Artikel i Intra 3/1999.

 

 

 

 

 

FšretrŠdaren behšvs!

 

Hans Hallerfors

 

Vi blir alla fšretrŠdda. Som barn av vŒra fšrŠldrar och som vuxna av dem som vi givit mandat att fšretrŠda oss. Men helst vill vi tala i egen sak. Vi tycker definitivt inte om att nŒgon uttalar sig pŒ vŒra vŠgnar om vi inte gett lov dŠrtill. Fšrmyndarmentaliteten skyr vi som pesten. Vi vet att den fšrkvŠver oss.

 

Personer med utvecklingsstšrning blir i hšgre grad Šn andra fšretrŠdda. Funktionshindret gšr att man i varierande grad har svŒrt att tala i egen sak. Anhšriga, gode mŠn, personal och andra engagerade fšrsšker pŒ olika sŠtt att tolka den utvecklingsstšrdes vilja och šnskemŒl. Ibland har vi lov dŠrtill, ibland inte. Ingen engagerad fšrŠlder och ingen personal kan undgŒ att nŒgon gŒng gŒ fšr lŒngt i sitt fšretrŠdarskap. DŠrfšr behšver fšretrŠdarskapet diskuteras och stŠndigt ompršvas.

 

Fšrmyndarmentaliteten finns dŠr. Genom ršrelser som People First och Klippan har personer med lindrig utvecklingsstšrning sagt att nu fŒr det vara nog. Nu mŒste de mŒlsŠttningar om sjŠlvbestŠmmande och inflytande, som bl a finns uttalade i lagstiftningen (LSS), bli verklighet. Nu mŒste fšrmyndarmentaliteten bort! Alltfler fšretrŠdare har bšrjat ompršva sin roll och alltfler personer med utvecklingsstšrning har, med eller utan hjŠlp av handledare, bšrjat fšretrŠda sig sjŠlva. Det Šr en utveckling att glŠdjas Œt.

 

Men fšretrŠdarskapet utsŠtts fšr kritik ocksŒ frŒn andra hŒll. Det finns en trist och avslšjande tradition av misstŠnkliggšrande framfšr allt inom de kommunala fšrvaltningarna. FšrŠldrar som bevakar att deras barn erhŒller de goda levnadsvillkor som lagen fšreskriver upplevs som brŒkiga och orealistiska. Personal som pŒtalar brister fŒr hšra att de ska hŒlla tyst och arbeta. TjŠnstemŠn emellan underblŒser man ibland dessa stŠmningar genom att plocka fram exempel pŒ hur nŒgon fšrŠlder utnyttjat systemet och lyckats tillskansa sig resurser som sticker i šgonen. Eller hur personal utnyttjar sin position och missbrukar sin stŠllning. Genom att plocka fram enstaka exempel lycka man, medvetet eller omedvetet, misskreditera alla som tar sitt fšretrŠdarskap pŒ allvar. Dubbelmoralen i detta resonemang blir tydlig nŠr man inser att denna kritik av fšretrŠdarskapet inte innebŠr nŒgon škad lyhšrdhet gentemot de enskilda personerna. TvŠrtom Šr sjŠlva kontentan av dessa resonemang ofta att vad som Šr bra fšr den utvecklingsstšrde inte kan avgšras av denne sjŠlv eller dennes nŠrmaste fšretrŠdare, utan av nŒgon person inom fšrvaltningen lŒngt borta frŒn den det gŠller.

 

Det finns alltsŒ en bra och en dŒlig kritik av fšretrŠdarskapet. Den bra kritiken syftar till att klarlŠgga fšretrŠdarskapets mšjligheter och begrŠnsningar. Genom detta stŠrks den enskildes stŠllning.

Den dŒliga kritiken har sin udd riktad mot det fšretrŠdarskap som den utvecklingsstšrde faktiskt behšver fšr att kunna leva som andra. Den riskerar att utelŠmna honom eller henne till enskilda makthavares godtycke eller till ett liv i samhŠllet som han eller hon, pŒ grund av sitt funktionshinder, har svŒrt att klara av.

 

De flesta utvecklingsstšrda behšver sina fšretrŠdare. Har man inget tal behšver man nŒgon som talar Œt sig. Kan man inte skriva behšver man nŒgon som skriver Œt en. Och har man svŒrt att uttrycka šnskemŒl sŒ Šr det den som stŒr en nŠrmast som mŒste fšrsška klura ut vad som blir bŠst. Den som fullgšr denna medborgarrŠttsligt viktiga uppgift ska inte behšva bli misstŠnkliggjord. FšrŠldrar ska respekteras i sitt fšrŠldraskap. Man ska mštas av respekt och fšrstŒelse nŠr man fšrsšker se till att ens barn fŒr ett bra liv. €r man personal Šr det likaledes en sjŠlvklar del av ens arbetsuppgift att tolka och uttrycka det som man uppfattar Šr den utvecklingsstšrdes behov. Fšr att fullgšra denna ansvarsfulla uppgift behšver man stšd, kunskap och uppmuntran. Fšr en bra fšretrŠdare stŒr inte i vŠgen fšr nŒgons vŠxande. En bra fšretrŠdare understšdjer och uppmuntrar den fšretrŠdde att, sŒ lŒngt det šverhuvud taget Šr mšjligt, hitta vŠgar till sjŠlvbestŠmmande och egenmakt.

 

Det behšvs kunniga och stridbara politiker, tjŠnstemŠn och medborgare som bevakar de svŒrt funktionshindrades intressen i alla beslutande fšrsamlingar. FšretrŠdarskapet handlar ytterst om vŒr solidaritet och vŒrt humanistiska arv. Ingen mŠnniska Šr en š.