Artikel i Intra 3/2000.

 

 

Steriliseringslagarna

- den stšrsta diskrimineringen

 

Av Karl Grunewald

 

 

Det finns inget som har diskriminerat utvecklingsstšrda personer sŒ som lagarna om sterilisering. De omkullkastade den i stor utstrŠckning positiva instŠllning som allmŠnheten hade fšre deras tillkomst: SŠrskolorna som kunde fŒ barnen att lŠsa och skriva och anstalterna som gav omvŒrdnad och skydd. "Avslšjandena" om steriliseringarna fšr nŒgra Œr sedan šverraskade allmŠnheten, som fŒtt uppleva de senaste decenniernas humana omsorger. 

 

Historikern Mattias TydŽn har skrivit ett imponerande betŠnkande om steriliseringarna 1935-1975. Den ger oss djupa inblickar i synen pŒ utvecklingsstšrda.

 

 

Sterilisering Šr en av vŠrldens mest anvŠnda preventivmedel. I vŒrt land steriliseras ca 8 000 personer varje Œr sedan det blev fritt fšr varje person 1976. Det ršr sig om sammanlagt 170 000.

Det ska jŠmfšras med att 63 000 steriliserades under de 40 Œr, dŒ det endast var "tillŒtet" fšr vissa grupper.

 

 

Problemen finns kvar

 

Den gŒnga historien Šr en del av vŒr samtid - vi har fortfarande idag uppfattningen att utvecklingsstšrda Šr olŠmpliga fšrŠldrar. Det Šr sŠttet att lšsa detta problem pŒ som skiljer oss Œt, ett problem som kommer att finnas i all šverskŒdlig framtid.

 

1930-talets ambition att genom sterilisering hindra "dŒlig" Šrftlighet skiljer sig inte frŒn inslagen i dagens fosterdiagnostik. Det Šr bara medlen och de škade kunskaperna som skiljer. 

 

Teorien om rashygien (senare arvshygien) som utvecklades i bšrjan av 1900-talet var inte en "pseudovetenskap" i den meningen att den byggde pŒ vantolkningar eller fšrfalskningar av samtidens forskning. TvŠrtom representerade den sin tids sanningar - vilket fšrstŒs inte Šr det samma som att den var "sann" i objektiv och evig mening, lika litet som vŒr tids vetenskapliga sanningar Šr eviga.

 

 

I mŒnga men inte alla lŠnder

 

Det var inte i alla vŠstorienterade lŠnder som teorierna om arvshygien slog rot. I t ex Frankrike, Spanien, Sydamerika och Sovjetunionen ansŒg man att miljšfaktorer hade en stor betydelse fšr individens - och rasens - utveckling. Man antog dŠrfšr inga lagar om sterilisering. Det gjorde man emellertid i mŒnga andra lŠnder, bl a i alla de nordiska, med syftet att minska antalet sinnesslša. Efterhand vidgades lagarna till att omfatta Šven andra personer Šn de med "dŒligt" arv, nŠmligen de som av medicinska skŠl ej šnskade fŒ fler barn.

 

Sverige Šr det enda land som hade en rapporteringsplikt fšr samtliga typer av steriliserande operationer, men man vet att i Norge och Finland utfšrdes fler steriliseringar pŒ utvecklingsstšrda Šn hos oss.

 

 

De nya restgrupperna

 

Det var ett flertal faktorer som skapade en viss historisk situation under 1930-talet som grund fšr steriliseringspolitiken. Bland dem den dŒ fšrhŠrskande rasbiologiska vŠrldsbilden, de olšsta problemen med sinnesslšvŒrden, den framvŠxande sociala ingenjšrskonsten och planerna pŒ vŠlfŠrdsstaten. De kom att delvis inkluderas i steriliseringprogrammet. Den tidigare uppfattningen om degeneration och moralisk urartning, ersattes av uppfattningen att det var samhŠllets brister som skapade asocialitet, framfšrallt lšsdriveri, alkoholism, de permanent fattiga och de missanpassade. Det var fšr de s k "restgrupperna" bland dessa - de sinnessjuka och de sinnesslša - som tvŒngssteriliseringen lanserades.

 

 

Partipolitisk enighet

 

Steriliseringspolitiken Šr ingen stor frŒga i de partipolitiska programmen pŒ 30-talet. Ras- och arvshygien framstŒr dock som en viktigare frŒga fšr de borgerliga partierna Šn fšr socialdemokraterna. Hos kommunisterna Šr den helt frŒnvarande.

 

Det var vid denna tid endast nazisterna och bondefšrbundet som infogade rastŠnkande i sitt partiprogram. I bondefšrbundets program stod det: "SlŠktet bšr bevaras sunt och Šrftligt degenererade individer hindras att fortplanta sig. Ansvaret om kommande generationer mŒste dŠrvid gŒ framfšr hŠnsynen till individen."

