Artikel i Intra 2/2000.

 

 

 

SŒ hŠr ser det ut nu!

 

 

Socialstyrelsen har bitrŠtt en statlig kommittŽ som ska gšra ett vŠlfŠrdsbokslut šver 1990-ta-let. Man har tagit fram fyra underlagsrapporter: Barn och unga, missbrukarvŒrd, socialbidrag och personer med funktionshinder.

 

Den sista omfattar 19 A-4-sidor och har avsnitt om antalet personer med funktionshinder, insatserna enligt Sol och LSS, ekonomiska resurser, organisation och arbetssŠtt inom kommunerna och frŒgan om kvalitet. Det Šr rŠtt korta avsnitt som alla baserar sig pŒ Socialstyrelsens rapporter under 1990-talet.

 

I nr 4/99 av INTRA publicerade vi en statistik šver insatser m.m. enligt LSS. Vi vŠljer hŠr att referera ett utdrag av det som vi tror intresserar vŒra lŠsare.

 

 

Organisationen av handikappomsorgen

 

Det finns tvŒ huvudlinjer nŠr det gŠller val av organisation fšr stšd och service till personer med funktionshinder. Uppsplittring pŒ olika avdelningar inom socialtjŠnsten, dŠr arbetet Šr integrerat framfšr allt med Šldreomsorgen och ibland ocksŒ med barnomsorg och skola Šr den ena. Den andra huvudlinjen Šr att kommunen skapat en sŠrskild enhet fšr arbetet med personer med funktionshinder.

 

I en organisation dŠr funktionerna Šr integrerade finns en risk att de olika ambitionsnivŒer som anges i SoL (skŠlig levnadsnivŒ) och i LSS (goda levnadsvillkor) riskerar att nivelleras. HandlŠggare som har mŒnga ŠldreŠrenden, men bara enstaka LSS-Šrenden per Œr kommer att ha betydligt stšrre kompetens att handlŠgga de fšrra Šn de senare. Slutsatsen Šr att den hšgre ambitionsnivŒn enligt LSS fšr personer med funktionshinder Šr klarare uttalad och lŠttare att leva upp till i verksamheter dŠr utrednings- och beslutsfšrfarandet betrŠffande Šldre- och handikappomsorg inte Šr integrerat.

 

€ven andra studier visar liknande resultat. Kommuner med en sammanhŒllen enhet fšr personer med funktionshinder kan redovisa hšgre kvalitet i insatserna och en hšgre andel nšjda klienter. Det Šr lŠttare att hitta rŠtt med en fšrfrŒgan eller ansškan. Dessutom škar mšjligheterna att fšlja och bevaka hur rationaliseringsarbetet inom socialtjŠnsten pŒverkar verksamheter fšr personer med funktionshinder.

 

 

Den praktiska tillŠmpningen av SoL och LSS

 

JŠmfšrelsen mellan de tvŒ lagarna visar att insatserna škat betydligt mer bŒde i kvantitativ och kvalitativ bemŠrkelse fšr de individer som gŒtt šver till LSS frŒn SoL. DŠremot kan man inte visa att det skett nŒgon fšrsŠmring fšr de personer med funktionshinder som faller utanfšr LSS och fŒr insatser i enlighet med SoL. PŒ basis av resultaten kan man dŠremot anta att SoL-gruppen inte kommit i Œtnjutande av samma fšrbŠttring som LSS-gruppen. I ett lŠngre tidsperspektiv finns det risk att den lagkonstruktion som valts i LSS - att skapa en helt ny lag med definierade rŠttigheter fšr en avgrŠnsad personkrets - kan ha fšrsŠmrat utvecklingsmšjligheterna, nŠr det gŠller insatser till de personer med funktionshinder som kommit att hamna utanfšr lagen.

 

Organisationen av handikappomsorgen i en central enhet i kombination med klart definierade rŠttigheter fick Šven effekter pŒ arbetssŠtt och kompetenskrav pŒ personalen.

 

Ofta stŠlldes hšgre formella kompetenskrav avseende regelkunskap och social kunskap pŒ de handlŠggare som skulle tillŠmpa LSS Šn pŒ dem som skulle tillŠmpa SoL. €ven fšrhŒllningssŠtten till handlŠggning och dokumentation tycktes skilja sig mellan handlŠggare som tillŠmpade olika lagstiftningar. Studier ger intryck av bristfŠllig dokumentation av utredningar och beslut i SoL-Šrenden och lŒg medvetenhet om fšrvaltningsprinciper jŠmfšrt med handlŠggningen av LSS-Šrenden.

