Artikel frŒn Intra 3/2002.
Handikapphistoriken kan
delas in i tre perioder :
1. Den religišsa perioden,
under 1800-talet fram till ca. 1880,
2. den naturvetenskapliga
fram till ca 1960 och
3. den pedagogiska
dŠrefter.
Det anser Edith Mandrup Ršnn. Hon Šr historiker med inriktning pŒ utvecklingsstšrning vid universitetet i Kšpenhamn .
VŒra vŠrderingar formulerades frŒn bšrjan av grekiska filosofer som menade att etik handlar om att gšra det goda. Kristendomen omformulerade detta till kŠrleksbudet, dvs att man ska Šlska sin nŠsta. Detta kom att omfatta Šven dem som uppfattades som mycket annorlunda och som avvikande, eftersom Šven de var skapade av Gud. DŠrmed inte sagt att de skulle bemštas som likvŠrdiga med andra. Gud har skapat en "naturlig" hierarki mŠnniskor emellan, en vertikal ordning, ansŒg man. Och i den utgjorde de funktionshindrade mŠnniskorna en marginaliserad grupp.
Det kristna etikbegreppet vidgades med tiden frŒn att enbart gŠlla krav pŒ den enskilde till att ocksŒ omfatta krav pŒ att samhŠllet skulle ta sitt ansvar. Detta krav blev Šnnu starkare under den naturvetenskapliga perioden. Nu gŠllde samhŠllets ansvar att fšrverkliga det som ansŒgs vara fšrnuftigt och det man kunde bevisa. SŒ t.ex. ansŒg man sig kunna bevisa att den naturliga selektionen av icke livsbefrŠmjande individer var satt ur spel - de "undermŒliga" šverlevde och fšrškade sig bevisligen mer Šn de begŒvade. Det ledde till att stater i vŠstvŠrlden tog beslut om olika ingrepp i mŠnniskors rŠtt och mšjligheter att fŒ barn. Utvecklingsstšrda skulle bo pŒ anstalter och isoleras frŒn det šppna samhŠllet.
Den pedagogiska perioden kan enligt Edith Mandrup Ršnn Šven kallas fšr normaliseringsperioden - de funktionshindrade ska inte ha det sŠmre Šn andra, de ska fŒ leva som andra. Perioden kŠnnetecknas av en švergŒng frŒn kollektiva omsorger till individuella diagnoser och till škade pedagogiska insatser. MŒlet Šr nu samhŠllets acceptans och fšrstŒelse. Under denna period utvecklas flera olika etiska inriktningar. Gemensamt fšr dem alla Šr att man vill markera mot den tidigare naturvetenskapliga etiken.
Edith Mandrup Ršnn anser att vi Šr pŒ vŠg mot en postmodern etik. En redan synbar och vŠsentlig skillnad tycks vara en švergŒng frŒn en samhŠllets etik, som medborgarna tillŠgnar sig, till en etik som var och en beslutar sig fšr. Det innebŠr att flera etikbegrepp kommer att fungera vid sidan om varandra pŒ en sŒ att sŠga horisontal nivŒ. Man vŠljer sina gemenskaper och solidariteter.
UtgŒngspunkten tycks alltmer bli att man fšrst och frŠmst ska vara solidarisk med sig sjŠlv. Edith Mandrup Ršnn frŒgar sig i vilken mŒn som man dŠrefter verkligen kan eller Šr beredd att utveckla en solidaritet med andra grupper, som t.ex. de med funktionshinder. Om den solidariteten tunnas ut kommer utsatta mŠnniskors mšjligheter i framtiden att bestŠmmas av deras psykobiologiska fšrutsŠttningar, sŠger hon.
Kanske bšr man tillŠgga, menar jag, att kvardršjande drag av det kristna kŠrleksbudskapet fanns kvar lŒngt in pŒ 1900-talet, liksom att en naturvetenskaplig etik finns kvar i vŒr tid, fast inte dominerande.
Edith Mandrup Ršnn betecknar de senaste decenniernas styrande etik fšr pedagogisk. Jag tycker inte det stŠmmer. Visserligen fick de pedagogiska insatserna ett genombrott fšr sŠrskilt de svŒrast skadade barnen och insikten vŠxte om alla mŠnniskors mšjlighet till utveckling. Men med samma rŠtt skulle man kunna framhŒlla de under perioden framvŠxande psykologiska kunskaperna som styrande fšr etiken.
Fšr min del anser jag att rŠttighetskraven har varit den švergripande etiken under dessa decennier. De har gestaltats i lagar och fšrordningar och inte minst i FN:s deklaration 1971 och 1981. Kraven vŠxte under dessa Œr fram underifrŒn och fick snabbt ett gehšr hos allmŠnheten och politikerna.
Den švergŒng frŒn en samhŠllets etik till en privatetik som Edith Mandrup Ršnn beskriver fšr framtiden kŠnner vi av redan idag. De etiska vŠrderingar som folkviljan ger uttryck fšr och som regering och riksdag faststŠller i lagar, delas inte automatiskt av de ledande lokalpolitiker och chefstjŠnstemŠn som ska implemetera lagarna. Man tillŒter sig ha en avvikande etik med ekonomiska prioriteringar som saboterar den švergripande etiken om den funktionshindrades rŠtt att fŒ leva som andra.
Att avvika frŒn faststŠllda regler brukar vara fšrenat med kŠnsla av skam och skuld. SŒ tycks inte vara fallet hos dessa personer. Det Šr orsaken till att regeringen har ansett sig tvungen infšra dryga sanktionsavgifter.
DessvŠrre Šr dessa personer inte en isolerad grupp. I ett statligt betŠnkande hŠromŒret avslšjades det nedsŠttande bemštande som mŒnga funktionshindrade fŒr av olika tjŠnstemŠn. Det har lett till att regeringen gett Statens institut fšr sŠrskild utbildning, SIUS, i uppdrag att utarbeta ett nationellt program fšr škad kompetens hos alla offentligt anstŠllda.
Det ŒterstŒr att se om man med dessa medel kan fŒ dessa politiker och tjŠnstemŠn i beslutsposition att infšrliva de vŠrderingar som vunnit gehšr pŒ hšgsta demokratiska nivŒ.
Att lŠsa:
Edth Mandrup Ršnn. Mot en postmodern etik? Reflektioner šver etiska normer i handikapphistorien och konsekvenser av Šndringarna. Handikapphistorisk tidskrift. Temanummer om etik. Juni 2002. 128 sidor. Psykologisk forlag. Kšpenhamn. Utgiven av Historisk Selskab for Handicap og Samfund. C/o K Jansbšl, Tvaermarksvej, D-2860 Sšborg, Danmark.