 

Den fšrsta steriliseringslagen 1934 syftade till att stoppa Šrftligheten hos rŠttsinkapabla personer.  Lagen reviderades 1941 genom att tillfšra frivillig operation i samma syfte, liksom pga "asocialt levnadssŠtt" och medicinska grunder. De Šrftliga skŠlen kom med tiden att alltmer ersŠttas av sociala sŒdana.

 

Partierna var šverens om 1934 Œrs lag. Olika uppfattningar fšrelŒg bara om vem som skulle fatta beslutet om sterilisering, men det fšljde inga partigrŠnser. €ven om 1941 Œrs lag var man enig, bl a om att man inte skulle infšra polishandrŠckning. Det som dŠremot diskuterades var formuleringen av det sociala motivet, dŠr det fšrelŒg en splittrad uppfattning inom det socialdemokratiska partiet.

 

 

De flesta var ej utvecklingsstšrda

 

Den vanligaste tillŠmpningen av 1941 Œrs steriliseringslag blev sterilisering pŒ medicinska indikationer nŠstan alltid av icke utvecklingsstšrda, ofta som ett villkor fšr abort. (Fri abort tillkom fšrst 1975.) De medicinska indikationerna škade kraftigt frŒn 1940-talets mitt och dominerade sedan Šnda fram tills lagen avskaffades.

 

Sterilisering diskuterades i riksdagen bl. a. 1963. Elisabeth Sjšvall (s) var psykiater i Gšteborg och sa bl. a. sŒ hŠr:

 

"Trots existensen av lŒngvarigt kunnande kan (man) inte sŠga huruvida (en sinnesslš kvinna) kommer att fšda ett normalt begŒvat, efterblivet eller sinnesslštt barn. Spelar det nŒgon roll fšr samhŠllet vilket hon gšr? Har inte en sinnesslš kvinna rŠtt till Œtminstone ett barn, Šven om detta bli sinnesslštt?... Vi Šr numera medvetna om att den vuxne handikappade kan inplaceras i samhŠllet och gšra en fullgod insats om man bara hjŠlper honom. Vem av oss kan avgšra graden av det handikapp som drabbar fostret?"

 

En sŒdan Œsikt var extrem. Jag har heller inte under alla de fšljande Œren hšrt nŒgon officiell person gšra ett sŒdant uttalande.

 

 

€ktenskapshinder

 

Under Œren 1916-1973 fick den som led av Šrftlig epilepsi, betecknades som sinnessjuk eller sinnesslš inte ingŒ Šktenskap. 1945 infšrdes mšjligheten att fŒ dispens om man lŠt sig steriliseras. Svenska psykiatriska fšreningen skrev om att det ocksŒ fšr "hšgtstŒende imbecilla" kunde vara betydelsefullt fšr den Šktenskapliga lyckan med ett eller flera barn. - En fšr den tiden mycket ovanlig markering!

 

Som kontrast refereras hŠr ett yttrande i annat sammanhang av SinnessjuknŠmnden (som gav tillstŒnd till sterilisering) 1944: Den samhŠllsbesvŠrlighet som (de sinnesslša) kunna berŠknas giva upphov till genom att ohŠmmat sŠtta undermŒliga barn till vŠrlden eller ej kunna draga fšrsorg om sina barn Šr ... betydande.

 

 

Brister i 1941 Œrs lag

 

Mycket var ofullstŠndigt i lagstiftningen. Kunskaperna var helt enkelt otillrŠckliga. Det stod inget om vad som menas med att det "med skŠl kan antagas" att en Šrftlig sjukdom kan šverfšras till ett barn. Inte heller definierades begreppen sinnesslšhet och rŠttskapacitet, trots att det senare krŠvdes fšr att ett samtycke skulle kunna anses vara giltigt.

 

I Medicinalstyrelsens RŒd och anvisningar, som uttryckligen framhšll de utvecklingsstšrda som lagens viktigaste mŒlgrupp, stod det dŠremot att om den psykiska efterblivenheten Šr sŒ hšggradig att utvecklingen stannat vid 12-Œrs Œlderns eller dŠrunder utgŒr man i allmŠnhet frŒn att vederbšrande Šr rŠttsinkapabel. - Beroende pŒ mŠtmetod motsvarar det en intelligenskvot pŒ 75 - 80, sŒlunda betydligt hšgre Šn den redan vid denna tid gŠngse (ca. 70).

 

Inte heller stod det nŒgot om den nedre ŒldersgrŠnsen fšr en sterilisering - Œtskilliga som steriliserades var barn. Det var Šven oklart hur Medicinalstyrelsen skulle besluta om den sškande eller anhšriga vŠgrade att samtycka till en operation. Till slut gick man in fšr att inte ta hŠnsyn till det om indikationer fšr sŒdan fšrelŒg.