 

SjŠlva arbetssŠtten mellan SoL- och LSS-handlŠggare tycks ocksŒ variera. NŠr det gŠller SoL-insatser diskuterade tjŠnstemŠnnen och presenterade fšrslag fšr den enskilde och klargjorde vilka resurser som fanns tillgŠngliga. Den enskilde kunde dŒ vara med och diskutera olika alternativ. Inflytandet var informellt. NŠr det gŠllde LSS var inflytandet mer formellt. Den enskilde fick ansška om en speciell insats och formella avslag var betydligt vanligare.

 

Klienternas inflytande šver handlŠggning och beslutsfattande var alltsŒ ganska olika beroende pŒ vilken lagstiftning som var tillŠmplig. Sammanfattningsvis kan man pŒstŒ att inflytandet šver SoL-Šrenden var informellt och dŠrmed svŒrt att kontrollera, medan inflytandet i LSS-Šrenden var mer formellt och dŠrmed ocksŒ lŠttare att kontrollera genom dokument och beslutsmotiveringar.

 

 

Samverkan

 

Det Šr inte vanligt att handlŠggare som arbetar med personer med funktionshinder enligt SoL och handlŠggare som arbetar i enlighet med LSS samarbetar eller planerar verksamheterna gemensamt. I de undersškningar dŠr SoL-insatser och LSS-insatser inte administrerades inom samma fšrvaltning var kanalerna mellan de bŒda verksamheterna svaga.

 

Samverkan mellan olika huvudmŠn tycks ha avtagit efter en fšrsta intensiv period i samband med reformens genomfšrande. Samverkan med intresseorganisationerna tycks fungera bristfŠlligt. Intresseorganisationerna har riktat skarp kritik mot kommuners bristande intresse fšr samverkan. Denna kritik har i olika studier visat sig vara berŠttigad.

I en studie hŠvdas att ett splittrat huvudmannaskap fšr LSS (kommun/landsting) leder till effektivitetsfšrluster bl a dŠrfšr att samverkan inte kommer till stŒnd.

 

Studier som vŠnt sig till de funktionshindrade sjŠlva visar dock att handikapporganisationerna har betytt mer fšr informationen om LSS till enskilda funktionshindrade Šn kommunernas socialtjŠnst.

 

 

Policy och kvalitet

 

r 1998 fann man i en kartlŠggning av kvalitetsarbete och kvalitetsmŠtningar via utvŠrderingar inom handikappomsorgen att ca en tredjedel av Sveriges kommuner hade en s k kvalitetspolicy med mŒl och riktlinjer fšr hela eller delar av socialtjŠnsten. Vissa kommuner hade inrŠttat en sŠrskild funktion eller enhet med kvalitetsansvar - omkring en tiondel hade inrŠttat en sŠrskild sŒdan fšr handikappomsorgen. En femtedel av kommunerna hade avsatt sŠrskilda resurser fšr kvalitetsarbete inom verksamheten.

 

Stšrre delen av de intervjuade cheferna menade att de kŠnde verksamheten tillrŠckligt vŠl fšr att kunna bedšma kvaliteten i de resurser, personalens kompetens och visst klientarbete, men betydligt fŠrre kunde bedšma vad man uppnŒdde fšr klienterna.

 

Studiens resultat pekar pŒ att det finns ett stort behov av nationellt stšd till den kommunala utvecklingen av kvalitetsarbete inom handikappomsorgen, sŠrskilt nŠr det gŠller kvalitetsmŠtningar av arbetets resultat.

 

 

Organisation, kompetens och sŠkerhet

 

Kommunernas organisation pŒverkar kvaliteten i arbetet med personer med funktionshinder. En centralt organiserad enhet fšr handikappomrŒdet har visat sig medfšra stšrre kompetens bland personalen, sŠkrare handlŠggning och rutiner och dessutom ge dem som sšker stšd lŠttare att hitta rŠtt i organisationen.

