Artikel i Intra 4/1996.

 

 

 

 

 

Religion och handikapp

 

 

Av Anders Hultgrd

 

 

 

Frgan om hur olika religioner ser p mnniskor med handikapp r invecklad och svr att komma t. Det har inte skrivits mycket om detta och jag tror att hr ppnar sig ett intressant forskningsflt. Denna artikel r ett frsk att visa hur man kan angripa problemet religion och handikapp.

 

 

Man br frst komma ihg att det finns mycket litet av direkta utsagor om handikapp i heliga skrifter och andra religisa traditioner. Handikapp hos mnniskor har varit ett frhllande som religionerna inte haft intresse av eller inte velat ta itu med. Samhllet har gnat all uppmrksamhet t de hela och friska mnniskorna och de som ftts med kroppsliga eller sjlsliga brister har utgjort ett problem som man inte riktigt vetat hur man skulle hantera. Kategorin handikappade har i stort sett gmts undan  i religionernas vrld, men de framtrder p ett indirekt stt, nr vissa frgestllningar blir aktuella eller nr vissa situationer krver det.

 

I vr tid, och framfr allt i vstvrldens religioner (kristendom och judendom) tycks en viss frndring ha skett. Man r mer ppen fr att behandla handikapp utifrn religisa och etiska synvinklar och att betrakta de handikappade som lika vrdefulla som de hela och dugliga mnniskorna. Vad som har varit pdrivande i denna utveckling r svrt att sga. r det s att man sjlv upptcker att den egna religionen faktiskt kan ha ngot relevant att sga? Eller har man blivit pverkad av den humanistiskt prglade mnniskosyn, som alltmer kommit att karakterisera demokratiska, vsterlndska stater?

 

Den andra svrigheten nr det gller attityder gentemot handikappade r att skilja mellan det som har sin grund i religionen och det som hr till den allmnna kulturen i ett omrde. I den tredje vrldens lnder rder fortfarande inga skarpa grnser mellan religionen och samhllet-kulturen. S var det ocks i det kristna Europa fr inte s lnge sedan. Det innebr att mnga frestllningar om handikapp och lyten kan ha sina rtter i den folkliga kulturen, men nd uppfattas som uttryck fr religisa attityder. Ett belysande exempel str att finna i Lisbeth Sachs bok om "det onda gat och bakterier", dr hon  undersker turkiska invandrarkvinnors syn p sjukdomar och deras uppkomst. Kvinnorna hnvisade grna till religionen, allts islam i detta fall,  som std fr sin uppfattning. Men det som de ofta trodde stod i Koranen, visade sig inte alls finnas belagt dr. Det var i stllet folkliga frestllningar som i traditionen frknippats med islam. Jag skall i det fljande peka p religisa frestllningar och normer, dr frgan om handikapp p ett eller annat stt kommer in i bilden.

 

 

Helighet och fullkomning

 

Religion r erknnandet av en annorlunda och vermnsklig dimension som griper in i vr tillvaro. Mnniskan upplever denna dimension som en yttersta verklighet, som hon r beroende av och som ger mening t hennes liv. Denna yttersta verklighet kan omskrivas med begreppet "Gud", som i sig rymmer mnga olika gudsuppfattningar och namn och heller inte utesluter tro p flera gudomliga vsen. Fr att beteckna nrvaron och nrheten av det Gudomliga  anvnder de flesta religioner begrepp som "helig" och "helighet". Nr vi gr in i en kyrka, en mosk eller ett tempel, fr vi en knsla av att komma in p ngot som r annorlunda drfr att just dessa platser och rum tillhr det heligas sfr.

 

I kontakten med den gudomliga vrlden spelar frestllningarna om "helig" och "helighet" en viktig roll, och detta fr ibland konsekvenser fr mnniskosyn och handikapp. Heliga platser och byggnader har nstan alltid ngra regler fr att p ett riktigt stt kunna betrdas av mnniskor. Mn och pojkar som gr in i en kyrka tar av sig det man har p huvudet. Fr att beska en mosk mste man ta av sig sina skor eller sandaler. Ibland har dessa regler berrt mnniskans utseende och kropp. Ingen som p ngot stt var handikappad kunde t. ex. komma in p tempelplatsen i Jerusalem, drfr att den var heligt omrde.

 

I ldre tider var det vanligaste sttet att n kontakt med det Gudomliga att frambra offer. Liksom offerdjuren mste vara friska och felfria, mste ven de prster som sktte offerkulten vara utan fysiska och psykiska defekter. I Gamla Testamentet sgs det t. ex. att ingen fr trda fram infr offeraltaret som har ngot lyte:

 

"varken en blind eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet eller ngon frstorad kroppsdel, ingen som brutit arm eller ben, ingen som r puckelryggig eller frkrympt, eller som har fel p gat, eller som har skabb eller annat utslag eller som r kastrerad" . 3  Mosebok 21:18-20.