 

 

Tre skandaler

 

Tre skandaler 1950 blev bšrjan till en riksomfattande debatt om steriliseringspolitiken. PŒ Bodaborgs centralanstalt utanfšr Sundsvall bodde šver 200 barn och vuxna. En av lŠrarinnorna skrev till Skolšverstyrelsen att de intagna behandlades illa och att  personalen trakasserades av en despotisk fšrestŒndarinna. Man satte avsiktligt fšr lŒga intelligenskvoter pŒ barnen fšr att fŒ Medicinalstyrelsens tillstŒnd att sterilisera dem, skrev hon, och vidare: "De som skulle steriliseras i avgŒngsklassen vŒren 1948 fingo ej upplysning om steriliseringens innebšrd av rektor, men de visste vad det var frŒga om, dŒ de skulle fŒ "resa till stan". Stora kŠcka pojkar, som annars voro mycket mŒna om sin manliga vŠrdighet, stodo och kŠmpade med grŒten utanfšr expeditionsdšrren. De blevo avsnŠsta och utkšrda och fingo ej sŠga vad de hade pŒ hjŠrtat. LŠrarinnorna voro ocksŒ uppršrda."

 

Liknande beskyllningar riktades mot Blekinges centralanstalt Ekhagen och VŠrmlands Ulleberg. PŒ den senare dessutom att icke sinnesslša hšlls kvar Œr efter Œr.

 

Antalet steriliseringar pŒ sinnesslša minskade betydligt pŒ 50-talet, frŒn ca 100 per Œr till ca 20. Under 60-talet Šnnu fŠrre. 

 

 

Ny lag 1976

 

1976 trŠdde en ny steriliseringslag i kraft. Nu blev det tvŠrtom: Alla šver 21 Œrs Œlder (23 i vissa fall) fŒr lŒta sig steriliseras om de fšrstŒr vad saken gŠller. Det innebŠr att bl. a. de med mŒttlig och svŒr utvecklingsstšrning inte fŒr opereras.

 

SŒ ville inte utredningen ha det. Den fšreslog att om en sŠrskilt utsedd god man gick med pŒ det, skulle man fortsŠttningsvis Šven kunna sterilisera dem. Men regeringen gick klokt nog emot utredningen. (ErfarenhetsmŠssigt kan man sŠga att den som inte fšrstŒr innebšrden i ett sŒdant ingrepp lšper ringa risk att bli gravid.) Denna lag Šr mera restriktiv Šn motsvarande lagar i de švriga nordiska lŠnderna.

 

1983 medgav regeringen fšr fšrsta gŒngen att fel begŒtts. Och sedan fšrra Œret kan personer som anser sig felaktigt opererade begŠra ersŠttning. SŒ har tills nu 1 600 gjort.

 

 

En enastŒende bok!

 

Historikern Mattias TydŽns bok Šr enastŒende. Genom att han fšr "mjuka" resonemang blir han trovŠrdig och vŠlgšrande odogmatisk. Han lŠr oss att vara fšrsiktig och  šdmjuk dŒ vi uttalar oss om hŠndelser i det fšrgŒngna. Av de utredningar som regeringen lŠt gšra Šr Mattias TydŽns historiska analys den mest ingŒende. Den lŠr oss att se de formella beslut som fattats i gŒngen tid i den tidens sociala och politiska sammanhang.

En lŠrdom av steriliseringshistoriken Šr att vara skeptisk mot vetenskapens tvŠrsŠkerhet och mot en politik som bygger pŒ "sanningar" om mŠnniskans natur. Har nŒgon sŒdan sanning - aldrig sŒ skarpsinnig och sofistikerad - undgŒtt eftervŠrldens avfŠrdanden?

 

 

 

 

 

Steriliserade 1935 - 1975

______________________________________________

 

Fšrdelning i relation till det tvŒng

som de utsattes fšr

 

Tvingades sterilisera sig                            15 000

 

Utsattes fšr ett relativt tvŒng                        6 000

 

Oklart, men har betecknats

som frivilligt                                             12 000

 

LŠt sig steriliseras frivilligt                        30 000

 

Summa                                                    63 000

________________________________________________

 

NŒgra kategorier:

 

Utvecklingsstšrda                                     13 600, dŠrav 10 000 kvinnor

 

Psykiskt sjuka                                            3 900, dŠrav  3 000 kvinnor

 

Epileptiker                                                  2 600, dŠrav  2 000 kvinnor

 

S.k. Tattare                                                   500

                                          

Sterilisering p g a

medicinska skŠl i sam-

band med abort                                         40 000

_________________________________________________

 

Antal intagna pŒ

anstalter som

steriliserades                                             10 000, dŠrav 6 000 kvinnor

 

 

Att lŠsa:

 

Mattias TydŽn. FrŒn politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 1935-1975. SOU 2000:22. 575 sidor. Pris 325