Artikel i Intra 4/2002.
Barn med utvecklingsstrning behver varandra!
Psykologen Irene Nordstrm vid barn- och ungdomshabiliteringen i rebro har disputerat p en avhandling om utvecklingsstrda barns sociala samspel.
- Vad var din utgngspunkt?
- Det var helt enkelt att barn behver varandra! De behver f tillhra en grupp jmnriga och jm-lika kamrater, som tnker och agerar ungefr som man sjlv. Det r viktigt bde fr barns psykiska hlsa och fr deras utveckling.
Barns relationer karaktriseras vanligtvis av jmlikhet och av att f ta msesidig hnsyn till varandras nskeml och sikter. De lr sig att frhandla fram gemensamma stndpunkter fr vad man ska gra och hur. Gr inte det minskar mjligheten fr att kamratskapet ska best. Drfr br kamraternas frmgor p olika omrden vara ungefr lika - att man tnker, kommunicerar, frstr, rr sig, hr och ser p ungefr samma stt.
Jag ville se vad som hnder nr barnens funk-tionella frutsttningar r ptagligt olika som nr ett av barnen har en lindrig utvecklingsstrning. Och jag ville gra en jmfrelse med det samspel som barnen med lindrig utvecklingsstrning har med varandra.
- Hur har du gtt tillvga?
- Jag observerade totalt 25 grundsrskolebarn. 19 av dem gick p lg- och mellanstadiet och sex gick p hgstadiet. De utgjorde samtliga barn i dessa klasser utom sju, som inte togs med av srskilda skl. Det gllde barn med autism eller autimsliknande tillstnd, ett hrselskadat barn och tv som flyttade. - Samtliga klasser var integrerade i en grundskola.
Lg- och mellanstadiebarnens samspel med varandra observerades p skolgrden och deras lrare intervjuades. P fritids observerades sju av dem och deras frhllningsstt till de ej utvecklingsstrda barnen studerades. Dessutom intervjuades personalen p fritidshemmet.
Ocks fr de sex hgstadiebarnen intervjuades deras lrare.
Samtliga barn intervjuades liksom deras frldrar angende barnens relationer till barn "p hemmaplan", dvs i huvudsak barn utan utvecklingsstrning.
- Jag r imponerad ver alla dina protokollfrda data och frstr att detta tagit flera r fr dig. S, vad kom du fram till?
- Jag fann att mellan barn med utvecklingsstrning fanns ett aktivare samspel och ett strre deltagande p jmlika villkor n i samspelet med andra barn. De visade stor motivation, gldje och trygghet att agera tillsammans. I relationerna till andra barn utvecklades ett ojmlikt samspelsmnster, dr barnen med funktionsnedsttning fick mycket lite inflytande ver vad man gr och hur. Om ett barn inte frstr "snacket" eller hur regler och rutiner fungerar, eller om allt hnder i fr hgt tempo - d ligger det nra tillhands att andra bestmmer.
Att acceptera ett mindre inflytandet kan betraktas som det pris barnet betalar fr att f vara med. Men priset kan ocks vara mer konkret, som att bjuda p godis och fina bokmrken eller rentav pajaskonster. I andra sammanhang, som krver mer abstrakt kommunikation, planering och verblick, r de funktionella olikheterna s stora att ngon gemensam aktivitet verhuvudtaget inte kommer till stnd.
- Men vill inte de utvecklingsstrda barnen vara som "normala" barn?
- Jo, barn och ungdomar med lindrig utvecklingsstrning tillhr, liksom de allra flesta barn, flera olika grupper med olika normer och regler. Minst tv grupper tillhr man: "deras egen" med kamrater med samma funktionsnedsttning, och "den andra" med barn utan motsvarande funktionsnedsttning. Bda dessa grupper r p olika stt nrvarande i barnens och ungdomarnas liv, och det ligger en utmaning fr skola och fritidsverksamhet att skapa mjligheter fr barnen till reella mten i bda typerna av relation.
Men skolbarn med lindrig utvecklingsstrning r ingen enhetlig grupp! De funktionella och personlighetsmssiga olikheterna mellan barnen kan vara stora. Varje barn r unikt!
I min studie visar jag att barn och ungdomar ofta deltar i sin "egen grupp" p ett aktivt och jmlikt stt. Men det finns barn som inte finner kamrater i "sin" grupp och det finns barn som vill ta del av aktiviteter med barn utanfr den "egna gruppen".
- Hur ska man d ordna den sociala miljn fr lindrigt utvecklingsstrda barn?
- Vi mste kunna ge barn med utvecklingsstrning rtt till bde och! Och hur man gr det r till stor del en ideologisk frga. Vilket vrde ger vi de jmlika relationerna mellan barn med likartade funktionshinder och de mer ojmlika, i relationen till andra barn? Och vad betyder det fr dem att lra sig ta hnsyn till det annorlunda barnet?
FN«s barnkonvention talar om barnens rtt till "lek och rekreation anpassad till barnets lder". Samtidigt ska man ta hnsyn till dess egen vilja och sikter, dvs barnet ska kunna ha ett val. Men det r helt klart att vi fr inte ta bort mjlighetterna till jmlika relationer enbart av ideologiska skl.
Det var s tydligt att p fritids blev de utvecklingsstrda barnen ganska passiva och var utanfr gruppen. De skte sig till personalen. Visst hnde det att de lekte med andra barn hemma, men d var det ofta med yngre barn. Det skedde ofta p deras villkor och under rtt korta stunder.
Ju ldre de utvecklingsstrda barnen, blev ju svrare blev det fr dem att hnga med. Det mrktes srskilt fr flickorna, drfr att de "normala" flickorna utvecklar sin verbalitet tidigt. Pojkarna kan hnga med lite lngre fr de umgs mera motoriskt.
- En statlig kommitt hller p att utreda om srskolan ska vara kvar som en srskild skolform. Vad anser du om det med hnsyn till din forskning?
- Srskild skolform eller inte - det viktiga r att ka mjligheten fr srskolebarnen att vara tillsammans med andra barn. Man br drfr utveckla mjligheten att undervisa dem tillsammans, t.ex. fyra utvecklingsstrda barn tillsammans med jmnriga i en vanlig klass. De fr d strre mjligheter till alternativ.
Fr vrigt mste man stndigt erinra sig att barn med utvecklingsstrning inte r en homogen grupp! Somliga har svrt inom ett omrde men r duktiga inom ett annat. Ta vara p deras duktighet!
Att lsa:
Irene Nordstrm. Samspel p jmlika och ojmlika villkor. Om lindrigt utvecklingsstrda skolbarns samspel och relationer med kamrater. 174 sidor. Pedagogiska Institutionen, Stockholms Universitet. 2002. Kan bestllas p tel 019-602 70 00.
Pris 185 kr inkl. porto.