Historisk litteratur

 

Detta Šr en genomgŒng av historisk litteratur med inriktning pŒ personer med utvecklingsstšrning som utkommit under den senaste 10-Œrsperioden. Jag har Šven tagit med Šldre litteratur av intresse.

SammanstŠllningen bygger pŒ recensioner och anmŠlningar av bšcker i tidskriften INTRA. Fšr omdšmena svarar Karl Grunewald och Hans Hallerfors.

UtgŒngspunkten fšr vŒr vŠrdering av litteraturen har varit att en historiebok framfšr allt ska berŠtta om dem det handlar om: de personer med utvecklingsstšrning som varit fšremŒl fšr de omsorger som skildras. Eftersom mŒnga av dessa saknar fšrmŒga att berŠtta om sina erfarenheter sŒ krŠvs det mycket arbete av historieskrivaren. Bilder, dokument och intervjuer med nŠrstŒende Šr bra kŠllor. Den som dŠremot tror att omsorgernas historia Šr fšrvaltningstjŠnstemŠnnens historia har nog tagit miste.

Hans Hallerfors

 

 

LŠnshistorik

 

FrŒn idiot till sjŠlvstŠndig mŠnniska. Bilder frŒn omsorgen i Dalarna.

Av Helena KŒks. Dalarnas Museum. 1987. 63 sidor.

En utmŠrkt historiebok! Trots det blygsamma omfŒnget ger den ŠndŒ en levande bild av institutionsepoken i Dalarna. Trots att bilderna Šr av skiftande kvalitet vŒgar man lyfta fram dem. Och dessa bilder talar! En klassiker som tyvŠrr Šr slutsŒld. Nytryck rekommenderas!

 

90 Œr av Omsorg. Landstinget i Halland.

1991. 79 sidor.

€ven Halland har valt en hŠftesform fšr sin historik. Den liknar pŒ mŒnga sŠtt Dala-historiken men texten Šr tungfotad och stundtals švertydlig. Tonvikten ligger mer pŒ myndighetsutšvning Šn pŒ att ge inblickar i verkligheten. Men som historiebok stŒr den sig gott.

 

Historik šver omsorgernas utveckling i Gšteborgs och Bohus lŠn 1863-1980.

Av Arne Larsson. 1983. 87 sidor.

Arne Larsson Šr en legendarisk sŠrskollŠrare som avancerade till fšrestŒndare fšr Stretereds vŒrdhem (frŒn 1947) och senare till omsorgsdirektšr 1969-78. Han avslutade sin bana genom att stŠlla samman denna historik. Det Šr en saklig och lŠsvŠrd skrift som dock tyngs av trista upprŠkningar och en alltfšr idylliserande beskrivning av utvecklingen.

 

Omsorgernas utveckling i Gšteborgs och Bohus lŠn 1980-1988.

Av Karin Odeback-Bagger och Hans Wrenne. 1989. 64 sidor.

En betydligt piggare och mer lŠttlŠst uppfšljare till fšregŒende historik. HŠr finns inte minst ett rikt bildmaterial med tonvikt pŒ vardagslivets fšrŠndring under dessa omvŠlvande Œr.

 

€r du inte riktigt klok?

Av Jan Larsson och Ulla Hasselqvist. 1995. 125 sidor.

Av vad som fšrst var en utstŠllning om omsorgerna i Gšteborgs och Bohus lŠn har blivit en annorlunda och lŠsvŠrd historik. Fšrfattarna kopplar ovana grepp och myntar nya termer fšr utvecklingen. Ibland bŠr det, ibland inte. Det mŠrks att fšrfattarna kŠnner den vŒrd de skildrar. Intervjuerna Šr lysande.

 

"Dessa arma varelser". VŒrd och undervisning av psykiskt utvecklingsstšrda i Blekinge 1886-1986.

Redaktšr Gšran Karlsson. Sociala nŠmnden i Blekinge lŠns landsting. 1988. 182 sidor.

Detta Šr en genomarbetad och noggrann redovisning med alla ansvariga namngivna Šnda frŒn historikens bšrjan.  Omsorgerna i Blekinge skakades av flera trŒkiga skandaler som beskrivs. Fattigdomen lyser igenom. Imponerande forskning ligger bakom bokens tillkomst.

 

Att se... Om omsorgerna i GŠvleborg.

Av Maria Hedenvind. Landstinget i GŠvleborg. 1994. 155 sidor.

En mycket personlig skildring av omsorgerna i denna landsdel. Trots den lite ršriga dispositionen finns hŠr sŒ mycket av historia, nutid och funderingar om framtiden att boken borde spridas lŒngt utanfšr GŠvleborgs grŠnser.

 

FrŒn Boda sinnesslšanstalt till egen nyckel. En beskrivning av utvecklingsstšrdas historia i VŠsternorrlands lŠn under 100 Œr 1894-1994.

Av Laila Ahlberg och Ulla Manhem. Landstinget VŠsternorrland. 1994. 60 sidor.

Ett hŠfte med statistik, ekonomi, utdrag ur dagordningar m.m. Mycket instruktivt.

 

Omsorger om psykiskt utvecklingsstšrda i Kalmar lŠn 1968–1995.

Redaktšr Alf Danielsson. Landstinget i Kalmar lŠn. 1996. 136 sidor.

Kalmar lŠn kunde i mŒnga Œr ÓexporteraÓ sina utvecklingsstšrda, fšrst till centralanstalten Nannylund och senare till andra stŠllen. 1968 fanns 261 personer med utvecklingsstšrning som var utspridda pŒ 42 vŒrdhem šver hela landet! HŠr finns allt som gšr en historik levande: spŠnnande bilder, statistik, autentiska dokument och bra intervjuer.

 

Omsorgsfšrvaltningen pŒ Gotland 1954-1992.

Av Gunilla Andersson-Linder.1993.  32 sidor.

Detta Šr ett hŠfte med nog sŒ stort innehŒll. Fšrst 1954 fick invŒnarna pŒ Gotland nŒgra omsorger pŒ šn. Fšre det skickades de flesta till Blekinge. Men sedan gick det desto fortare med byggandet. Och med nedlŠggningen!

 

"Nog kŠnde jag hemlŠngtan..." NŒgra omsorgstagare berŠttar.

