Artikel ur Intra 4/94.
Ett vrdhems uppgng - och fall
Carlslunds
vrdhem, ett par mil norr om Stockholm, betraktades under 50- och 60-talen som
flaggskeppet bland vrdhemmen i vrt land. Stort, nybyggt och flott med egen lkare
och duktig personal. Och studiebesk frn hela vrlden. S hr skall
utvecklingsstrda vrdas! Men under andra hlften av 60-talet gick luften ur dcken
och under 70-talet avsljades frfallet. Sedan tog det 10 r att lgga ned hela
anstalten med ver 500 utvecklingsstrda och ver 1000 personal. En enorm
operation, inte utan sina misslyckanden.
Herbert Scharin har skrivit
en faktaspckad bok om Carlslund, som fr all framtid dokumenterar en i vr vrdhistoria
viktig erfarenhet: Det gr helt enkelt inte att i stor skala ta hand om svrt
skadade mnniskor, utan att sjlen frtvinar och livet blir meningslst.
"Vi frskte gra det vi trodde var bst fr dem, men vi misslyckades. Gr
inte om detta experiment!", r vrt budskap till kommande generationer.
Freningen fr Psykiskt
Vanlottade
Carlslund startade omkring r
1900 genom att en energisk dam flyttade hit frn Jnkpingstrakten. Hon visste
hur man skulle ta hand om obildbara idioter! Snart hade hon ett 40-tal
"asylister" i sin vrd. Efter henne bildades 1920 Freningen fr
psykiskt vanlottade som drev Carlslund till 1951, d det vertogs av Stockholms
stad. D hade antalet vrdade vuxit till ca 170, men inte en enda av det tiotal
hus de bodde i var byggt fr sitt ndaml.
Och antalet personal var
bara 54. S hr skrev frldrafreningen 1949 till garen:
"Fr fyra r sedan
skulle dr i ett av husen installeras vrme. Fr detta ndaml upptogs p kllarvggen
ett stort hl mtande minst 4 x 2 meter. D ej vrme blev infrt har nd detta
hl blivit kvar, dr kyla och fukt intrnger. Ovanfr detta r barnens enda
dagrum, med tv stora fnster och fr uppvrmning en kakelugn vid innervggen.
Det sanitra bestr av
endast en toalett en trappa upp. Vid tvttning av barnen om kvllarna mste
vatten vrmas p vedspis, lyftas ver barnen, som sitter p bnkar p kkets
mitt, fr att p andra sidan uppblandas med kallt vatten. Vid badning blir
barnen p flakvagn verflyttade till en annan fastighet omkring en kilometer drifrn,
vinter som sommar. Fr uppvrmning av detta stora hus finns ovannmnda kakelugn
samt fyra kaminer, en p nb och tre p b. Garderob fr barnens klder r p
vinden, dr bde sn och regn intrnger och ingen vrme kan erhllas.
Styrelsen har haft verlggningar
med styrelsen fr denna vrdanstalt samt med barnavrdsinspektr Wangson och
fattigvrdsdirektr Dahlstrm i Stockholm. Styrelsen har bildat sig den
uppfattningen att en viss motsttning rder mellan dessa institutioner och att
motsttningarna r stora om vem som br skulden till denna misr. Under tiden
framhrdar vra barn under medeltidsmssig milj. Fr oss frldrar r detta en
psykisk press av stora mtt."
Nra 500 bodde p Carlslund
Stockholm satsade stort med
de bsta av arkitekter. Redan 1953 kunde 100 vuxna och 60 barn flytta in i nya
hus. Vilken gldje - vilket engagemang! Sex r senare var andra byggetappen frdig.
Nu bodde det nra 500 p Carlslund. 1965 tillkom ett par specialbyggda enheter
fr barn och vuxna med autism, dessutom byggdes skyddad verkstad, gymnastik-
och badanlggning, srskola m.m. Meningen var frn brjan att alla de gamla
husen skulle bort, men efterfrgan p platser var hela tiden s stor att ngra
av dem var i bruk nda in p 80-talet!
S hr motiverade man
Carlslunds storlek:
"Man mste ta hnsyn
till behovet av differentiering, sysselsttning och specialvrd m.m. Anlggningen
borde drfr inte vara liten. Man behver barnpsykiatriskt skolade lkare,
psykologer, sjukgymnaster, logopeder, barntrdgrdslrarinnor och
arbetsterapeuter liksom vlutbildad vrdpersonal. Det ansgs praktiskt ogenomfrbart
att tillgodose dessa behov med en vrd som var splittrad p en mngd smanstalter."
Den totala institutionen
Med den totala institutionen
ville man skapa ett samhlle i miniatyr. Vrdpaviljongerna grupperades kring
ett centrum. Dr skulle finnas ekonomianlggningar och gemensamhetsutrymmen av
olika slag, personalrestaurang, administrationslokaler och en srskild lkaravdelning.
Dr skulle ocks finnas rntgen och EEG samt utrymme fr tandlkare, psykolog
och kurator. Det borde finnas mjlighet till forskning inom omsorgerna.
