Artikel i Intra 4/2003.

Ett sommarminne

Av Hans Nilsson

I SOMRAS FICK JAG en semesterhälsning från Lotta och Lasse. Det var ett vykort från Sommar-Sverige med faluröda hus, björkar och vatten som glimmar i solen. De var på stugsemester, de hade varit på museum och besökt sevärdheter.

Jag blev överraskad och glad, de hade inte nämnt något om att de skulle ut och resa. De, som aldrig har pengar över till något utöver det vardagliga, kunde ändå unna sig en semester. Om några behövde omväxling och rekreation så var det dom. De har haft flera hårda år med privata problem, sjukskrivningar och arbetslöshet bakom sig.

Men nu var de på semester och verkade ha det bra. Jag undrade lite över hur de hade klarat av att arrangera det hela, Lotta har alltid velat resa, men förutom ekonomin finns det också andra svårigheter: "Det är inte så lätt när man är förståndshandikappad," brukar hon säga när vi pratar om drömmarna.

ETT PAR VECKOR SENARE träffade jag dem. Jag tackade för vykortet och frågade hur de hade haft det. De var besvikna och ledsna, den glada tonen i semesterhälsningen var inte rättvisande.

De hade anmält sig till en resa som anordnades av "handikappomsorgen", (det heter så i deras kommun fastän omsorgslagen sedan länge är ersatt av lagen om stöd och service).

De var sex deltagare och två reseledare som reste med minibuss. I stugbyn fanns tre stugor reserverade. Två deltagare skulle bo i en av stugorna, den ena reseledaren och två andra deltagare skulle bo i den andra stugan och Lotta och Lasse skulle bo i den tredje tillsammans med den andra reseledaren. Stugan låg lite avsides och reseledarens närvaro motiverades med att det skulle vara svårt att hålla koll på Lotta och Lasse annars.

HEMMA BOR DE I SIN EGEN bostadsrätt, utan någon som helst kommunal hjälp. De har LSS-insatser i form av råd och stöd. De behöver ingen koll och värderar sin självständighet högt, även om det ibland- kostar på.

Just denna sommar läste jag på löpsedlarna att kvällstidningarna skrev om hur viktigt det är med sex på semestern, att vi tar oss tid för varandra och varvar ner tillsammans, skapar tid och rum för närhet och intimitet. Hur viktigt det är för att ett förhållande ska stärkas och växa för att klara vardagen under resten av året.

Jag vet inte om Lasse och Lotta hade läst kvällstidningarna, men med reseledaren i huset fanns ändå inga förutsättningar för närhet och intimitet.

"Det är inte lätt att vara förståndshandikappad." Då kan andra ta sig friheten att bestämma över en.

STUGAN VAR FULLT UTRUSTAD med komplett kök och husgeråd. Men Lotta och Lasse hade inte mycket pengar. De tyckte det skulle vara bra att fixa den egna maten själva. -"Men det fick vi inte, vi skulle äta tillsammans med de andra i restaurangen. Inte ens frukosten fick vi ordna själva. Alla skulle äta tillsammans. Det blev jättedyrt och vi kunde inte betala. Så vi ska få en räkning från restaurangen."

LOTTA OCH LASSE sätter sin självständighet högt. De är beredda att betala mycket för den. De arbetar hårt för att erövra en identitet som människor med samma värde som alla andra. De vill bli accepterade och bemötta som jämlikar. De har stora behov av att få sitt människovärde bekräftat. Att känna självkänsla är för dem ett benådat och sällsynt tillstånd. De för en ständig kamp som kantas av få segrar och många misslyckanden. De befinner sig alltid i underläge. Deras funktionshinder medför att de kan vinna segrar bara om vi, "de andra", låter dem göra det. De behöver vår hjälp.

VI SOM ARBETAR MED STÖD åt personer med funktionshinder, måste vara mycket vaksamma. Annars är risken stor att vi, istället för att ge stöd och hjälp i LSS anda, tillämpar en helt annan lag. Den från Jante.

------

Hans Nilsson är bl a initiativtagare till mötesplats 10:an i Halmstad, en träffpunkt för personer med lindrig utvecklingsstörning.