Artikel i Intra 2/2003.
JOHNNIE bor i en liten kommun ngonstans i Sverige, han r idag mellan femtiofem och sextio r. Hela sitt liv har han levt i en institutions- och omsorgsvrld. Man kan fundera p sklen till det.
Johnnies mamma var ung och ogift nr hon blev med barn. Antagligen var hon under tjuguett och omyndig. Hennes frldrar reagerade starkt och fattade ett beslut som skulle pverka hela Johnnies liv.
Johnnie fddes p ett litet sjukhus. Hans mamma var ensam, och ngon tid efter frlossningen lmnade hon BB fr en stund.
Nr hon kom tillbaka var Johnnie borta. Han hade frts till ett barnhem utan hennes vetskap.
Johnnie kom att bli kvar p barnhemmet i tta r, det var hela hans vrld. Han hade ingen kontakt med sin mor eller andra anhriga, han var ett onskat barn som inte skulle finnas.
Det gick nog inte s bra i skolan fr Johnnie, fr nr han var tta r placerades han p ett av de stora vrdhemmen. Han var van vid institutionsliv, men det hr var vrre n barnhemmet.
Samhllet som frn brjan sett honom som onskad, frsg honom med nya egenskaper: han sades vara efterbliven, oduglig och onyttig. Den behandling han fick av viss personal p vrdhemmet var drefter. Dr fanns barnskterskan som systematiskt trampade barnen p trna nr hon hjlpte dem med deras hygien, eftert hade barnen rda och mma tr.
Nr det var dags fr bad byttes vattnet efter var fjrde pojke, kallvatten.
Ibland gick barnen ner till den nrbelgna byn, p rad och i sina institutionsklder, anfrda av personalen. n idag knner Johnnie att alla tittar p honom nr han gr p stan, fastn han vet att det idag inte finns ngot yttre knnetecken som skiljer honom frn alla andra p gatan. Han har alltid knt att han inte r vrd lika mycket som andra. Han har lrt sig sin lxa.
Efter ngra r p vrdhemmet fick han ett kort. Kortet var frn hans mor. Hon hade flyttat till en stad som lg ett par mil frn vrdhemmet. Adressen stod p kortet.
I byn fanns en jrnvgstation. Johnnie rymde frn vrdhemmet och tog tget till stan. Det var den 22 december. Med kortet i handen frgade Johnnie sig fram. Till slut stod han framfr mammas drr. Hon ppnade, och fr frsta gngen trffades de och fick vara tillsammans. Det var kvll. Johnnie stannade ver natten och nsta dag. Naturligtvis visste de bda att det inte skulle vara srskilt lnge.
P kvllen, dagen fre julafton, ringde det p drren. Det var barnavrdsnmnden som kom fr att hmta Johnnie. Han fick ka tillbaka till vrdhemmets sovsal med natthink p golvet.
De skulle inte trffas igen frrn Johnnie hade blivit vuxen.
Johnnie bodde p vrdhem nda fram till kommunaliseringen av omsorgerna, d flyttade han till en egen lgenhet. Han fick std frn en gruppbostad i nrheten.
Av olika skl flyttade han s smningom in i gruppbostaden. Frra ret knde han sig mogen fr att bo sjlv igen. Han fick tag p en lgenhet i nrheten, skrev kontrakt och bestmde inflyttningsdag. Han berttade fr personalen om sina planer frst efter att han hade allt ordnat. Chefen fr LSS-verksamheten kom till den dagliga verksamheten fr att prata med Johnnie, prata honom till rtta, visade det sig. Han sa att Johnnie inte kunde, och inte fick flytta frn gruppbostaden p det viset.
"Jag blev s arg att jag rkade sl till honom. Jag hade fixat allt p egen hand och s kommer han och sger att jag inte fr flytta!"
Det blev frsts en del uppstndelse. Personalen runt Johnnie frskte vertala honom att deras chef hade rtt.
Men Johnnie gav sig inte, han kontaktade verfrmyndaren och tingsrtten fr att f reda p sin rtt. Styrkt av kunskapen stod han p sig.
Han fick hjlp med sjlva flyttningen av ngra slktingar.
Nr han vl var p plats i lgenheten bad chefen och vrig personal om urskt.
Han har en fin lgenhet. P vggen i vardagsrummet hnger ett stort portrtt av mamma som r dd sen ngra r. Mamma, hennes enda brott var att hon var fattig och blev med barn innan hon var socialt etablerad.
ke Johansson, som skrev en bok om sitt liv, brukade sga om sig sjlv att han inte var utvecklingsstrd. Men han blev det genom ren p institutionerna, bristen p utbildning och utvecklingsmjligheter och genom att han fick lra sig sin plats.
Johnnie r ingen bruten mnniska, och ven om han en gng i tiden fick lra sig att hans plats var p botten och att han inte hade mycket att sga till om, s har han lrt sig nya lxor. Han tycker att han har det bra idag, han vet att han har rtt att bestmma sjlv och att det finns de som kan hjlpa honom.
Jag vill tro att sdana situationer som den nr Johnnie ville flytta r undantag, att verksamheterna uppfyller lagen och respekterar integritet och rtten till sjlvbestmmande.
Demokratin brjar med respekt fr mnskliga rttigheter. Egentligen r det vldigt enkelt. Respektera alla mnniskor. Flj LSS och frsk frverkliga lagen.
Hans Nilsson r bl a initiativtagare till mtesplats 10:an i Halmstad, en trffpunkt fr personer med lindrig utvecklingsstrning.