Artikel i Intra 1/2000.

Arvet från landstinget

Det är i huvudsak kommunerna som ska utforma stödet till personer med utvecklingsstörning under 2000-talet. Avgörande blir hur kommunerna lyckas förvalta det arv som man under 1900-talets sista år tog över från landstingen. Det är ett arv som skiljer sig mycket över landet. För trots att utvecklingen i det stora - vårdhemsnedläggningar och utbyggnad av de lagfästa stödformerna - ter sig likartad över landet, så är ändå skillnaden när det gäller inställning och ambitionsnivå betydande. Landstingen, som lade grunden till dagens stöd skilde sig mer än vad många tror. En del tog till sig de mål och den ambitionsnivå som riksdagen genom de olika lagarna antog. Andra strävade emot. En del såg stödet till funktionshindrade och deras anhöriga som en hederssak där snålhet och knusslerier bannlystes. Andra har levt kvar i en inställning med rötter i fattighus och okänslig myndighetsutövning. Därför kan det vara av intresse att sammanfatta de olika landsändarnas ambitionsnivå när det gäller detta stöd. Karl Grunewald som, i sitt arbete som medicinalråd, kom i nära kontakt med de olika landstingen under de 30 år då omsorgerna förvandlades, ger här sina högst subjektiva betyg på hur de olika landstingen agerade under denna period. Detta är det arv som de olika kommunerna har att leva med - och förhoppningsvis kan utveckla till något bättre!

En personlig länsöversikt

Stockholm

1971 slogs omsorgsverksamheten i Stockholms stad samman med den i landstinget. Då fick man en mycket stark omsorgsnämnd. 1976 beslöt man att avveckla det för bara 10-15 år tidigare så berömda Carlslunds vårdhem med sina 500 platser. Det var helt enkelt nerkört. Själva avvecklingen blev ett pionjärarbete och ett föredöme för hela landet.

Kvar stod det då rätt nya Björnkulla med nära 350 platser som har drivits ända tills nu och därmed blivit det sista större vårdhemmet som avvecklas.

Det påkostade Åkersbergahemmet med ca 180 platser, invigdes med pompa 1975. Men det tog bara 10 år så började utflyttningen.

Dessutom hade man upp emot 20 mindre vårdhem i länet! Nu är alla tömda.

Uppsala

Underdimensionerad och kämpande omsorgsverksamhet med ständigt växlande politisk ledning. Först i början av 1970-talet fick man ett acceptabelt vårdhem för barn och ett för vuxna - Hågaby med ca 160 platser. Stora problem med att "ta hem" de många man en gång skickat till Salberga och andra specialsjukhus.

Södermanland

Jättunahemmet i Flen med över 300 platser invigdes 1965. Tyvärr med stora avdelningar och flera dåliga paviljonger för barn.

Dessutom fanns 4-5 privata anstalter i länet med dålig standard. En omsorgsnämnd med mycket dåligt stöd hos landstingsledningen. Långvariga konflikter med Socialstyrelsen.

Östergötland

Ett landsting med en kvalificerad ledning! Norrköping fick ett nytt vårdhem redan 1963 (Skarphagshemmet med 180 platser). Men den stora centralanstalten Storängen i Söderköping med 250 platser var en belastning. Dessutom övertog man specialsjukhuset Västra Ny (175 platser) utanför Motala från staten år 1967.

Jönköping

Länet med de många vårdhemmen - uppemot 20! - i storleksordningen 20 - 70 platser. De flesta privata, i dåligt skick och med boende från hela landet. År 1970 blev landstingets flaggskepp, Strandängen utanför Jönköping, färdigt med sina 230 platser. Efter en del personbyten fick man en engagerad omsorgsnämnd.

Kronoberg

Ett litet län med radikala tag! Ett tiotal privata vårdhem och en "export" av alla barn till Jönköpings län hade ända till 1966 hämmat utvecklingen. Men sedan gick det desto fortare. Byggde först ett ovanligt fint vårdhem för barn och sedan en särskola med elevhem 1969, båda i Växjö, som omvandlades till ett hyggligt vårdhem för vuxna med ca 60 platser 1975. Där byggdes särskilda paviljonger för att kunna "ta hem " personer från specialsjukhuset Vipeholm. Man var bland de första i landet med att lägga ner vårdhemmet för barn.

Kalmar

Ett geografiskt svåradministrerat län! I södra delen inklusive Öland hade man ännu i mitten av 1960-talet inte ett enda vårdhem för varken barn eller vuxna! Alla skickades till Jönköpings län. Först 1973 fick man ett vårdhem för barn i Kalmar (i ett hyreshus - djärvt!). 1976 fick man äntligen ett vårdhem för vuxna i Kalmar med ca 100 platser (Birkenäs), men det höll bara i ca 15 år. - Engagerade tjänstemän, en trög omsorgsnämnd och ett snålt landsting.

