Ledare i Intra nr 4/2002.

De får inte den omsorg de har rätt till!

Av Brittmarie Fagerlund, Handledare, vårdlärare, Uddevalla.

Om personerna med utvecklingsstörning ska utvecklas, om de ska klara av de svåra stegen mot ökad självständighet, måste personalen ha den nöd-

vändiga kunskapen. Man måste veta hur han eller hon uppfattar sin

omvärld för att kunna ge stöd i vardagen. Men så är det inte idag. Många personer med utvecklingsstörning får inte den omsorg de har rätt till.

På många gruppbostäder och dagliga verksamheter där jag handlett har jag mött personal som inte har någon utbildning i hur en person med utvecklingsstörning tänker och upplever sin omvärld. Personalen är oförstående till beteenden som helt grundar sig på såväl över- som underkrav, vilket visar att personalen kommunicerar på ett sätt som personen med utvecklingsstörning inte kan förstå. Handledning är bra och bör finnas i alla människonära yrken men utbildad personal är en grundförutsättning för att handledningen ska fungera!

Jag har arbetat med personer med utvecklingsstörning i många år. Jag har arbetat på vårdhem, elevhem, gruppbostad och korttidshem.

För drygt tio år sedan utbildade jag mig till vårdlärare med inriktning på social omsorg. Under några år på vårdskola utbildades studerande på grund- och påbyggnadsutbildning inom omsorgsverksamhet. Då fanns en grund- och påbyggnadsutbildning för omsorgsverksamheten. Utbildningen försvann eftersom det var en specialkurs och ersattes av omvårdnadsprogrammet. Detta program har en valbar kurs som heter "Omsorg om person med utvecklingsstörning". Kursen är på 205 timmar och i den ingår även arbetsplatsförlagd utbildning. Tyvärr ser denna kurs mycket olika ut i landet och det finns bara ett fåtal lärare med inriktning mot utvecklingsstörning.

I slutet av 1960-talet arbetade människor på vårdhemmen utan utbildning och många personer med utvecklingsstörning for illa. Jag ser samma sak idag, skillnaden är att det ofta bara finns en eller två personer i tjänst och att de outbildade har färre eller inga chanser att fråga och få råd och hjälp av det fåtal arbetskamrater som har utbildning.

Handikapplagen, LSS, föreskriver att personalen ska ha den utbildning och erfarenhet som krävs för varje uppgift. Men det är uppenbart att det sociala omsorgsprogrammet inte är en självklarhet för dem som arbetar på "golvet". Tre års studielån är avskräckande för många och de som satsar på denna utbildning går ofta till arbetsledartjänster.

Idag finns i praktiken ingen grundutbildning för dem som arbetar med stöd till personer med utvecklingsstörning.