Fr vrdtagarnas trivsel
skulle det finnas cafeteria, simbassng och aula m.m.
Den totala institutionen
visade sig ha nackdelar. Vrden rationaliserades och avpersonifierades. De
utvecklingsstrda passiviserades. I brjan av 1970-talet brjade man diskutera
andra vrdformer. Personalen drev
p frndringarna. Man brjade experimentera med sjlvstyrande grupper.
Carlslund ska lggas ner!
Det blev stndiga vxlingar
mellan frhoppningar och besvikelser genom alla r. Nya hus och mer personal
och fler experter kunde inte upphva efterslpning i relation till vlfrdsutvecklingen
utanfr anstalten. En stndig kamp mot beteendestrningar, som man brjade frst
var en fljd av den storskaliga miljn. Mot luftvgs- och urinvgsinfektioner,
tarmkatarrer, epidemier, undernring etc. S kom omsorgslagen 1968 som visade vgen
ut till samhllet och i inspektionsrapporter avsljas bristerna. Motsttningar
mellan den unga och den etablerade personalen blev allt starkare och 1976 tog
omsorgsnmnden det beslut som egentligen ingen hade trott p: Carlslunds ska lggas
ner!
Det blev en mycket lngre
och mycket smrtsammare process n vad ngon hade frestllt sig. Den bsta
personalen flydde, planerarna var alldeles fr optimistiska, pengarna rckte
inte, alla inblandade tyckte olika och dessvrre fick en stor grupp flytta till
Klockbacka vrdhem.
Gldjens hllplats
Det p sitt stt
intressantaste i Scharins bok r intervjuerna med personer som var med.
Vivan
Gunnarsson, ordfrande i frldrafreningen i tio r sger:
"Man sg varandra p
bussen. Vi steg av vid en hllplats som ironiskt nog hette Gldjens hllplats.
Det var svrt verhuvudtaget att begra en biljett till den hllplatsen, nr
man skulle ka ut."
En fruktansvrd tid
Under ett r i brjan av
70-talet var Owe Rren kurator p Carlslund. Han sger att frldrafreningen
ofta var besvrlig:
"Man ville vara med
och frndra, men accepterade inte frndringarna. Man var misstnksam. Vi hade
mnga trffar, men de var jobbiga. De upptrdde ofta polisirt, ven i frhllande
till ledningen. De anvnde politiker som redskap. Det var destruktivt och vi hittade
aldrig varandra."
"Eftersom vi inte
heller hade frvaltningens frtroende, befann vi oss mitt emellan. Egentligen
var det en fruktansvrd tid, den var grym." ...
"Carlslund var omsorgsverksamhetens
slum. Det var ingen status att arbeta dr. Ingen ville egentligen dit."
Chockerande milj
Och s hr sger Thomas
Olsson, vrdare 1971-1988:
"Det var mrkligt,
tyckte jag, att de utvecklingsstrda som var smst lottade i samhllet mste ha
den smst utbildade personalen. Mnga pratade inte ens svenska. D kan man
heller inte frvnta sig att de skulle kunna fra de utvecklingsstrdas
talan."
"Dagsalarna p
Dalhem var ett enda myller av folk som rrde sig fram och tillbaka i stereotypa
mnster. En del krlade p golvet, ngra satt och vaggade i sofforna. En
mongoloid flicka satt i ett hrn och slog sig p munnen med ett hopprep, en
annan kladdade med bajs och en tredje vlte en rullstol fr att vcka uppmrksamhet.
19 av dem som bodde p D1 var utan sysselsttning. Ungefr lika mnga hade bljor.
Avdelningarna stank av urin, avfring, svett och psykofarmaka. Mnga
utvecklingsstrda var hrt medicinerade med lugnande preparat, och nr dessa gr
ut genom svettkrtlarna blir det en mycket ptaglig odr. Sammantaget var miljn
chockerande och samtidigt deprimerande. I synnerhet fr mig som inte knde till
hur utvecklingsstrda hade det."
"Vi (inom facket) rknade
med att inom omsorgerna var 2/3 outbildade, p vissa avdelningar t o m
90%."
Vi vann respekt
Nils Hallerby var ordfrande
i omsorgsnmnden 1974-1979. Det var Hallerby som drev igenom nedlggningsbeslutet.
Han sger:
"Det var svrt fr
oss i nmnden, eftersom vi inte var skra p att vi skulle f majoritet. Jag
visste t ex inte var jag hade mina moderata vnner, och socialdemokraterna var
ju emot nedlggningen. S det rdde en allmn oskerhet... Vi upplevde ocks
flera demonstrationer utanfr landstinget - vrdarna med sina boende. Det var
svrt, eftersom det ofta rdde en kompakt "anti-stmning" mot oss.
Men samtidigt vann vi kanske mer respekt genom att mta de olika grupperna och
fra fram vra sikter n om vi hade vgrat att diskutera med dem."
Att lsa:
Carlslunds vrdhem 1901 -
1988.
Av Herbert Scharin.
Omsorgsnmnden i Stockholm
1993.
280 sidor.