 

TvŒ Œr efter handikappreformens genomfšrande hade endast hŠlften av kommunerna gjort kartlŠggningar av behovet bland befolkningen eller genomfšrt nŒgon generell uppsškande verksamhet. Den uppsškande verksamhet som skedde avsŒg huvudsakligen enskilda personer som redan var kŠnda inom kommunerna. Men pŒ mŒnga hŒll pŒgick en utveckling att bilda sŠrskilda handikappavdelningar i syfte att ška tillgŠngligheten fšr personer med funktionshinder och att ška kompetensen bland handlŠggarna. Men flera studier visar ocksŒ att kompetensutvecklingen med systematiska fortbildningsinsatser inom verksamhetsomrŒdet var ovanliga. €ven intresseorganisationerna har framhŒllit att kunskapsbristerna hos handlŠggare och annan personal ofta Šr stora.

 

Det tycks emellertid som om mŒnga kommuner senare har gjort stora anstrŠngningar att genomfšra reformens intentioner. Men en genomgŒng av šverklagade LSS-beslut visar att det fortfarande rŒder osŠkerhet bŒde om vilka kategorier som tillhšr personkretsarna och vilka rŠttigheter de enskilda har. Dessutom fšrekommer det att kommuner ger avslag med hŠnvisning till resursbrist i kommunen. Det senare kan aldrig utgšra ett skŠl till avslag enligt lagen, varfšr samtliga sŒdana šverklagade beslut bifalles. Det Šr inte ovanligt att kommunerna ŠndŒ inte verkstŠller domstolarnas beslut och enskilda fŒr vŠnta orimligt lŠnge pŒ den beslutade insatsen.

 

Det Šr genomgŒende stora regionala skillnader mellan kommunernas arbete och bedšmningar av LSS-Šrenden, vilket utgšr ett rŠttssŠkerhetsproblem.

 

 

Bedšmningar frŒn personer med funktionshinder

 

I utvŠrderingen av handikappreformen har personerna med funktionshinder sjŠlva fŒtt frŒgor om service och kvalitet. Det tycks genomgŒende vara sŒ att de personer som beviljats personlig assistans Šr de mest nšjda. Insatsen har inneburit škad valfrihet, stšrre inflytande och bŠttre livskvalitet fšr mŒnga. Skillnaden i betydelse fšr de intervjuade mellan insatsen personlig assistans och andra ganska omfattande insatser Šr stor. €ven andra insatser uppskattas, men har inte alls lika stor betydelse fšr de enskildas škade valfrihet, inflytande och livskvalitet.

 

Fyra femtedelar av dem med personlig assistans vŠrderar insatsen mycket hšgt. Av dem med ledsagarservice vŠrderar knappt hŠlften denna mycket hšgt. En tredjedel av dem med kontaktperson och en fjŠrdedel av dem i bostad med sŠrskild service vŠrderar respektive insats mycket hšgt. Bland fšrŠldrar till barn med insatser enligt LSS Šr ocksŒ personlig assistans den insats som uppskattas allra mest.

 

Generellt sett anser personer som har insatser enligt LSS sig ha ett stšrre inflytande šver de insatser de erhŒller och Šr mer nšjda med insatserna Šn personer som fŒr insatser enligt SoL.

 

 

LevnadsfšrhŒllanden

 

AllmŠnt kan sŠgas att levnadsfšrhŒllanden bland personer med funktionshinder har visat sig vara betydligt sŠmre Šn bland befolkningen i gemen. Detta gŠller i synnerhet personer med psykiska funktionshinder. Personer med psykiska och medicinska funktionshinder skattar sjŠlva sina levnadsfšrhŒllanden som allra sŠmst.

 

TyvŠrr saknas upprepade undersškningar av de funktionshindrades levnadsfšrhŒllanden, varfšr tidsjŠmfšrelser inte varit mšjliga.

 

 

Sammanfattning

 

Sammanfattningsvis tyder utvŠrderingarna pŒ att behoven av LSS-insatser Šnnu inte tŠckts, antingen dŠrfšr att enskilda inte kŠnner till sina rŠttigheter eller vetat hur man ska ansška om stšd och hjŠlp, eller dŠrfšr att kommunerna Šnnu inte varit tillrŠckligt skickliga i att hantera den nya lagstiftningen. Dessutom fšrekommer en hel del lagtrots med effekten att beslutade insatser inte verkstŠlls och personer med funktionshinder inte fŒr sina behov lagenligt tillfredsstŠllda.

Karl Grunewald

 

Att lŠsa:

 

Socialstyrelsen. Fyra underlagsrapporter till kommittŽn fšr vŠlfŠrdsbokslutet šver 1990-talet. 110 sidor.

Art.nr. 1999-77-011. Kan hŠmtas frŒn Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se

Eller bestŠllas pŒ tel. 08-795 23 30