Artikel i Intra 1/2003.

 

 

 

Jag r inte som er andra

 

Av Hans Nilsson

 

 

 

LL-boken Var med och bestm recenserades kort i frra numret av Intra, och kallades fr den kanske viktigaste boken fr personer med utvecklingsstrning. Inte bara det, den fungerar fantastiskt vl som utgngspunkt fr diskussioner och studiecirklar.

Den r full av koncentrerad information. Eller vad sgs om de tre rader som utgr hela texten p sidan 18:

 

I en demokrati har alla mnniskor rtt att sga

vad de tnker och tycker.

Alla har rtt att frska pverka och frbttra samhllet.

 

Kan det sgas klarare?

Boken inleds med en dikt av Anders Wieslander:

 

Jag r inte som er andra

 

Jag r inte som er andra

Det r ngot som fattas hos mig

Ngot som blev fel nr jag fddes

 

Men nd r jag som er

Jag har tv armar och tv ben

 

Felet hos mig sitter p insidan

Jag har svrare med vissa saker

 

Men nd r jag en mnniska

Mitt handikapp kan ingen se

Fr jag lever som er

 

Vi har en studiecirkel som tar sin utgngspunkt i boken. Frsta trffen brjar vi med att lsa dikten.

"Precis s r det," sger flera, "vi r inte som andra."

"Men," sger jag, "r ni inte vanliga mnniskor?"

"Nej, vi r ju utvecklingsstrda."

"Men jag tycker att ni r vanliga mnniskor."

"Ta mig som exempel," sger Robban, "jag r inte som andra. Jag kan ju lsa, men jag kan inte skriva."

"Men vrlden r full av mnniskor som inte kan skriva. En del kan inte fr att de har funktionshinder, andra fr att de inte ftt undervisning och ftt lra sig. r inte alla de vanliga mnniskor?"

 

Jag minns en kvll fr ngra r sedan. Jag satt tillsammans med Johan, en ung man med diagnosen "Aspergers syndrom".

Han berttade att han hade tre ml i livet: Att f en flickvn, att f ett jobb och att bli normal.

De tv frsta mlen kunde jag frst och tycka att de var okej. Men det tredje mlet ifrgasatte jag.

Jag kunde frst att hans funktionshinder gav honom svra problem, men de var mjliga att tgrda och han hade mjligheter att frbttra sin tillvaro. Men var han onormal? Jag vet inte vad som r normalt, finns det ngon normalitet? Existerar det ngon given norm fr hur en mnniska skall vara?

Jo Johan tyckte det. Och han tyckte att han inte var normal. Han tyckte att det var ngot fel p honom. Han var inte som han skulle. Och han led av det.

Jag sa att jag hoppades att han skulle sluta plga sig sjlv med frestllningen om normalitet.

Vi diskuterade saken i flera timmar utan att komma nrmare varandra i vra stndpunkter. Vid midnatt stod vi ute p gatan, fortfarande diskuterande.

Johan r mycket intresserad av och kunnig i astronomi och astrofysik.

Vi brjade bli trtta bda tv, men kunde inte avluta diskussionen, den berrde oss bda p djupet.

Till slut sa jag: "Jag r helt vertygad om en sak, och ingen kan verbevisa mig: The Big Bang gde rum fr att du skulle bli du. Precis som du r."

Hela kvllen hade han varit p grnsen till aggressiv. Nu slappnade han av, log mot mig och sa: "Ja, kanske det."

Vi sa god natt och skildes.

 

Jag berttade fr cirkeln om samtalet med Johan.

Vi fortsatte att prata om Anders Wieslanders dikt. S smningom vxte en insikt fram och jag fick medhll i uppfattningen att alla r "vanliga mnniskor". Men varfr knner man d att man inte r som andra?

Insikten som vxte fram var: Andra fr mig att knna att jag inte r som de.

Men de andra har fel.

 

 

Hans Nilsson r bl a initiativtagare till mtesplats 10:an i Halmstad, en trffpunkt fr personer med lindrig utvecklingsstrning.