Artikel i Intra 3/1996.
€ldre- och handikappomsorgen?
Vad har kommunaliseringen inneburit fšr personer med utvecklingsstšrning? €r det fšr tidigt att stŠlla den frŒgan? Kanske det. Men nŒgra tydliga tecken finns dŠr. Positiva och negativa.
Det positiva har vi fšrsškt spegla i INTRA. FrŠmst gŠller detta den nya syn pŒ mŠnniskor med utvecklingsstšrning som hŒller pŒ att vŠxa fram. I den Šr medborgarperspektivet det viktigaste. Att man lever som andra och att man bestŠmmer sjŠlv. Detta bŒdar gott infšr framtiden.
Men det positiva som sker skyms alltmer av dystra rapporter frŒn olika hŒll i landet. De handlar om tjŠnstemŠn och politiker som av slšhet eller ointresse inte sŠtter sig in i handikappomsorgens villkor, om hurtiga besparingskampanjer och om okŠnsliga nedskŠrningar som inskrŠnker den enskildes mšjlighet att styra sitt liv och utšva sitt medborgarskap.
Och sŒ detta med €ldre- och handikappomsorgen. Inte var det vŠl meningen att stšdet till funktionshindrade skulle bli en del av ŒldringsvŒrden? €ndŒ Šr det det som sker just nu. Organisatoriskt, personellt, lokalmŠssigt och ekonomiskt integreras handikappomsorgen i ŒldringsvŒrden i alltfler kommuner. Det bšrjar lukta 20-tal! Vad innebŠr detta fšr den utvecklingsstšrdes sjŠlvbild och sjŠlvkŠnsla? Vad sŠger FUB om detta? Socialstyrelsen?
Personalen har tvŒ arbetsgivare. Dels den funktionshindrade vars vilja och behov ska styra personalen i arbetet. Och dels kommunen, vars direktiv man Šr fšrpliktigad att fšlja. HŠr finns en inbyggd spŠnning, som vŠxer till en konflikt nŠr okunniga chefer fattar beslut som fŒr negativa konsekvenser fšr den funktionshindrade. Hur ska man dŒ som personal fšrhŒlla sig nŠr de personer, fšr vars vŠllevnad och utveckling man ansvarar, far illa?
I personalens arbete ingŒr uppgiften att hjŠlpa den handikappade att uttrycka sina behov och sina krav pŒ samhŠllet. Tar man den uppgiften pŒ allvar sŒ har man inget val. Att inte protestera mot nedskŠrningar som fšrsŠmrar den funktionshindrades livskvalitŽ, vore att svika sin uppgift och sig sjŠlv.
DŠrfšr mŒste du som personal gšra dig hšrd! Till alla som du har runt omkring dig och till alla som har ett ansvar. Det finns ingen annan vŠg. Du mŒste kunna se dig sjŠlv i spegeln. Du mŒste Œtminstone kunna sŠga till dig sjŠlv att du gjorde nŒgot.
Och lika sjŠlvklar och av samhŠllet respekterad, som fšrŠldrarnas ansvar fšr sina barn Šr, lika sjŠlvklar borde kommunens respekt fšr personalens solidaritet med den hjŠlpbehšvande vara. Som chef eller politiker - betŠnk att protester och opposition oftast kommer frŒn de mest engagerade, yrkesmedvetna och sjŠlvstŠndiga - d v s frŒn den bŠsta personalen som kommunen har.
Ett tungt arbete ligger framfšr oss. Vi mŒste fŒ kommunerna att sluta tafsa pŒ de funktionshindrades resurser. Vi mŒste fŒ dem att ta handikapplagens mŒlsŠttningar pŒ allvar. Den lag som just Šr till fšr att ge dem med de svŒraste handikappen en frizon med goda levnadsvillkor.