Av Mats Eklšf. Gotlands kommun. 1990. 32 sidor.

Till Ekhagens skolhem i Karlshamn deporterades mŒnga gotlŠnningar. Detta lilla hŠfte fšljer nŒgra personers vandring mellan anstalter, arbetshem och vŒrdhem. LŠsvŠrd!

 

FrŒn institution till gruppboende.

Av Lars Ricknell. VŠsterbottens lŠn. 1996. 180 sidor.

I VŠsternorrland hette det stora vŒrdhemmet Brattby. Om detta och mycket annat kan man lŠsa i denna mycket gedigna historik. Ja, faktiskt Šr detta nog den mest helgjutna historiken - hŠr finns fakta, berŠttelser om mŠrkliga mŠnniskošden och fŠngslande skildringar av hur en grym och omŠnsklig vŒrdapparat fšrvandlas till nŒgot bŠttre. Det enda man saknar Šr bilderna!

 

FrŒn idiot till medmŠnniska. En historisk skildring av den sšrmlŠndska omsorgens utveckling.

Av Sven Schšn och Britt-Marie RšnnbŠck. Landstingsarkivet i Sšrmland. 1995. 375 sidor.

Den tjockaste av alla landstingshistoriker! Mycket pŒkostad med rikligt med bŒde historiska foton och fŠrgfoton. Men, bortsett frŒn en inventering frŒn 1904, inget om dem det gŠller eller deras anhšriga. DŠremot allt om platsantal, chefer och politiker...

 

Omsorger i hundra Œr.

Av Lars-Olof Jacobson. Malmšhus lŠns landsting. 1978. 86 sidor.

I SkŒne var man tidigt ute. Redan 1878 startades Malmšhus lŠns idiotanstalt, MšllevŒngshemmet i Lund fšr ett 20-tal ÓeleverÓ. Fram till 60-talet vŠxte hemmet till šver 200 platser. Denna historik Šgnas mycket Œt den fšrsta delen av de hundra Œren i Malmšhus lŠn. Man lŠr sig mycket om sŠrskolan i Lund och man fŒr studera noggranna plock ur protokoll och beslut.

 

Utvecklingsstšrd dŒ och nu.

Av Agneta WŒgman. VŠrmlands landsting. 1994. 140 sidor.

Omsorgerna i VŠrmland bestod en gŒng av de tre vŒrdhemmen Ulleberg, BjšrkŒsen och SŠtter. I denna ambitišsa och lŠsvŠnliga historiebok finns det mesta: Fina bilder som verkligen berŠttar, fŠngslande skildringar av livet fšrr, intervjuer och hŒrda fakta. Rekommenderas!

 

Som i en annan vŠrld.

Redaktšr Staffan Rudstedt. OmsorgsnŠmnden, Stockholms lŠns landsting. 1995. 308 sidor.

En lika pŒkostad som trist historik šver omsorgerna i Stockholms lŠn. 300 sidor med ett innehŒll som kunde fŒtt plats pŒ 30! Av dem som begŒvats med namn, bild och fylliga intervjuer Šr 17 politiker och 4 chefstjŠnstemŠn. Ingen Šr personal, ingen Šr anhšrig och ingen Šr utvecklingsstšrd!

 

De gjordes synliga. BerŠttelser om vŒrden av utvecklingsstšrda i Kronobergs lŠn 1960-1994.

Sociala fšrvaltningen, Landstinget Kronoberg. 140 s. 1995.

En pŒkostad bok med fin lay-out. HŠr Šr det praktiskt taget bara personer med utvecklingsstšrning, vŒrdare och fšrŠldrar som kommer till tals. Det var fšrst 1966 som landstinget i Kronoberg fick en egen styrelse fšr omsorgerna. DŒ hade man inte en enda sŠrskola och endast ett enda litet vŒrdhem! Men ett flertal privata.

 

Tiden gav dem ett vŠrdigt liv

Av Ulf Jšnsson. Om utvecklingsstšrda i …stergštland 1878-1995 232 s. 1998. Carlssons bokfšrlag.

En lŒgmŠld, men mycket innehŒllsrik, historik som lyfter lŒngt utšver de šstgštska vyerna. FrŒn de gamla trŠkŒkarna Lilla Mariehof utanfšr Sšderkšping dŠr en uppfostringsanstalt fšr sinnesslša barn startades 1878, šver StorŠngen, VŠstra Ny, Skarphagshemmet  och Hjulsbrohemmet, till inackorderingshem och gruppbostŠder.  En uppbygglig historik!

 

 

 

VŒrdhemshistorik

 

Boken om VŠstra Mark.

Av Karl-Henrik Lindqvist. …rebro LŠns Landsting. 1983. 170 sidor.

En spŠnnande bok! Trots att dŠr inte finns ett enda portrŠtt, inte en enda intervju och inga fšrsšk att skildra vardagen pŒ denna statliga anstalt fšr "asociala imbecilla kvinnor" sŒ lyckas den ŠndŒ genom sin fŠngslande dokumentation mŒla fram bilden av detta lilla helvete pŒ jorden. En rysare!

 

ÓAsociala och imbecillaÓ. Kvinnorna pŒ VŠstra Mark 1931-1967

Av Kristina Engwall. Akademisk avhandling. …rebro universitet. 2000. 272 sidor.

VŠstra Mark var ett statligt specialsjukhus fšr Óimbecilla asociala kvinnorÓ. Genom ett gediget forskararbete har Kristina Engwall dokumenterat tillvaron pŒ VŠstra Mark. Hon analyserar ingŒende begrepp som sinnesslš och asocialitet och diskuterar synen pŒ kvinnors sexualitet under dessa Œr. Just sŒ hŠr skulle man vilja se mer forskning om hur stšdet till utvecklingsstšrda utvecklats!

 

Annetorpshemmet och dess fšregŒngare 1882–1982

Av Gunnar Sjšstršm. Malmšhus lŠns landsting. 1982. 65 sidor.

Elisabeth Anrep-Nordin Šr en av de kraftfulla kvinnliga pionjŠrer som kring sekelskiftet engagerade sig fšr utsatta barn. Hon startade Annetorpshemmet i VŠnersborg fšr blinda, dšvstumma barn. Flera av dem hade ocksŒ en utvecklingsstšrning. NŠr vŒrdhemmet 1922 flyttade till Lund blev det en statlig anstalt fram till 1967 dŒ landstinget tog šver. En traditionell historik som mer avhandlar kostnader och administration Šn hur det var att leva sitt liv i denna tršstlšsa miljš.

