Artikel i Intra 2/2005.
I Stockholms landsting finns en srskild avdelning som lyfter fram och belyser angelgna insatsomrden. Dr mts bestllare, producenter och brukare. Nu har man gett ut en rapport som heter Habilitering i utveckling. Den r fylld av problemanalyser och slutsatser med generell giltighet.
Rapporten redovisar det totala utbudet i lnet, vilket fr en utomstende imponerar bde vad gller mngd och splittring. Inte underligt att en av slutsatserna r behovet av en strukturerad samverkan med kommunerna!
Man plderar fr behovet av en personlig samordnare fr den som har mnga kontakter inom habiliteringen. Bl. a. anser man att habiliteringslkarens roll som patientansvarig lkare, PAL, br lyftas fram. - Men lngtifrn alla har en sdan och huvudmnnen fr insatserna r mnga. Hr borde man gtt lngre i sin analys och sitt frslag. Den statliga rd- och stdutredningen freslog nyligen att en sdan samordnare borde utses bland de experter som ger rd och std enligt LSS. Varfr hakar man inte p hr, ven fr dem som inte hr till denna personkrets?
Under arbetet med rapporten har man funnit att det r mycket svrt att f fram tillfrlitliga uppgifter om behovet av habiliteringsinsatser. Drfr freslr man en kartlggning som kan utformas som "en folkhlsostudie" och "lggas ut som ett eller flera uppdrag". - Man nmner inte att kommunerna redan har ett uppdrag i paragraf 15 i LSS, att ta reda p vilka som omfattas av denna lag. Det nog r den minst tlydda paragrafen i hela lagen!
Det pminner mig om 1950- och 60-talen d landstingen frdrjde byggandet av vrdhem, eftersom ingen kunde ge siffror p hur mnga psykiskt efterblivna vi hade. Frn Medicinalstyrelsen svarade vi d: Ni har mnga nog p era vntelistor - brja med att bygga fr dem!
Samma sak hr: Erbjuder man en allsidig habilitering och informerar om den, s fr man tillrckligt mnga anvndare fr att motivera kade resurser. Frdelen r att resurserna d anpassas till det frnderliga behovet.
Att mta behovet av habilitering r i verkligheten en helt omjlig uppgift. Det gr inte att avgrnsa behovet eftersom det ndrar sig i samma gonblick som man mter det. Det finns heller inga mtetal som skiljer lindrigt funktionshindrade frn icke funktionshindrade eller mellan sjuk och/eller funktionshindrad. - Men skert finns det konsulter och firmor som grna tar sig den uppgiften!
Frslaget om en frdjupad analys av sjukvrdsbehovet hos personer med svr utvecklingsstrning och flerfunktionshinder r mer realistiskt utformat. Likas har man bra frslag om hur utvecklingsstrda med beteendestrningar skall tas omhand inom psykiatrin och om hur man ska utveckla kunskaperna om funktionshinder och ldrande.
Man konstaterar att det saknas lkare och sjukskterskor i arbetslagen inom landstingets "Handikapp och Habilitering". Behovet har i viss mn tillgodosetts genom konsulter. Nu freslr man att lkare skall ing i teamen samtidigt som vederbrande br vara knuten till en klinik.
Hr ngra ytterligare frslag:
¥ Gemensam vrddokumentation behver skapas inom hlso- och sjukvrden fr att uppn skrare vrdprocesser.
¥ Systematiska fortbildningsinsatser behver gras inom primrvrden och psykiatrin.
¥ Uppdraget till allmnlkare behver tydliggras: De br samordna specialistsjukvrdens insatser fr vuxna med utvecklingsstrning.
¥ Vrdcentraler med profilering mot srskilda funktionshinder br inrttas.
¥ Delaktighet i den egna habiliteringen behver generellt skerstllas.
¥ Kraftfulla satsningar br gras fr att erbjuda begvningsstdjande insatser.
¥ Barn och ungdomar med lngvarig somatisk sjukdom br kunna erbjudas habiliteringsinsatser.
¥ Personer med neurologiska/neuropsykiatriska utvecklingsavvikelser br erbjudas en allsidig och sammanhllen service.
Rapporten rekommenderas fr tnkare och planerare. Den fngar in trender och luckor, nyttiga att ta del av fr alla landsting.
Att lsa:
Stockholms lns landsting. Fokusrapport Habilitering i utveckling. Framtagen av Hans Wermeling. 77 sidor. 2005. Forum, tel 08-737 49 57. Gratis.