tidigare. Det r den stora paradoxen!
Orsaken r att kommunalpolitiker och chefstjnstemn inte alls delar riksdagens vrderingar om funktionshindrades rtt till full delaktighet och jmlikhet och drmed till i handikapplagen inskriven frtur till insatser framfr andra omsorgsbehvande. Moralen kring funktionshindrade r helt enkelt inte ideologiskt frankrad.
Nyligen publicerade forskarsamfundet 117 idskisser fr framtida forskning om funktionshinder. Inte ett enda av dem tar upp det centrala mnet om hur vi ska f acceptans fr de vrderingar och den hllning som r avgrande fr kommunal laglydnad.
I r r det det europeiska handikappret. Vrt land har valt rttigheter som tema. Men behver vi mera juridik? r det inte snarare en upprustning av etiken som behvs?