Gotland

Ända från 1907 till 1954 skickades alla utvecklingsstörda till Blekinge. Efter ett provisorium fick man ett nybyggt särskoleinternat i Visby 1959 och provisoriet blev ett vårdhem för barn. Ett nybyggt vårdhem för vuxna - Klintehemmet - med 115 platser tillkom 1963. Där tog man även emot ca 40 personer från Stockholm. Man var bland de första som utvecklade öppna omsorger. - Ovanligt framsynta politiker och tjänstemän!

Blekinge

Några uttjänta mindre vårdhem ersattes redan 1967 med Lindemohemmet i Asarum (190 platser) - föredömligt i form och innehåll. Stor satsning på att i början av 1980-talet kunna "ta hem" de ca 30 svårt skadade som man hade skickat till Vipeholm. Det krävde en utbyggnad av gruppbostäder i stor skala. Man var bland de första att lägga ner sitt vårdhem för barn. - Sällsynt aktiva politiker och tjänstemän!

Kristianstad

Ett trögarbetat och ovilligt landsting! Gamla Simrishamns lasarett byggdes om till vårdhem i början av 1960-talet med 170 platser (de äldsta byggnaderna från 1868!). Trots ständig kritik drevs det i över tre decennier. Jag har kvar en tegelsten från rivningen 1987. Det sista vårdhemmet i vårt land byggdes i Ängelhom i början av 1980-talet. Landstinget hade ännu i mitten av 1980-talet sex vårdhem.

Malmöhus landsting

Ett stort landsting med tolv delvis stora vårdhem i början av 1970-talet, bla. specialsjukhuset Vipeholm (som på 1950-talet hade tusen platser!). Nytt vårdhem för barn i Eslöv och för vuxna i Hörby byggdes i mitten av 1960-talet. Ännu 1985 hade man 550 platser. - Konservativ chefstjänsteman och politisk ledning försenade utvecklingen.

Malmö stad

Efter totalt ointresse slog det plötsligt om i mitten av 1960-talet. Man ritade, byggde och flyttade in på Pilängens vårdhem på ett år. Det byggdes sedan ut med paviljonger för barn och för vuxna från Vipeholm. Staden hade ytterligare fyra vårdhem 1985. - Aktiv omsorgsnämnd och kämpande tjänstemän.

Halland

Byggde som andra ett vårdhem för barn och ett mindre vårdhem för vuxna och Sveriges sista särskoleinternat. Ett litet och lättadministrerat landsting med duktiga tjänstemän, men konstigt nog var man sist med att ordna gruppbostäder. Hade ännu 1985 fyra vårdhem med 220 platser.

Göteborgs och Bohus län

Staden Göteborg hade gemensamma omsorger med övriga delar av länet. Det ledde till en koncentration av särskoleinternat och vård- och arbetshem till Kållered söder om Göteborg med 600 platser (i mitten av 1960-talet). Dessutom fanns landets största privata hem, Betaniahemmet (170 platser), och ett vårdhem i ett gammalt sanatorium på Styrsö (120 platser) utöver några mindre och dåliga vårdhem. I Bohus län norr om Göteborg fanns det bara ett enda vårdhem för vuxna i ett gammalt trähus i Munkedal. Först 1975 fick man ett vårdhem för barn i Uddevalla.

På 1970-talet exploderade de öppna omsorgerna. T.o.m. Strömstad (högst upp!) fick sina gruppbostäder och sitt dagcenter. Men avvecklingen tog lång tid. Kampen fördes av envisa och målinriktade chefer med ett mycket växlande stöd av omsorgsnämnden. Och Styrsö vårdhem finns kvar än idag...

Älvsborg

Ända till 1972 hade landstinget inte ett enda eget vårdhem - alla skickades till Johannesberg i Skaraborg eller till några privata små hem. (Man hade dock ett s.k. arbetshem i ett nerlagt sanatorium utanför Mellerud.) Först 1972 fick man ett fint vårdhem utanför Borås med 250 platser. År 1967 tvingades man ta över specialsjukhuset Källshagen i Vänersborg (270 platser), som så småningom revs och ersattes av Niklasbergs vårdhem på samma område. Stora problem med avvecklingen då de allra flesta var utomläns - framförallt göteborgare. Till Niklasberg kom dom som "exporterats" till Johannesberg. - Aktiva chefstjänstemän, men politiska svängningar försenade utvecklingen.

Skaraborg

Sveriges första, efterhand största och tidvis bästa "centralanstalt", Johannesberg i Mariestad, dominerade länets omsorger. Fyllde 100 år 1975. Hade som mest 650 platser (inklusive särskoleinternat). En lång och smärtsam avveckling!

Värmland

Inte ett enda privat vårdhem. Bara det mångomtalade Ulleberg i Karlstad med sina 280 platser (mitten av 1960-talet) och ett vård-och arbetshem för män i en nerlagd anstalt uppe vid Arvika. Med stort engagemang - inte minst från arkitekten - byggdes Sätters vårdhem 1968 med 300 platser i en isolerad skogsmiljö en mil söder om Karlstad. Helt enkelt därför att området hade donerats till landstinget, som inte visste vad man skulle göra med det.

