Ledare i Intra 4/1999.
Frn sjukvrd
till ldringsvrd?
Landstingsepoken r fr alltid ett passerat kapitel. P den tiden organiserades omsorgerna som den vriga verksamheten inom landstingen. P vrdhemmen bedrev man sjukvrd med verlkaren i toppen, avdelningar med omkldningsrum fr personal, vita rockar och olika listor som bevakade de intagnas hlsostatus (vikt, mens och avfring).
Starka krafter ville s sent som under 60-talet gra omsorgen till en disciplin under psykiatrin. Men den socialpsykologiska inriktningen gick segrande ur den striden. Det medicinska omhndertagandet som styrande fr omsorgerna frkastades. Och drmed ppnades drren. Normaliseringstanken slog igenom p bred front. Utvecklingsstrdas medborgerliga rttigheter erkndes - tminstone p papperet. Och det naturliga steget p denna utveckling blev kommunaliseringen.
Men det r hr som utvecklingen spelat oss ett allvarligt spratt. Det vi inte rknade med var att kommunerna ocks har en egen, sedan lnge utvecklad, tradition av omhndertagande. Vad som nu hnde var att kommunerna inlemmade stdet till funktionshindrade i den kommunala vrdkulturen. ldre- och handikappomsorgen blev i de flesta fall beteckningen p den frvaltning som ansvarade fr stdet till funktionshindrade.
Strvan efter rttvisa kan sgas vara det centrala i den kommunala frvaltningskulturen.
Denna rttvisestrvan var frn brjan en av arbetarrrelsens ideologiska krnfrgor. De som av olika skl inte kan frsrja sig sjlva skall nd ha rtt till en drglig tillvaro. En social frvaltningstradition utvecklades som innebar att myndigheten avgr vad som r rttvisa och i faderlig allvishet ser till s att alla fr var sin del av kakan.
Idag har vi ett samhllet som utvecklats i en alltmer ojmlik riktning. Lneskillnaderna har kat i en omfattning som bara fr 20 r sedan skulle ansetts som orimliga. Eftersom de hjlpbehvande drigenom ocks kat, anvnds rttvisemodellen framfr allt som ett medel att utjmna skillnader inom gruppen av hjlpbehvande. Ngon delgrupp mste f minskat std av kommunen, medan andra fr tillgodogra sig de resurser som d frigrs.
Nr denna kultur numera mter sjlvstndiga individer som struntar i kommunens tolkning av vad som sgs vara rttvisa och i stllet gr till domstol och dr krver och fr sin lagliga rtt blir det en ordentlig kollision mellan tv olika synstt.
LSS gr i detta avseende p tvrs med den kommunala frvaltningstraditionen.
Kommunaliseringen av stdet till personer med utvecklingsstrning var bara en liten del i raden av uppgifter som under 80- och 90-talen frdes ver till kommunerna. Kommunaliseringen av grundskolan och srskolan, delreformen och Psykdelreformen r sjlvfallet lngt strre till sitt omfng. Ofta sg kommunen betydande rationaliseringsvinster i att samordna stdet till funktionshindrade med ldringsvrden. Man var knappast medveten om de speciella villkor som gllde just denna grupp mnniskor. Eller s fick man fr sig att den har varit en s privilegierad grupp att den nu gott kan finna sig i att inordna sig i ledet. Genom att vuxenteamen och barnteamen stannade kvar i landstingen frlorade den kommunala handikappomsorgen de experter som varit de starkaste brarna av ideologisk medvetenhet och kunskap.
Det r i det ljuset man kan frst varfr fortbildningsverksamheten av personal avstannat och att grundutbildningen fr vrdare i det nrmaste upphrt. Likas de kommunala tjnstemnnens ofta naiva och oreflekterade anammande av den s.k. trapphusmodellen.
Kommunernas mnga gnger bristande ideologiska medvetenhet har blivit ett hot mot hela handikappreformen. De har inte tillgnat sig den grund som LSS vilar p: nmligen att stdet till funktionshindrade har som ml att skapa jmlika levnadsvillkor med det vriga samhllet. Att de som har svra och livslnga funktionshinder mste srbehandlas fr att de ska kunna f mjligheter att leva ett liv med full delaktighet och jmlikhet.