 

Motiveringen fr denna bestmmelse har att gra med heligheten i templet, dr Guds nrvaro var srskilt intensiv. Samma kapitel i 3 Moseboken lter Jahve eller Herren sga:

 

"Ingen som har ett lyte fr g fram till altaret fr att han icke skall vanhelga mina heliga ting".

 

Liknande regler som gllde fr de religisa specialisterna finner vi p mnga andra hll i religionernas vrld. I det gamla Grekland mste den som frambar offren vara "felfri". Hr tnkte man i frsta hand p kroppsliga defekter.

 

 

Utanfr gemenskapen

 

Det r intressant att se hur denna instllning, som ursprungligen hr hemma i offerkulten, ocks kan f en vidare tillmpning. De judiska grupper som vid vr tiderknings brjan levde ett klosterliknande liv vid Dda Havet betonade att de mnniskor som var missbildade, blinda, dvstumma, lama eller halta var utestngda frn gemenskapen i deras samfund. Ett annat exempel p samma fenomen mter vi i buddhismen dr man tydligt skiljer p den religisa eliten, bestende av munkar och nunnor, och den stora massan av troende, lekfolket. Fr att f en plats i den religisa eliten fr man enligt de heliga skrifterna inte vara drabbad av spetlska, epilepsi och vissa andra sjukdomar.

 

 De bestmmelser som reglerade den gamla offerkulten  finns p stt och vis kvar i stora delar av kristenheten d det gller frgan om tilltrde till prstmbetet. I den romersk-katolska kyrkan, liksom i den grekisk-ortodoxa (dit t. ex. ven den Ryska kyrkan hr) tog man tidigt ver pbuden i 3 Mosebok att endast personer utan fysiska och psykiska defekter kunde bli prster. Den grundlggande motiveringen fr dessa kyrkors frbehll mot vissa former av handikapp r att prsten mste vara i stnd att genomfra en gudstjnst och att han inte fr vcka anstt. Det kan  en som r blind, dvstum eller har ett annat frsvrande handikapp inte gra. Man preciserar ven att avsaknad  eller frlamning av en arm, en hand eller tumme diskvalificerar en person frn prstmbetet. Betrffande andra typer av mindre defekter fr de enligt Kyrkan bedmas utifrn den synpunkten om personen i frga kan utfra altar-tjnsten p ett skert och icke-sttande stt.

 

 

Lyten och handikapp som straff

 

Att en mnniska med lyte eller handikapp br detta ssom gudomligt straff fr ngot som hon, hennes frldrar eller tidigare slktled gjort, r en ganska utbredd frestllning. Nr Jahve ger de tio budorden till Mose och Israels folk pminner han dem om vad fr slags Gud han r:

 

"Ty jag Jahve, din Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas missgrning p  barn och efterkommande i tredje och fjrde led, nr man hatar mig."   5 Mosebok 5:9.

 

Mot bakgrund av sdana trosfrestllningar r det inte svrt att frst att man uppfattade handikapp hos mnniskor som ett straff. I det bibliska Israel betecknade man personer med lyten som "slagna av Gud". Guds straffdomar kan drabba p olika stt men ett stt var att barn fddes missbildade eller med psykiska men. Principen om "ga fr ga, tand fr tand" , som dominerade rttstnkandet i det gamla frmre orienten, kunde ven utnyttjas som frklaring till handikapp.

 

I modern tid har tanken om handikapp som straff frn Gud mist mycket av sin betydelse, i varje fall om man ser till den officiella framtoning som kristendomen har i dag. Inom islam finns denna tanke fortfarande kvar p mnga hll. ven bland religisa mnniskor i vstvrlden, srskilt fundamentalistiska grupper, r frklaringen p handikapp som en straffdom frn Gud, trots allt en realitet.

 

 

Onda makter str bakom

 

Tanken p att det finns onda andemakter som kan angripa och skada mnniskor r ett genomgende drag i alla religioner, ven om denna tanke i dag med vr moderna vrldsbild inte lngre har s stor genomslagskraft. Den tidiga kristendomen utgr ett belysande exempel p hur frestllningen om onda andar gav frklaringen till sjukdomar och lyten. Nr Jesus botar mnniskor med ngon form av handikapp, sker det ofta p s stt att han driver ut den demon som tagit den sjuka och handikappade mnniskan i besittning.

 

P mnga hll i vrlden, srskilt i folklig religiositet och frestllningsvrld spelar uppfattningen att handikapp orsakas av onda makter alltjmt en viktig roll fr hur man ser p olika handikapp. 

