Artikel i Intra 2/1999.

– Pionjärer –

Édouard Onesimus Séguin

JMG Itard hette en fransk vetenskapsman som på 1700-talet tog hand om en förvildad gosse (den vilde gossen från Aveyron). Genom olika pedagogiska metoder lyckades Itard få gossen att göra avsevärda framsteg, något som bl a uppmärksammades av Franska Vetenskapsakademin och allmänt betraktas som det första försöket att med pedagogik och social träning väcka de slumrande förmågorna hos ett barn. En av Itards elever vid början av 1800-talet hette Séguin och uppmuntrad av Itard började han ägna sig åt studiet av idioti. Den ledande psykiatrikern vid denna tid, Esquirol, ställde sig avvisande till hans försök. "Det finns inte några kända vägar på vilka något nämnvärt mått av förnuft eller intelligens kan tillföras de arma idioterna ens för den kortaste period."

Oförskräckt av denna pessimism gjorde Séguin 1837, vid 25 års ålder, ett försök att undervisa en idiotisk pojke. Denne gjorde avsevärda framsteg vilket fick Esquirol att beteckna barnet "som liknande idiot" - och därmed rädda det egna ansiktet.

1846 publicerade Séguin den bok som haft ett sådant stort inflytande på pedagoger över hela världen. En av dem var Thorborg Rappe. Den metod för uppfostran som han utarbetat var, skrev han "sammanfattningen av alla de medel, varmed vi på ett harmoniskt och effektivt sätt utvecklar moral, intellekt, fysisk handlingskraft och funktion hos individen och släktet".

Efter de våldsamma omvälvningarna i Europa under 1848 tvangs den radikale Séguin att fly till Förenta Staterna. Där blev han medicine doktor i New York och verkade fram till sin död 1880 ihärdigt för att förbättra anstaltsvården för och undervisningen av svagbegåvade.

Förutom sitt engagemang för funktionshindrade barn hade han många sidointressen. Han konstruerade en termometer som vann vidsträckt användning och skrev flera böcker i ämnet, bl a Handbok för mödrar i temperaturbestämning (1875).

KG