Ledare i Intra 3/2004.

 

 

 

Tio r med LSS

 

 

Av Karl Grunewald och Hans Hallerfors.

 

 

Det har varit snlt med champagnen nr nu lagen om std och service till vissa funktionshindrade, LSS, fyller tio r. Kn av gratulanter har inte varit lng. Den lag som vid sin tillkomst hyllades som kanske vrldens mest avancerade lagstiftning till std fr funktionshindrade vcker ingen strre entusiasm idag. Man kan undra varfr?

 

Kanske har Kommunfrbundets ihrdiga kampanj mot LSS givit resultat. Eller r det vr egen och andras kritik av bristerna i LSS som haft en negativ inverkan p hur denna lag betraktas.

 

Det sorgliga r att de brister som finns inom stdet till funktionshindrade egentligen inte handlar s mycket om LSS. Utan om tillmpningen. Om kommunernas frmga att hantera - och villighet att acceptera - den lagstiftning som riksdagen antagit.

 

Mnga kommuner har ppet demonstrerat mot lagen genom att vgra flja den. Detta har i sin tur lett till att riksdagen tvingats att infra speciella straffparagrafer - ngot som r unikt i svensk lagstiftning.

 

I den senaste rapporten frn lnsstyrelserna (se sid 18) fann man brister i kommunernas hantering av LSS-renden i 40% av fallen. Hur ska man tolka detta? Bristande kunskaper? Tidsbrist? Nonchalans?

 

Oavsett orsak r det uppenbart att rttsskerheten r p glid. Den som kommer s lngt att han sker insatser enligt LSS kan inte lngre kan vara trygg fr att hans rende kommer att behandlas korrekt. Men mnga kommer inte s lngt.

 

LSS lgger kommunerna att ska upp dem som omfattas av lagen och informera om det std som man har rtt till. Man ska fortlpande flja upp vilka som omfattas av lagen och man ska informera om rtten till individuell plan. Tanken r att den enskilde, ven den som har svrt att lsa lagtexter, ska f det std hon eller han behver och att kommunen ska kunna bedriva en framsynt planering.

 

Men det r sllsynt att s sker. Framfrhllningen och den uppskande verksamheten existerar knappast och fortfarande, trots Socialstyrelsens satsningar, r det bara 6% som har en individuell plan.

 

Bristerna i planering och handlggning skapar ryckighet och ojmlikhet. Den som vet sin rtt fr ofta vad han/hon begr, medan den som har svrt fr snriga lagtexter riskerar att f nja sig med ett smre std. Kommunerna sker, som lnsstyrelserna konstaterar, efter "nya strategier fr att undkomma sin skyldighet".

 

Tnk om samma nonchalans skulle komma i dagen om det till exempel gllde de lagar som reglerar plan- och byggverksamhet, brandskydd eller vattenfrsrjning i kommunerna. Inte mnga kommunalrd skulle sitta skert i sadeln d!

 

Men med LSS gr det. Och s lnge som Kommunfrbundet hejar p, regeringen tiger och Socialstyrelsen r frhindrad att pverka utvecklingen, s sker inte s mycket.

 

Socialminister Berit Andnor har snart i tre r haft ansvar fr handikappfrgorna p regeringsniv. Hon har legat lgt nr det gller LSS. Utredningar har tillsatts men inte s mycket har hnt. Hittills. Kanske brjar hon nu nd inse att den rttsoskerhet som breder ut sig som ett virus inom handikappomrdet ocks kan falla tillbaka p henne sjlv och den regering hon fretrder.

                                                                                                                                                                                                                         KG,  HH