 

 

Gud har frutbestmt

 

Det som hnder mnniskan har frutbestmts av Gud. Denna trosuppfattning kallas ven lran om predestination. En allsmktig Gud har redan vid en mnniskas fdelse i stora drag bestmt vad som skall ske med henne. Islam r en religion dr denna tanke tydligt prglar frestllningsvrlden hos muslimer. Men ven i vissa kristna samfund, srskilt de reformerta kyrkor som leder sitt ursprung tillbaka till Kalvins frkunnelse p 1500-talet, finns ett markant drag av religis fatalism. Predestinationstanken tjnar i mnga religionsformer utan tvivel som bakgrund nr man frsker frklara varfr en del mnniskor drabbas av handikapp. Det som utmrker denna typ av frklaringsgrund r att man inte kan veta orsakerna till det som sker, drfr att dessa r frdolda fr mnniskan. Gud r den ende som vet, men hans avsikt kan mnniskan inte komma t.

 

 

Handikapp - en fljd av grningar i tidigare liv

 

Judendom, kristendom och islam utgr religioner som historiskt hr nra samman. Det r fr oss lttare att frst den vrlds- och mnniskosyn som genom kristendomen prglat vsterlandet och genom islam djupgende pverkat mellanstern.

 

Nr vi mter helt annorlunda religioner ssom de indiska, framfr allt hinduism, r det genast svrare att frst den frestllningsvrld som genomsyrar dessa religioner. Synen p mnniskan och meningen med hennes liv r kanske det som r mest slende, och som ven till stor del frklarar varfr vissa mnniskor drabbas av lyten och handikapp.

 

Det finns ett grundlggande tankekomplex som i rtusenden satt sin prgel p indisk religion och vrldsbild och som bygger p skillnaden mellan kroppen och det verkliga jaget, "sjlen" (atman) liksom mellan vr synliga vrld och den yttersta verkligheten (brahman). "Sjlen" som till sitt vsen r evig och ofrstrbar, r ocks identisk med den yttersta verkligheten och sker sig tillbaka till den. Att terfrenas med den yttersta verkligheten, med brahman r mlet fr mnniskans liv. Men detta kan fr de allra flesta mnniskor inte ske p en gng utan krver att "sjlen" (atman) lever mnga "liv" genom att terfdas i nya kroppar. Frestllningarna om atman och brahman och terfdelsernas kretslopp (samsara) hr till de stora religisa sanningarna i hinduismen.

 

Nr en mnniska dr upplses den fysiska kroppen och dess delar gr tillbaka till naturen, medan "sjlen" (atman) lever vidare och gr in i en ny varelse, en mnniska eller ett djur. Bhagavadgita, hinduernas viktigaste skrift, uttrycker det s hr:

 

"Liksom en mnniska lgger av sig sina gamla klder och tar p sig nya, s lgger ocks sjlen av sig sina gamla kroppar och iklder sig nya".

 

 

Karma-lran

 

Det slutliga mlet fr denna rad av terfdelser r att mnniskan, representerad av sitt verkliga jag, skall bli fri frn kretsloppet, samsara, och g upp i den yttersta verkligheten. Man mste d frga sig, vad det r som hller detta kretslopp av terfdelser i gng. Detta problem vill lran om Karma, handlingarnas konsekvens, lsa, och den blir ven det svar som hinduismen ger  p frgan om mnniskors lidande och handikapp. Varje handling fr fljder. Ofta kan man se de direkta konsekvenserna av en handling, men mnga gnger visar sig inte fljderna av vad en mnniska gr frrn  i nsta eller ngon av de kommande existenserna. En hindu menar att de omstndigheter en mnniska nu lever under och den fysiska och psykiska utrustning hon har, r resultatet av de grningar som inte hann f ngon verkan i hennes tidigare liv. Mnniskan kan inte gra ngot t den milj hon fds in i, den familj och sociala stllning hon hamnar i, och vilket slags kropp och utseende hon kommer att f. Allt detta r redan bestmt av vad mnniskan gjort i tidigare existenser.

 

Har mnniskan d ingen mjlighet att gra ngonting t sin situation och r allting frutbestmt? S illa r det inte menar hinduismen. Varje handling fr frst direkta fljder men frambringar ocks tendenser eller anlag i mnniskan. ver de direkta fljderna av sitt handlande i ett tidigare liv, de som bestmmer hennes nuvarande omstndigheter kan mnniskan inte rda. Dremot kan hon flja, eller lta bli att flja, de tendenser att handla p ett visst stt, som hennes tidigare liv ocks skapat. En mnniska kan d medvetet flja sdana tendenser som frambringar goda grningar eller avst frn sdana vilka leder till onda grningar. Drmed kan mnniskan ndra och frbttra sin situation i nsta liv.