 

HŒgas historia.

Av Torbjšrn Svensson. Social- och omsorgsverksamheten i Uppsala lŠn. 1995. 296 sidor.

Fšrsta hŠlften av boken handlar om de tidiga omsorgerna. Sedan blir det mest den stora anstalten HŒga by i Uppsala. MŒnga intervjuer och intressanta skildringar. En innehŒllsrik och fšredšmlig historik.

 

Hemmet. Betaniahemmet 1895-1995.

Av Janne Larsson. Fšreningen Betaniahemmet i Gšteborg. 84 sidor.

Bengta Hansson kom frŒn Johannesberg och startade den fšrsta institutionen fšr sinnesslša i Gšteborg. Det blev sedan vŒrt lands stšrsta enskilda anstalt. Ett vackert hŠfte med mŒnga fina bilder. Halva innehŒllet bestŒr av fšredšmliga intervjuer av utvecklingsstšrda personer som var med.

 

Ervallahemmet. NŒgra glimtar ur dess historia 1933–1993

Av Marianne AlŽn och EvaLena Sjšš. Fšreningen Ervallahemmet. 1993. 70 sidor.

De flesta personer med epilepsi har ocksŒ en utvecklingsstšrning. 1933 startades ett Ervalla epileptikeranstalt, ett privat vŒrdhem fšr mŠn i Dyltabruk norr om …rebro. I slutet av 60-talet šppnades vŒrdhemmet Šven fšr kvinnor. Hemmet lades ner 1993. Historiken innehŒller nŒgra fina intervjuer med intagna samt en skrŠmmande beskrivning av hur isoleringsrummet anvŠndes som straff fšr olika fšrseelser.

 

Johannesberg 1866–1966

Av Daniel Melin. 1966.120 sidor.

Emanuella Carlbeck Šr den stora pionjŠren inom ÓsinnesslšvŒrdenÓ. Det var hon som startade Johannesberg i Mariestad, vŒrt fšrsta och tidvis stšrsta (1955 bodde dŠr nŠstan 800 personer) vŒrdhem fšr utvecklingsstšrda. En jubileumshistorik.

 

Johannesberg - en vŒrdhistoria.

Av Ann Wiking. LŠnsmuseet i Skara. 1995. 104 sidor.

Ett mŠsterverk! VŠlskriven och fŠngslande! Fantastiska bilder!

 

Carlslunds vŒrdhem 1901-1988.

Av Herbert Scharin. OmsorgsnŠmnden i Stockholm. 1993. 280 sidor.

En mycket ambitišs bok byggd pŒ forskning och intervjuer med bŒde utvecklingsstšrda, anhšriga, personal och politiker. Mycket fakta och protokoll. VŠrjer inte fšr konflikterna runt ett av vŒra allra stšrsta vŒrdhem.

 

FrŒn tvŒngstršja till frihet - via JŠttunahemmet.

Av Ylva-Kristina Sjšblom. Landstingsarkivet i Sšrmland. 1995. 106 sidor.

1965 invigdes JŠttunahemmet i Flen med stor pompa. 360 platser blev det som mest. Sedan bšrjade nerrŠkningen och 30 Œr senare hade alla flyttat. Omsorgernas fšrhoppningar och besvikelser i ett nštskal. Det blev helt enkelt aldrig bra nog och sŠmst av alla hade barnen det. Det hŠr Šr en levande liten skrift dŠr Šven anhšriga kommer till tals och kritiken fŒr sin plats.

 

Salberga sjukhus. En dokumentation av verksamheten 1930-1986.

Av Eiwor Sandberg. VŠstmanlands lŠns landsting. 1987. 42 sidor.

Detta hŠfte beskriver Salberga frŒn personalens synvinkel. Ger mŒnga exakta beskrivningar av hur det gick till och hur det var, men ingenting om alla de motsŠttningar och skandaler som hŠrjade pŒ sjukhuset.

 

TŠmligen snŠll och foglig. Om vŒrd och makt pŒ Sahlberga sjukhus 1930–1997.

Av Olle Nilsson. 2008. 240 sidor.

I en tillbygd kasern frŒn 1905 skapades detta specialsjukhus fšr Ósinnesslša med asocialitetÓ. De flesta skštarna som anstŠlldes hade tidigare varit anstŠllda som militŠrer i samma kaserner.  Monotoni, tristess, trŠngsel, hot, straff och trakasserier kom att prŠgla vŒrden. En utomordentlig skildring av denna škŠnda anstalt.

 

Ršster frŒn Vipeholm.

Redigerad av Cecilia CarlŽn-Nilsson och Ulla HolmŽr. Stiftelsen medicinhistoriska museerna i Lund och Helsingborg. 1998. 128 sidor.

PŒ Norra KyrkogŒrden i Lund finns en mŠrklig gravsten. PŒ den stŒr det ingraverat "Minne šver patienter frŒn Vipeholms sjukhus som har fŒtt sitt sista vilorum 1935-1965. Var resan stormig huru skšn Šr hamnen." Under denna gravsten ligger ca 500 kvinnor, mŠn och barn. Kanske Šr detta vŒrt lands stšrsta anonyma massgrav frŒn modern tid. PŒ 30-talet kom man till Vipeholms sjukhus i godsvagnar med halm pŒ golvet. JŠrnvŠgsspŒret ledde Šnda in i anstalten. DŠr levde som mest 1 000 personer med utvecklingsstšrning. De traskade runt pŒ rastgŒrdarna omgivna av hšga taggtrŒdsstaket och de vankade runt i dagrummen fšr 40 personer plus švervakare. Gav de sig ut i samhŠllet gick de i grupp. KlŠderna var grŒa, fula anstaltsklŠder. Vipeholm Šr kanske den mest skrŠmmande av landets alla anstalter. Fem Œr efter Vipeholms slutliga avveckling kom denna historik. Den Šr, som de flesta anstaltsskildringar (det finns ju en hel del nu) en kluven bok.  ena sidan andas den glŠdje šver utvecklingen - den drar sig inte fšr att skildra anstaltens fšrskrŠckliga sidor - Œ andra sidan kan den ŠndŒ inte lŒta bli att hemfalla Œt nostalgiska tillbakablickar, skšnmŒlning och fšrsvar av det ofšrsvarbara.

