Artikel i Intra 2/2005.

Trettio år senare

Hur gick det för de 122 svårt utvecklingsstörda barn som föddes i Uppsala län under åren 1959-1970?

De utgjorde då 0,29% av barnen i samma ålder. Så gott som samtliga växte upp på institution. De 122 personerna minskade genom åren till 85. Av dem undersöktes 47 år 2002. De andra kunde av praktiska och geografiska skäl inte delta i undersökningen.

Många har psykiska problem

38 av de 47 personerna bor nu - mer än trettio år senare - i gruppbostad, sex bor hos föräldrar och tre har en egen bostad. Alla utom en, där information saknas, deltar i en daglig verksamhet.

Samtliga personer har en husläkare. 41 av de 47 hade under det sista året undersökts på vårdcentral, akut eller för hälsoundersökning. 21 av dem hade remitterats vidare för specialistundersökning, främst till ortoped och ögonläkare. 17 av samtliga hade markanta psykiska problem, men endast sju av dem hade undersökts av specialist för detta. Det visade sig vara angeläget med tyroidea-undersökning av personer med Downs syndrom. 46 hade varit på tandläkarundersökning.

Carina Gustavsson har i sin forskning visat att det behövs bättre kunskaper inom psykiatrin om personer med svår utvecklingsstörning, både vad avser symtomatologi och behandling. Det brister även på diagnostiska instrument för en optimal vård och behandling av dem.

I artikeln redovisas även en etiologisk klassifikation av de 47 och mortaliteten i relation till etiologin.

Karl Grunewald

Att läsa:

Karl-Henrik Gustavson, Öie Umb-Carlsson, Karin Sonnander. Vuxna med svår utvecklingsstörning - en 30-årsuppföljning. Fysiskt integrerade i samhället, men psykiska problem negligeras ofta. Läkartidningen nr 6, 2005.