Artikel i Intra 1/2003.

 

Exemplet SAMHALL avskrŠcker!

 

Av Karl Grunewald

 

 

 

Nyligen var 300 politiker frŒn 200 kommuner samlade. De var šverens om att kostnaderna fšr LSS var det allt šverskuggande problemet denna vinter. "Vi klarar inte LSS", sa man. 93% av dem ansŒg att staten bšr ta ett stšrre ansvar fšr finansieringen. MŒnga att staten bšr šverta denna helt.

Denna linje kommer Kommunfšrbundet att driva framšver. Och i samband med att fšrslaget om kostnadsutjŠmning kommunerna emellan behandlas i riksdagen kommer debatten att intensifieras.

 

Handikapporganisationerna har inte tagit stŠllning. Det kan man fšrstŒ. FrŒgan Šr komplicerad och det Šr inte alls sjŠlvklart att en statlig finansiering Šr nŒgon slags garant fšr LSS. Se bara hur regeringen har behandlar Samhall!

Fšr de arbetshandikappades del Šr statens huvudmannaskap verkligen befogad. I konkurrensens heliga namn skulle dessa personer obevekligen slŒs ut. Men tar staten sitt ansvar?

Trots behov av platser fšr ytterligare ett antal tusen personer har Samhall tvingats dra ner pŒ personalen. Och den s.k. merkostnadsersŠttningen frŒn staten har inte hšjts pŒ fem Œr. TvŠrtom, i de pŒgŒende budgetfšrhandlingarna var utgŒngsbudet en minskning med 125 miljoner.

Fackets reaktion Šr entydig: "VŒra arbetskamrater krŠver ett besked om de i framtiden har nŒgot arbete att gŒ till, fšr att inte nŠmna det stora antal som aldrig fŒr en chans att fŒ ett arbete pŒ Samhall."

 

Flera utredningar har visat att Samhall Šr samhŠllsekonomiskt lšnsamt. I lŠngden blir det billigare fšr staten att ha Samhall Šn att inte ha det.

Vad Šr det som driver politikerna i Arbetsmarknads- och Finansdepartementet till detta cyniska spel?