 

Arbetshemmet LindŠngen – 100 Œr av omsorg i Fosie.

Av Lars Lindqvist. Fosie stadsdelsfšrvaltning 2002, 91 sidor.

PŒ LindŠngen, en gŒrd i Malmš kommun, bodde och arbetade ett 20-tal mŠn med utvecklingsstšrning frŒn 1930-talet och fram till 1976. Allan och Karin Lindkvist var fšrestŒndarparet som - lŒngt fšre sin tid – aktivt fšrsškte skapa bra villkor Œt mŠnnen och sŒg till att de kom ut i samhŠllet.

 

Dom kallade oss sinnesslša

Anna-Lena Krook, Gunnar Johansson och Mats Laurin. 2003. 120 sidor. Fila-projektet. Norrkšping.

Boken har ett klockrent anslag: Kurt Holstensson, som levt 13 Œr pŒ VŠrnhems vŒrd- och arbetshem i Norrkšping, knallar upp till kommunalrŒdet Rita Eklund och frŒgar varfšr det inte finns nŒgot skrivet om det dŠr stŠllet som fšrstšrde hans barndom. VŠrnhem var ett gammalt Œlderdomshem som 1939 omvandlades till sinnesslšanstalt. De omkring 90 vŒrdtagarna bodde i stora sovsalar med upp till tolv sŠngar i varje. Varje avdelning hade ocksŒ en rastgŒrd utomhus med hšga stŠngsel och lŒst grind. Anstalten var en del av Sandbyhov dŠr šver 500 fattighjon – gamla, orkeslšsa, sinnessjuka och fattiga – bodde. VŠrnhem lades ner 1963. Ett litet vŠlordnat helvete pŒ jorden. Fantastiska bilder och fina intervjuer.

 

Mot ett sjŠlvstŠndigare liv?

Av Ulla-Britta Stenstršm-Jšnsson. Rapport i socialt arbete nr 70 – 1995. Stockholms universitet. Socialhšgskolan. 1995. 250 sidor.

Den fšrsta vetenskapliga analysen av hur det gick fšr dem som flyttade ut frŒn vŒrdhem. I detta fall frŒn Furuhagens vŒrdhem i BrŠcke, JŠmtland. Utflyttningen skedde 1988–1991. Intressant lŠsning.

 

Barnhus.

Redaktšr: Kajsa Ohrlander. AllmŠnna Barnhuset. 1991. 245 sidor.

En antologi om rŠddningsanstalter, barnhem, idiotanstalter och uppfostringsanstalter i Norden frŒn 1700-talet och framŒt. Ger bakgrund och fakta.

 

Letfaerdig og lšsagtigkvindeanstalten Sprogš 1923–1961.

Av Birgit Kirkebaeck. Fšrlag SOCPOL. 2004. 324 sidor.

I vŒra nordiska grannlŠnder finns gott om historisk forskning och litteratur som handlar om funktionshinder. I Danmark, liksom i Sverige, ville man pŒ 20-talet isolera de utvecklingsstšrda frŒn samhŠllet. Man kom i bŒda lŠnderna fram till att det bŠsta vore att flytta dem till šar och i Danmark gjorde man slag i saken. TvŒ š-anstalter, en fšr mŠn och en fšr kvinnor, skapades. Om den senare, Sprogš-anstalten har Birgit Kirkebaeck skrivit en imponerande och skrŠmmande bok.

 

 

 

Skolor, daglig verksamhet m m

 

Slagstahemmet och dess fšrhistoria (1870-1970).

Av Herbert Scharin. Stockholms lŠns landstings omsorgsnŠmnd. 1990. 152 sidor.

En torr men innehŒllsrik historik šver ett av de fšrsta sŠrskoleinternaten. DŠr skapades den fšrsta generationen pedagoger inom omsorgerna!

 

Slagsta seminarium - ett stycke utbildningshistoria. Fšre detta seminarister minns och berŠttar.

Av Ingrid Lundborg, Birgit Milton, Ellen Plam och Ingrid ThalŽn. SlagstalŠrarnas kamratfšrening 2000.134 sidor.

Slagstaseminariet var under mŒnga Œr banbrytande fšr att utveckla pedagogiken vid arbete med utvecklingsstšrda barn HŠr berŠttar gamla seminarister sina minnen.

 

Slagsta skola och seminarium och dess fšregŒngare. Skolan fšr sinnesslša barn i Stockholm. Ideologi och praktik i undervisning av barn med utvecklingsstšrning 1970 - 1950.

Av HŒkan Brockstedt. Pedagogiska institutionen. Stockholms universitet. 2000. 231 sidor.

En vetenskaplig redovisning fšr hur undervisningen fšr sinnesslša utvecklades i vŒrt land med influenser frŒn framfšrallt Frankrike. Analyserar betydelsen av ett antal pionjŠrer, hur testningen introducerades liksom olika undervisningsmaterial m.m.

 

Klockbackaskolan fšrr och nu.

Marita Jansson, Fšrfattares bokmaskin. 2007. 150 sidor.

En nŒgot spretig blandning av personliga minnen och historieskrivning šver ett av vŒra Šldsta sŠrskoleinternat.

 

Tysta skolan - Idiotanstalt - VŒrdhem. Tre epoker i Sofielunds historia.

Utgiven av ABF KolbŠcksdalen 1993. 142 sidor.

I VŠstmanland var man ovanligt tidigt ute med att šppna en idiotskola, lŒt vara att det hela bšrjade med dšva barn. Det blev sedan den stora centralanstalten Sofielund. HŠr intervjuas bŒde personer med utvecklingsstšrning, personal och politiker.

 

Nannylundsskolan 1883-1983.

Av Ingrid Bohlin. Landstinget Jšnkšping 1983. 79 s.

En fin liten skrift om en av vŒra fšrsta sŠrskolor i landet.

 

Ekeskolan. En vŠg till kunskap.

En antologi av Sonja Jarl. 1995. 77 s Ekeskolan.  …rebro.

