Artikel i Intra 4/2004.

Utvecklingsstörda i fängelse

Av Karl Grunewald

Regeringens förslag sätter fler utvecklingsstörda i fängelse stod det den 9 november på Svenska Dagbladets löpsedel. Men det var helt fel! Och inne i tidningen stod det inte heller ett ord om det. Vilken anka!

Däremot avslöjade Svenska Dagbladet hur illa personer med utvecklingsstörning far i fängelserna. De blir utstötta och utnyttjade på ett sätt som inte är förenligt med humanism.

Det rör sig om 10-15 personer, men dessutom finns det enligt SvD 35 långtidsdömda som är "mentalt retarderade". Mörkertalet är dock stort, skriver man, och refererar till en ny studie i vilken man uppskattar att mer än 500 (!) utvecklingsstörda döms till fängelse varje år. Det är dock en ovetenskaplig och grovt felaktig slutsats som man dragit utifrån de intelligenstestningar som genomförts på barn och ungdomar i sluten vård.

Direkt stötande är det att SvD anger intelligensålder för graden av utvecklingsstörning hos vuxna. De beskrivs som dagisbarn, lågstadiebarn etc. - Detta förstärker naturligtvis folks fördomar. Som om inte dessa vuxna personer hade gått i skolor och skaffat sig mängder med sociala upplevelser! - Tidningen beklagade senare att den använt sig av dessa missvisande beteckningar.

Lika illa är det när man använder sig av beteckningen måttligt utvecklingsstörd i annan bemärkelse än den gängse och räknar in personer med en intelligenskvot upp till 80 som mentalt retarderade.

Personer med "kvalificerade former av utvecklingsstörning", d v s vad man normalt betecknar som grav eller måttlig utvecklingsstörning, har inte kunnat dömas till fängelse sedan många år tillbaka. Det innebär i praktiken att endast personer med lindrig utvecklingsstörning döms till fängelse eller vård. Före det genomgår de regelmässigt en rättspsykiatrisk undersökning. Under 1990-talet fick i snitt tolv personer per år huvuddiagnosen utvecklingsstörning vid sådana undersökningar. Av dem dömdes fem till rättspsykiatrisk vård, fem till skyddstillsyn och två till fängelse.

Enligt föreskrifterna skall domstolarna använda sig av fängelse med stor försiktighet och hänsyn ska tas till den nedsatta förmågan att kontrollera sitt handlande. Till rättspsykiatrisk vård får endast den dömas som utöver utvecklingsstörning har en psykisk störning i brottsbalkens bemärkelse. SvD menar att rättspsykiater ofta övervärderar inslaget av psykisk störning för att undvika att den utvecklingsstörde döms till fängelse. Men att, som SvD, kalla dessa personer för psykiskt friska är att gå för långt. - Personal anser att den rättspsykiatriska vårdtiden i dessa fall blir orimligt lång och att den behandlingsformen överhuvudtaget inte passar för utvecklingsstörda personer. Idag vet ingen hur många av de rättspsykiatriskt vårdade som är utvecklingsstörda och hur länge de vårdas. Det är en allvarlig brist.

I betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar, föreslås att personer med utvecklingsstörning eller autism, samt de som förvärvat en hjärnskada i vuxen ålder, ska få avtjäna straffet i särskilda slutna gruppbostäder (se Intra nr 2/02). Dessa ska drivas och bekostas av kriminalvården, men i övrigt fungera enligt samma principer som gäller för gruppbostäder enligt LSS. Justitieminister Thomas Bodström har nu sagt att han tänker genomföra detta förslag. Det är bra, men det brådskar!

För, trots alla överdrifter, har SvD satt fingret på en skamfläck i vår rättsapparat. Det är uppenbart att det finns många personer på fängelserna som skulle behöva bo i sådana slutna gruppbostäder. De 30 platser som föreslås i utredningen kommer inte att räcka till.

Dessutom är de begåvningshandikappade i rättspsykiatrisk vård många nog för att kunna erbjudas särskilda vårdavdelningar. I det fallet är det en fråga om vilken förståelse och handlingskraft som de rättspsykiatriska myndigheterna förmår visa.

Svenska Dagbladets artiklar väcker frågan om det meningsfulla i att överhuvudtaget döma utvecklingsstörda personer till fängelse. En bred och ingående utredning därom är välmotiverad.