En enorm resurs och en arbetsplats för 400 personer. Avvecklades under 1990-talets första hälft - "en av de största omstruktureringsprocesser som skett inom landstinget".

Örebro

Ett avancerat landsting! Sedan länge hade man en anstalt (Hagbyhemmet) i Nora för män och en utanför Askersund för kvinnor. Den överblivna särskolan i samma stad fick bli vårdhem för barn. Hagbyhemmet byggdes ut till 300 platser 1971 och tio år senare byggde man ett förnämt habiliterings-center för barn i Örebro. Mitt i stan låg specialsjukhuset för kvinnor, Västra Mark, med 280 platser, som man med vånda tog över 1967. I dess närhet byggde man två mindre vårdhem. I länet fanns tre privata vårdhem som landstinget hade svårt att samarbeta med.

Västmanland

Ett av de landsting som tidigare än andra började med undervisning och vård av sinnesslöa. Det skedde på Sofielundshemmet som, tillsammans med ett annex, i slutet av 1960-talet hade 300 platser. Ett fint vårdhem för barn med träningsskola byggdes på 1970-talet i Västerås. Det stora Salberga specialsjukhus med 690 platser övertogs av landstinget 1967. Stora motsättningar landstinget - sjukhuset - socialstyrelsen. Segsliten avveckling under ledning av duktig omsorgsdirektör.

Dalarna

Stort landsting! Sedan länge fanns allt på Haggården i Hedemora. Så bröt man ut särskolan och byggde en ny, även den i Hedemora med 100 platser. Man fock också överta ett sanatorium (utanför Hedemora!) med nära 100 platser för både barn och vuxna. I början av 70-talet byggdes 200 nya platser för vuxna och ett stort vårdhem för barn på Haggården. Till slut - och efterlängtat - ett vårdhem på annan ort (i Mora) med 50 platser. - Engagerad omsorgsnämnd när äntligen förlamningen runt Hedemora bröts.

Gävleborg

Även här var allt koncentrerat till en centralanstalt, Höghammar i Bollnäs, från början. Sedan tillkom en fem-sex mindre vårdhem och ett fint vårdhem för barn i Gävle. Inga privata hem. Så slog man till 1970 med att bygga ett stort och dyrt vårdhem i Söderhamn, Vågbrohemmet, med 300 platser. Men det höll bara i 15 år! - Duktiga tjänstemän, men trög omsorgsnämnd.

Västernorrland

Bodaborg, tolv mil öster om Sundsvall, var centralanstalten med 200 platser på 60-talet. Dessutom fem ytterligare mindre vårdhem. Inga privata. Sedan tillkom ett specialvårdhem med 100 platser i det övergivna lasarettet i Sollefteå för blinda och rörelsehindrade vuxna från Norrland . Senare ytterligare två vårdhem i Sollefteå och två i Sundsvall, det ena för barn. -

Drivande tjänstemän och en solidarisk omsorgsnämnd, som dock hade problem med sitt förvaltningsutskott.

Jämtland

Vårt mest omsorgsaktiva län! Landstinget hade i slutet av 60-talet bara två små vårdhem. Förlitade sig helt på två privata. Byggde sen ett vårdhem för vuxna på sin centralanstalt Furuhagen i Bräcke och ett för barn i Östersund. Blev på 80-talet föregångare med avvecklingen. Bevisade att även den svårast skadade vuxne kan bo i en gruppbostad. - Sällsynt samförstånd mellan tjänstemän och omsorgsnämnd.

Västerbotten

Brattby några mil utanför Umeå, var centralanstalten. På 60-talet byggde man en särskola och ett vårdhem för barn i Umeå, men Brattby fortsatte att drivas som vårdhem för vuxna med 100 platser ända in på 90-talet, trots ständig kritik. Tunga treplanshus byggda på 40-talet! Dessutom hade man sedan 1915 Strömsörs vårdhem även det med 100 platser (in på 70-talet) beläget ner mot Nordmaling som ett totalt isolat. I Skellefteå och Lycksele byggdes två bra mindre vårdhem. Inga privata hem. - Ett landsting utan intresse för utvecklingsstörda. Det var som om universitetet var det enda som gällde.

Norrbotten

Hade in på 60-talet ett vårdhem för barn med 130 (!) platser, ett stort vårdhem för vuxna i ett 3-4 plans gammalt ålderdomshem i Gällivare och det i all hast iordningsställda f.d. sanatoriet Sandträskgården med 200 platser, långt in i skogen, 4 mil från Boden. Sedan exploderade omsorgerna med sex (!) nya vårdhem (det för barn byggdes om för vuxna) och slutligen avveckling av även dem. - Ett ovanligt engagerat och radikalt landsting.