Undervisningen av blinda barn som tillika var utvecklingsstšrda startade redan 1886 i Skara. 1922 flyttades den till Lund och 1965 till …rebro. Skriften handlar om skolan frŒn och med den tiden.

 

SŠrskolans historia i …stergštland.

Av Stig-Ulf Ekendahl. Landstinget i …stergštland. 1996. 180 sidor.

1878 šppnades Ӆstergštlands lŠns uppfostringsanstalt fšr sinnesslša barnÓ i nŠrheten av Sšderkšping. SŒ smŒningom blev StorŠngen det sŠrskoleinternat dit man skickade de utvecklingsstšrda barnen. Boken Šr Šrlig och tar upp anstaltslivets negativa sidor. Inte minst steriliseringen.ÓPŒ sšndag ska vi konfirmeras och pŒ mŒndag ska vi opererasÓ sŠger Lasse nŠr fršknarna frŒgar honom varfšr han Šr sŒ nedstŠmd infšr utskrivningen frŒn StorŠngen. Sammanlagt tvŒngssteriliserades 86 elever under Œren 1938–1960. En tjŠnstemannahistorik dŠr som sig bšr alla beslutsfattare blivit rejŠlt avportrŠtterade.

 

Det sinnesslša barnet. Undervisning, tvŒng och medborgarskap 1925-1954.

Av Judith Areschoug. Tema barn. Linkšpings universitet. 2001. 364 sidor.

En doktorsavhandling som  ger bakgrunden till hur den obligatoriska skolplikten fšr sinnesslša barn infšrdes.

 

Sveriges fšrsta dagcenter. SysselsŠttningsexternat i Stockholms stad.

Av Cajsa Engdahl och Inga Eriksson. HŠfte. 33 sidor. 1986. OmsorgsnŠmnden i Stockholm.

Malmqvistska gŒrden som startade sin verksamhet 1954 kom att utvecklas till Sveriges fšrsta dagcenter. Bland annat arbetade  en av Sveriges fšrsta musikterapeuter,ÓSkrammel-NisseÓ, dŠr. Kul lŠsning!

 

 

 

Biografier

 

kes bok.

Libris fšrlag. 1993. 122 sidor.

kes bok 2.0.

Av ke Johansson och Kristina Lundgren. 2003. 184 sidor. Riksfšrbundet FUB.

ke Johansson var nio Œr nŠr han fšrdes in genom porten till Sinnesslšanstalten HallagŒrd. I sovsalen fick han sin sŠng och en liten lŒda i nattduksbordet. I den lŒdan skulle han fšrvara allt av personligt vŠrde. Dšrren bakom honom lŒstes. 40 Œr senare kunde han berŠtta hur det var i kes bok: "HŠr i detta rum ska jag leva och bo tillsammans med nio andra pojkar - ingen mamma eller pappa, inga systrar fŒr komma in hit. HŠr ska vi fšrvaras och kanske helst glšmmas bort".

"kes bok" Šr det kanske viktigaste vittnesmŒlet frŒn de ca 100 000 personer som tvingades leva hela eller delar av sina liv pŒ anstalter fšr utvecklingsstšrda i Sverige. Boken som trycktes 1993 har sedan lŠnge varit slutsŒld pŒ fšrlaget. Men nu finns den i en nyutgŒva "kes bok 2.0".

Under Œren efter anstaltslivet fick ke Johansson en central roll som fšrkŠmpe fšr utvecklingsstšrdas rŠttigheter i Sverige och i vŠrlden innan han dog 2002. Nytrycket har ett tillŠgg dŠr en rad personer belyser hans betydelse. Det hade varit Šnnu bŠttre om man lŒtit nŒgon av dem skriva en rejŠl och personlig biografi šver ke och hans insatser.

 

Jungfrun i klostercellen. Ett levnadsšde frŒn omsorgsvŠrlden.

Av Tulli Rabe och Lisa Nilsson. Specialpedagogiska rapporter, nr 6. 1996. Gšteborgs universitet. Institutionen fšr specialpedagogik. 88 sidor.

Lisa Nilsson fšddes 1909, dotter till en flaskdiskerska i Annedal, Gšteborg. Hon hade svŒrt en svŒr uppvŠxt, fick problem i skolan och spŠrrades in pŒ RŠvlanda barnhem1917. Sedan blev det Betaniahemmet, Talleršdshemmet, Bjšrkbacka arbetshem och Stretereds vŒrdhem i KŒllered innan hon fick en egen lŠgenhet i gruppboende 1977. Ett mŠnniskošde som sŠger mer om 1900-talets ÓhandikappomsorgÓ Šn mŒnga lŠrda avhandlingar.

 

Alice Sjšberg och hennes livsprojekt.

Av Cecilia Nordqvist. Linkšpings universitet, Institutionen fšr tema, avd fšr sociologi. 1998. 84 sidor.

En uppsats som berŠttar historien om Alice Sjšberg, mamma till ett barn med utvecklingsstšrning. BerŠttar om de svŒrigheter och glŠdjeŠmnen som hon mštt och hur hon tog initiativ till att bilda FUB-fšreningen i Norrkšping.

 

40 Œr med utvecklingsstšrda. Samtal med Karl Grunewald.

Av Gšran Graninger och John LovŽn. Bokfšrlaget Fontes. 1994. 146 sidor.

En fŠngslande intervjubok med den man som betytt mer Šn nŒgon annan fšr att fšrŠndra synen pŒ personer med utvecklingsstšrning.

 

BerŠttelsen om Alice

€lmebodaboken 2009. €lmeboda sockens hembygdsskrifter. 2009. ÓBerŠttelsen om AliceÓ. Av Maria Korpskog.

I denna Œrsbok frŒn €lmeboda finns ett fantastiskt 17-sidigt portrŠtt av Alice Karlsson som vid fšdseln 1905 i Minnessota skadas och blir blind. Vid Œterkomsten till Sverige 1913 dšr hennes mor i barnsŠng och den švergiva Alice lŠgger sig ner och vŠgrar att gŒ upp. Hon hamnar sŒ smŒningom pŒ Drottning Sofias stiftelse i VŠnersborg, sedan pŒ Annetorpshemmet i Lund och sedan pŒ ett vŒrdhem i VŠckelsŒng i SmŒland dŠr hon avlider 1982. Ett gripande šde, fylligt skidrat med bilder och dokument. Troligen fšrsta gŒngen som en hembygdsfšrening dokumenterat en av bygdens ÓbortglšmdaÓ medborgare.

