Artikel i Intra 4/1998.

 

 

Undersškning av stšdet till fšrskolebarn

 

 

Samarbetet

fungerar dŒligt!

 

 

Fšrskolebarnen fŒr inte det stšd som de borde kunna fŒ. En orsak Šr att samarbetet mellan fšrskola, habilitering och fšrŠldrar fungerar dŒligt. Detta sŠger Elisabet Sjšberg som undersškt hur samarbetet mellan kommun, landsting och fšrŠldrar fungerar i Stockholm.

 

 

 

Undersškningen bygger pŒ intervjuer med fšrŠldrar till 14 fšrskolebarn (2-6 Œr gamla). Alla barnen hade vistats i fšrskolan minst 6-7 mŒnader. Alla erhšll ocksŒ stšd frŒn landstingets habiliteringscentrum fšr barn. 11 av barnen gick i vanligt dagis, tre i specialfšrskola.

 

Dessutom har Elisabet Sjšberg intervjuat samordnare inom barnomsorgen (6 st) och specialpedagoger frŒn habiliteringen (4 st).

 

 

Stor personalomsŠttning

 

En allvarlig kritik som fšrŠldrarna framfšrde var den stora omsŠttningen pŒ resurspersoner (den personal som Šr direkt avdelad fšr att stšdja barnet i fšrskolan). Ett barn hade t ex haft 5 olika resurspersoner under tvŒ Œr. HŠlften av barnen hade haft minst 2 personer!

 

Samma gŠllde den hšga personalomsŠttningen pŒ habiliteringssidan vilket enligt fšrŠldrarna medfšrde att de stŠndigt  pŒ nytt tvingades beskriva barnets svŒrigheter och till att vŠntetiderna blev orimligt lŒnga. En fšrŠlder uttryckte det som sŒ: "Barnet blir Šldre och vi bara vŠntar".

 

 

Fem problemomrŒden

 

Det finns en rad problemomrŒden nŠr ett barn med funktionshinder vistas i fšrskola:

 

¥ Vem ska gŒ till habiliteringen med barnet? PŒ en del barnstugor ansŒg man att detta var fšrŠldrarnas ansvar och vŠgrade att stŠlla upp med den hjŠlpen.

 

¥ Ska man ha behandling i fšrskolan? Och vad Šr i sŒ fall behandling? Stor oklarhet mellan olika befattningshavare rŒdde mellan vad som var att beteckna som behandling och vad som betecknades som trŠning.

 

¥ Vilket Šr viktigast: social samvaro eller trŠning? De flesta ansŒg att social samvaro var viktigast men i praktiken betonades trŠningen mer.

 

¥ Ska trŠningen ske enskilt eller i grupp? Risken fšr stigmatisering av barnet betonades av nŒgra medan andra ansŒg att det viktigaste var att trŠningen i sig blev framgŒngsrik.

 

¥ Vem ska ge handledning och fortbildning till personalen? Mšjligheterna fšr habiliteringen att dela med sig av sina kunskaper och handleda personalen varierade mycket.

 

 

Inga individuella planer

 

Oklarhet rŒdde ocksŒ om de handlingsplaner som barnomsorgen ibland upprŠttade och om landstingets habiliteringsplaner. Det fanns ingen šmsesidighet i planerna varken vad gŠller innehŒll eller mšjligheterna att ta del av dem. Inget av barnen hade en Individuell plan enligt LSS!

 

FšrŠldrarna var ofta nšjda med nŒgon eller nŒgra befattningshavare i kommun eller landsting medan man genomgŒende var kritisk till helheten.

 

Kommunens personal var missnšjd šver att "Landstingets personal rŒder och stšdjer šver saker som vi fŒr betala".

Landstingets personal uttryckte ocksŒ de en stark šnskan om att fŒ ansvarsomrŒdena tydligare definierade.

- Barnet borde stŒ Šnnu mer i centrum fšr insatserna, sŠger Elisabet Sjšberg. Som det Šr nu sŒ hŠmmas stšdinsatserna av att enskilda befattningshavare betonar den egna yrkesrollen pŒ barnens bekostnad. Till stor del Šr den bristande fšrmŒgan till samverkan en ledningsfrŒga. Det behšvs mer tid fšr samverkan. Dessutom behšver fšrŠldrainflytandet stŠrkas. Som det Šr idag sŒ fŒr den grupp av fšrŠldrar som har tid, kraft och kunskaper fšr det mesta ett godtagbart stšd. DŠremot brister det ofta nŠr det gŠller stšdet till resurssvaga fšrŠldrar.

Hans Hallerfors

 

Att lŠsa:

 

Det funktionshindrade fšrskolebarnet - i centrum fšr tre omsorger av Elisabet Sjšberg. Stockholms stad FoU-rapport 1998:13. 104 sidor. Pris 120 kr + moms och porto. Kan bestŠllas pŒ tel 042-25 47 00 eller fax: 042-20 16 67