 

Karma-lran r ingen fatalistisk tro, mnniskan r inte utelmnad t slumpen eller dets nycker, inte heller kan en mnniskas livsde frklaras av att en allsmktig Gud har bestmt det s. Den djupare innebrden i den indiska karma-lran r att mnniskan sjlv formar sitt liv. Men d skall man komma ihg att begreppen fdelse, liv och dd har en annan, vidare innebrd n vi r vana vid. Den egentliga fdelsen ger rum d mnniskan, allts hennes verkliga jag (atman) kommer in i kretsloppet (samsara) och blir en individ. terfdelse r d mnniskan gr in i en ny existens. Dden blir ingenting annat n en anhalt p vgen, dr mnniskan byter till en annan kropp. Dd och terfdelse hr p s vis nra samman. Livet i egentlig mening r inte bara den tid kroppen lever p jorden, utan bestr av mnga existenser. Detta ger mnniskan gott om tid att skapa sig en bttre tillvaro i ett kommande liv. Den som har ett lyte eller ett handikapp av ngot slag behver inte uppleva att det r slutgiltigt och omjligt att gra ngot t. Hinduismens mnniskosyn blir mot denna bakgrund lttare att frst.

 

 

Slutord

 

Jag har i den hr kortfattade artikeln pekat p vissa idkomplex som indirekt visar synen p handikappade mnniskor och frskt analysera fram olika frklaringsgrunder som religisa mnniskor i olika kulturer gett och fortfarande ger som svar p frgan varfr mnniskor drabbas av lyten och handikapp. Man mste framhlla att religisa uppfattningar och trosfrestllningar hela tiden frndras mer eller mindre. Som jag ppekade i brjan tycks de gamla och klassiska lsningarna p problemet religion och handikapp p mnga hll i vrlden vara p vg att ersttas av en annan - i vr uppfattning - mer human syn. Denna nya syn lyfter fram andra aspekter ur de religisa traditionerna.

 

 

Anders Hultgrd r professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet.

 

 

Notiser

 

Betesda

 

Vid dammen i Betesda i Jerusalem lg de sjuka och handikappade och vntade p att en ngel skulle komma och stta vattnet i rrelse. Nr det skedde, kastade de sig i vattnet. De trodde att vattnet, nr det var i rrelse, hade en helande kraft. Mlningen r av Joakim Skovgaard (1856-1933). Nasjonalgalleriet i Oslo.

 

Det var vid dammen i Betesda som Jesus botade en lam man genom att sga "Tag din sng och g".  Johannes 5:2-9.

 

 

Luthers bordssamtal

 

"Fr tta r sedan var det en pojke i Dessau, som jag Martin Luther sg och kmpade med. Han var tolv r gammal, hade fullgoda frmgenheter betrffande synen och de andra sinnena, s att man skulle trott att han var ett normalt barn. Men han gjorde inget annat n proppade mat i sig som fyra bnder eller trskekarlar. Han t, trckade och dreglade, och om ngon gav sig i kast med honom skrek han. Om ngot gick honom emot grt han. S jag sade till fursten av Anhalt: om jag vore furste, skulle jag taga detta barn till Moldau, som flyter nra Dessau, och drnka honom. Men fursten av Anhalt och fursten av Sachsen, som rkade vara tillstdes, vgrade flja mitt rd. Jag sade drfr: Nja, d skall de kristna hemstlla att Herrens Bn mtte lsas i kyrkan och de skola bedja att Vr Herre driver ut djvulen. S skedde ocks dagligen i Dessau och pfljande r dog idioten.

 

Nr man frgade Luther varfr han rekommenderat sdana tgrder, svarade han att han hade den bestmda uppfattningen att sdana bortbytingar helt enkelt utgjordes av en klump ktt, massa carnis, och saknade sjl. Ty nr djvulen har tagit en mnniska i sin besittning str det i hennes makt att p detta stt frdrva henne. Djvulen tar sin boning i sdana idioter p det stlle dr deras sjl skulle ha suttit."

Ur Martin Luthers bordssamtal.

 

 

Drar i Kristus

 

"Dre fr vrlden" - s str det i bibeln och s sjng man i en sng p Frlsningsarmn. Men d r det frstss inte frga om "dre" i vedertagen bemrkelse.

 

Det trodde man dock i Bysans ngra hundra r efter Jesu fdelse och det spred sig till Ryssland under medeltiden. nda in p 1800-talet fanns det dr ett stort antal personer som upptrdde som drar p gator och torg. De kunde g nstan nakna med bara ftter i snn, tvttade eller rakade eller klippte sig aldrig. De protesterade mot vrldslighet, kpenskap och obarmhrtighet mot de svaga. De stod fr friheten och anarkin.

 

Mnga rade dren, men andra hnade honom. De stddes av folket och fruktades av hrskarna. Mnga helgonfrklarades och man byggde kyrkor som tillgnades dem.

 

Ls mer i Mnskliga grnsomrden. Om extas, psykos och galenskap. Natur och Kultur 1996.