 

En dag ska jag tala om hur det var...

Av Boy Larsson. ABF Gotland. 1988. 52 sidor.

Boy Larsson var en av "hŠstnŠsdŒrarna" - sŒ kallades barnen som bodde pŒ HŠstnŠs SŠrskola pŒ Gotland. Hans vŠg till upprŠttelse och mŠnniskovŠrde blev lŒng. Ett litet hŠfte med sprŠngkraft!

 

 

 

Andra lŠsvŠrda historiebšcker

 

FrŒn idiot till medborgare – de utvecklingsstšrdas historia.

Karl Grunewald. Gothia Fšrlag. 2009. 496 sidor.

Boken beskriver i 32 kapitel de utvecklingsstšrdas historia frŒn antiken till vŒra dagar.  Boken tar upp synen pŒ utvecklingsstšrda i bibeln, i folktron och under medeltiden. Fšrfattaren beskriver hur sinnesslšvŒrden etablerades under 1800-talet och hur lŠran om rashygien och intelligenstestning inverkade pŒ avskiljningen av utvecklingsstšrda. En sŠrskild del av boken Šgnas beskrivningen av  undervisnings- och vŒrdlagarna, liksom Šktenskaps- och steriliseringslagarna. SŠrskilda kapitel Šgnas lŠkarnas instŠllning och debatten om vad som var bŠst – bo borta eller hemma. Andra beskriver personalens utsatthet, orsaker och diagnoser genom tiderna och hur de olika omsorgsformerna vŠxte fram under 1960- och 1970-talen. Ett standardverk som borde lŠsas av alla!

 

Utan talan.

Av Karl Grunewald och Thomas Olsson. Liber fšrlag. 1997. 120 sidor. Med šver 200 bilder och massor av kunskap har fšrfattarna skapat en unik och inkŠnnande historik. HŠr finns de tidiga kvinnliga pionjŠrerna portrŠtterade, hŠr finns det dagliga livet pŒ anstalter och vŒrdhem dokumenterat och hŠr mšter vi alla dem som samhŠllet velat gšmma undan och glšmma bort. BŠttre kan inte de utvecklingsstšrdas historia presenteras!

 

Idioternas tid. Tankestilar inom den tidiga idiotskolan 1840–1872.

Owe R¿ren. Avhandlingar frŒn Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet 142. 2007. 306 sidor.

Fšrfattaren tar avstamp i ett fotografi frŒn det fšrsta nordiska abnormskolmštet i Kšpenhamn 1872. Genom idogt detektivarbete lyckas han identifiera personerna pŒ fotografiet som dšvstumlŠrare och andra engagerade i 1800-talets idiot- och sinnesslšundervisning. Avhandlingen handlar om tiden frŒn 1840 och fram till detta mšte. Den Šr en grundlig genomgŒng av de internationella inspiratšrerna GuggenbŸhl, SŽguin och Saegert. Vi fŒr vetskap om hospitallŠkarna, de fšrsta som uppmŠrksammade problemet med idioti, och vi fŒr fšlja de tidigaste pedagogerna och deras anstrŠngningar. Men framfšrallt Šr Owe R¿rens avhandling en historik och ett Šreminne šver Emanuella Carlbecks liv och gŠrning. Det Šr en omfŒngsrik och genomarbetad avhandling med massor av belysande citat och referenser. En bedrift.

 

Funktionshinder i ett historiskt perspektiv.

Redaktšrer: Staffan Fšrhammar och Marie C Nelson. Studentlitteratur. 2004. 206 sidor.

Den hŠr antologin fšrsšker sŠtta in historieskrivningen i ett stšrre perspektiv dŠr man undersšker funktionshindrade som en del av befolkningen – hur de politiska, ekonomiska, ideologiska och sociala ramarna prŠglat sysŠtt och insatser under olika perioder av samhŠllsutvecklingen. Den innehŒller ocksŒ en bra vŠgledning hur man arbetar med historisk forskning.

 

FrŒn politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 1935-1975.

Av Mattias TydŽn. SOU 2000:22. 575 sidor.

Den definitiva genomgŒngen av hur de rasbiologiska stršmningarna i Sverige drabbade de utvecklingsstšrda. HŠr finns alla fakta om steriliseringslagarnas tillkomst och hur de utšvades. Ett imponerande arbete!

 

FšrŠdlade svenskar.

Av Bosse Lindquist. Alfabeta fšrlag. 1991. 200 sidor.

En fŠngslande bok som berŠttar om den svenska rasbiologins historia och sŠtter in den i ett ideologiskt och internationellt sammanhang. En bok som stŠller viktiga frŒgor kring vad som Šr vetenskap och mŠnniskovŠrde.

 

Ošnskade i folkhemmet.

Gunnar Broberg och Mattias TydŽn. Gidlunds Bokfšrlag. 1991.220 sidor.

Flera Œr innan steriliseringsdebatten kom denna gedigna avhandling dŠr steriliseringshysterin och de arvshygieniska vanfšrestŠllningarna under nittonhundratalets fšrsta decennier avhandlas. Mycket av vad som nŒgra Œr senare lyftes upp som sensationella nyheter fanns redan hŠr att lŠsa.

 

De rena och de andra. Om tvŒngssteriliseringar, rashygien och arvsynd.

Maciej Zaremba. Bokfšrlaget DN.1999. 346 sidor.

Maciej Zaremba, idŽhistoriker och kulturjournalist, var den som fšrde upp diskussionen om tvŒngssteriliseringarna pŒ ledar- och kultursidor, vilket sŒ smŒningom mynnade ut i Steriliseringsutredningen och den upprŠttelse av de drabbade som blev fšljden. En bedrift! I den hŠr boken ger han bl a en internationell šverblick šver steriliseringsfrŒgan frŒn sekelskiftet och fram till nutid.

 

Den sterila debatten.

Debattantologi. TLM nr 32-33. 1997. 155 sidor.

Den livliga debatten om de švergrepp som tvŒngssteriliseringarna innebar hade spjutspetsen riktad mot socialdemokratin och folkhemsideologin. I denna antologi med bidrag frŒn Majgull Axelsson, Gšran Greider, Nils Roll-Hansen, Lars Lindberg, Sven Lindqvist, Karl N Nilsson, Olle Svenning och Tor Wennberg anlŠggs moteld.

 

Allt som kan mŠtas Šr inte vetenskap – en populŠrhistorisk skrift om Rasbiologiska institutet.

Lennart Lundmark. Forum fšr levande historia. Skriftserie 4:2007. 40 sidor.

Den fantastiska historien om hur aktade vetenskapsmŠn med hjŠlp av skallmŠtning fšrsškte konstruera grumliga rasteorier. Och om hur en modig anti-rasist blev chef fšr rasbiologiska institutet!

 

Farfar var rasbiolog.

Eva F Dahlgren. Bokfšrlaget DN. 2002. 320 sidor

En personlig biografi šver hur vulgŠrdarwinism och rasbiologi trŠnger in i familjelivet.

 

Det rena Landet.

Maja Hagerman. Prisma. 2006. 464 sidor.

Boken fšrsšker fšrklara varfšr just Sverige blev en ledande nation inom rasforskningen pŒ bšrjan av 1900-talet? Den beskriver ingŒende hur ÓsvenskhetenÓ skapades av diktare, arkeologer och rasforskare.

 

Kristi kropp som kritisk metafor.

Susanne Rappman. Karlstad Universitet. 2005. 231 sidor.

Denna avhandling Šr ingen historik men ger ŠndŒ en bra inblick i hur kristendomen under historien kommit att omfatta diametralt olika syn pŒ funktionshinder.

 

VŒrdens ordningar. TvŒngsvŒrd av normšvertrŠdare med bristande begŒvning.

Av Agneta Kanold. Pedagogiska institutionen. Stockholms universitet. 2004. 273 sidor.

Agneta Kanold har skrivit en avhandling i pedagogik om vŒrden under specialsjukhus- och paviljongtiden. Utšver att ta del av dokumentationer av olika slag har hon djupintervjuat sex personal och fyra utvecklingsstšrda personer som var med under bŒda perioderna. Dessutom har hon deltagit som observatšr i paviljongerna under 21 dagar. En intressant avhandling om hur normšvertrŠdare behandlats frŒn 1700-talet fram till nutid.

 

"Socialt problem" eller "som andra i gemenskap med andra".

Av Kerstin FŠrm. Doktorsavhandling. TEMA fšrlag 1999. 410 sidor

En diger avhandling som har tre stora teman, dels en genomgŒng av hur steriliseringslagar och rasbiologi kom att prŠgla mellankrigstidens omsorger med tonvikt pŒ det starka inflytande som generalinspektšren fšr sinnesslšvŒrden, Alfred PetrŽn hade. Dels en intressant studie av den s k T2N-affŠren som skildrar motstŒndet mot Hagbyhemmets tillkomst i Nora. ÓTa inte hit dom, hŠr som Šr sŒ idylliskt och fintÓ sa man. NŠr vŒrdhemmet sedan skulle lŠggas ned fšrsškte man stoppa nedlŠggningen med samma argument: ÓLŒt vŒrdhemmet var kvar. Det Šr ju sŒ idylliskt och fint fšr de som bor hŠrÓ! Till sist en undersškning av vad som hŠnde de personer med utvecklingsstšrning som flyttade frŒn Hagbyhemmet.

 

NŒgra trŒdar i FUB-vŠven.

Av Olov Andersson. Hšgskolan i Halmstad. 2002. 165 sidor.

PŒ 20 Œr vŠxte Fšreningen fšr barn, unga och vuxna med utvecklingsstšrning, FUB, till en levande och kraftfull folkršrelse. Olov Andersson, fšrŠlder och aktiv i FUB, har lŒgmŠlt och sakligt fšrfattat en historik om denna remarkabla framgŒngssaga. En intressant och vŠlskriven bok.

 

De starka mšdrarna.

Av Olov Andersson. FUB. 2005. 80 sidor.

Personer med flerfunktionshinder och grav utvecklingsstšrning har sedan 1994 rŠtt till personlig assistans. Mycket tack vare nŒgra stridbara och engagerade mšdrar har dessa personer gŒtt frŒn en undangšmd tillvaro pŒ torftiga asyler och anstalter till ett liv ute i samhŠllet. Olov Anderssons magisteruppsats en spŠnnande och vŠlskriven historik.

 

VŒrdens idŽhistoria

Av Roger Qvarsell. Carlssons bokfšrlag. 1991.182 sidor.

En švergripande idŽhistoria om de vŒrdideologiska fšrestŠllningar som styrt vŒrdens och omsorgernas framvŠxt. Ger perspektiv.

 

Om den offentliga vŒrden.

Av Anders man. Arkitektmuseet i Stockholm. 1976. 514 sidor.

En arkitekturhistoria. SŒ hŠr sŒg ritningarna ut till de fšrsta anstalterna! SŒ sŒg tankarna ut som ledde dit! En lika fascinerande som ovanlig vinkel pŒ vŒr historia. En gigantisk bok om historiken kring alla slags anstalter i vŒrt land.

 

Anstalter fšr utvecklingsstšrda. En historisk-sociologisk beskrivning av utvecklingen 1866-1944.

Av MŒrten Sšder. Stiftelsen ala. 1978. 182 sidor.

Ett mŒste fšr den som vill ha hela historien. Visar hur samhŠllsekonomins svŠngningar pŒverkade instŠllningen till de utvecklingsstšrda. Ger bakgrund och statistik.

 

Den psykiska utvecklingsstšrningen.

Av Leo Kanner. LŠromedelsfšrlaget. 1968. 116 sidor.

En snart 30 Œr gammal bok som ingen skulle komma ihŒg om det inte var sŒ att den ger en sŒ bra introduktion till den internationella (Europeiska) historien. DŠr finns portrŠtt av Itard och "den vilde gossen frŒn Avyron", dŠr finns  GuggenbŸhl med sin kliniska mšnsteranstalt och dŠr finns Seguin med sina idoga undervisningsanstrŠngningar. NšdvŠndig lŠsning.

 

Handikapphistoria - Tolv personer berŠttar.

Av Malena Sjšberg. Arbetarršrelsens Arkiv. 1987. 144 sidor.

HŠr finns bl a en fin intervju med Vivan Gunnarsson, fšrŠlder och aktiv FUB-are.

 

Huset vi byggde.

INTRA nr 4/94. 36 sidor.

En mŒlande och spŠckad historik som berŠttar allt om de dynamiska Œren frŒn 1940-talet fram till den stora handikappreformen 1994.

 

Likhet och sŠrart. Handikapphistoria i Norden.

Red. Bengt Erik Eriksson och Rolf Tšrnqvist. Bokfšrlaget Finigraf. 1995. 330 sidor.

Handikapphistoriska fšreningen har betytt mycket fšr att sprida kunskap om den historiska bakgrunden till dagens stšd till funktionshindrade. Ett 30-tal fšrfattare belyser utvecklingen vad gŠller handikappolitik och intressefšreningarnas framvŠxt. Bl a finns ett kapitel av Karl Grunewald om de olika idŽhistoriska stršmningar som styrt utvecklingen under de senaste 50 Œren.

 

Handikapphistoria - Handikappinstitutioner och handikapporganisationer.

FrŒn ett symposium 1987 arrangerat av Arbetarršrelsens Arkiv. 158 sidor.

HŠr ger bl a FUB:s tidigare ordfšrande Elaine Johansson sin syn pŒ FUB:s historia.

 

Vad vet vi inte om handikapphistoria?

Forskningskonferens pŒ Hasseludden den 27–28 oktober 1997. Red Lars Kebbon. Handikapphistoriska fšreningen. 1998. 75 sidor.

Vi vet inte mycket om institutionslivet. Alla dokument – akter, journaler mm Šr skrivna av dem som har makten. Det skriver den danska historikern Birgit Kirkebaek i denna lilla antologi som ocksŒ har lŠsvŠrda bidrag av bl a Karl Grunewald, Ingfrid Olsson och Jan Froestad.

 

Normaliseringsprincipen.

Av Bengt Nirje. 225 sidor. Studentlitteratur. 2003.

Bengt Nirje var ombudsman pŒ FUB 1961-70. Under dessa nio Œr var han med om att lŠgga grunden till mycket som idag anses som sjŠlvklart. Normaliseringsprincipen, som han formulerade, blev det kanske viktigaste vapnet mot anstaltstŠnkandet. HŠr finns historien om normaliseringsprincipens tillkomst och dessutom tvŒ kapitel av MŒrten Sšder som anlŠgger ett samhŠllspolitiskt perspektiv pŒ utvecklingen.

 

En idŽ och dess utveckling.

Av Ingrid Liljeroth. Specialpedagogiska rapporter. Nr 1. 1994. Gšteborgs universitet. Institutionen fšr specialpedagogik.

En historisk tillbakablick pŒ den antroposofiska lŠkepedagogikens utveckling i Sverige frŒn MikaelgŒrden i JŠrna pŒ 30-talet fram till dagens alla institutioner.

 

SŠvstaholmsfšreningen. En kršnika om ett fšretag fšr de psykiskt utvecklingsstšrda.

Montell E. Stiftelsen SŠvstaholm. 160 sidor. 1982.

Det har bildats mŒnga fšreningar inom omsorgerna men detta Šr den Šldsta och mest inflytelserika. Den startade 1869 och Šr fortfarande aktiv. Fšreningen Šgde pŒ sin tid ett betydande antal institutioner - bl a den stora Slagstaskolan utanfšr Stockholm som utbildade sŠrskollŠrare. Boken Šr unik i sin beskrivning av insatserna under 1800-talet.

 

Omsorgernas historia pΠvideo.

Socialstyrelsen.

Fotografen Thomas Olsson har letat upp fotografier frŒn omsorgerna fšrr i vŠrlden. Han har satt samman fem avsnitt om ca 15 minuter vardera och Owe Ršren har skrivit handledning. De fšrsta tvŒ avsnitten heter IdiotvŒrdens bšrjan och Emanuella Carlbeck (hon šppnade den fšrsta anstalten). De tre ŒterstŒende heter Anstaltsexpansionen, FrŒn dumskolor och fattigvŒrd och FšrŠndrade attityder. Alla avsnitten finns samlade pŒ tvŒ videokasetter.

 

FrŒn idiot till medborgare. DVD.

Klarsyn AB i samarbete med Kompetensfonden i Stockholms stad. 2007. 43 min. €ven engelsk textning.

En redan klassisk video som med hjŠlp av intervjuer och bilder beskriver utvecklingen frŒn det sena 1800-talets filantropi och modepedagogik, via Œren av arvshygien och institutionsvŒrd, till dagens individuella omsorg.

 

 

NŒgra rŒd och anvisningar vid sinnesslša barns (idioters) vŒrd, uppfostran och undervisning

Thorborg Rappes lŠrobok frŒn 1903  i nytryck. Stiftelsen SŠvstaholm. 92 sidor.

VŒr fšrsta lŠrobok i nyutgŒva! Thorborg Rappe var en av de kraftfulla kvinnliga pionjŠrerna inom omsorgerna. 1877 anstŠlldes hon som fšrestŒndare vid sinnesslšskolan pŒ Norrtullsgatan i Stockholm. Skolan hade startats av Fšreningen fšr sinnesslša barns vŒrd som vŒrt lands fšrsta sinnesslšskola. Vid skolan utbildades lŠrarinnor som sedan spred sig šver hela landet. Thorborg Rappe skrev ner sina erfarenheter i boken - den fšrsta lŠroboken i Šmnet. Den gavs ut 1903 och kom sedan att anvŠndas i mŒnga Œr, framfšr allt vid seminariet pŒ Slagsta skolinternat utanfšr Stockholm. Den šversattes Šven till tyska. Boken Šr pŒ mŒnga sŠtt framsynt fšr sin tid. Thorborg Rappe betonade att uppmuntran och beršm Šr att fšredra framfšr bannor och straff och hon ansŒg att "Endast genom noggrant studium af hvarje sŠrskilt barns lynne och karaktŠr kunna fšrŠldrar och lŠrare finna rŠtta sŠttet att behandla dem." Fšr kalenderbitare och bibliotek Šr denna lilla bok ett mŒste.