Kommentar

Till intervju med Berit Andnor

Av Karl Grunewald

STATSRÅDET BERIT ANDNOR var för de flesta ett blankt kort när hon fick ansvar för bl. a. handikappfrågorna. Hennes problem är att hon så förblivit.

Hon var inte beredd på tystnaden från de funktionshindrade, lika lite som på utsattheten från media. Det är som om hon inte känner sig behövd av dem som hon så gärna vill flytta fram positionerna åt. Men handikappfrågorna har hamnat i bakvatten.

En del beror på hennes kompromisslösa hållning ifråga om LSS finansiering och på att hon av den allmänna opinionen tvingades till att tillsätta en utredningen om ytterligare sanktioner för politikernas svek att inte verkställa beslut om LSS-insatser. Det har ställt henne offside i relationen till Kommunförbundet.

Samtidigt vill Berit Andnor så gärna lyfta diskussionen bort från finansiering över till frågorna om mänskliga rättigheter och full delaktighet och i den nationella handikapplanen vill hon bocka av fråga efter fråga.

MEN LIVSKVALITET BYGGS nerifrån och uppåt, från allt det som händer i det lilla och nära. Det kan inte kvittas mot stora planer, som sent eller aldrig når ner till den enskildes vardag.

Skandaler som speglas i media har hon låtit passera istället för att använda den röst som hon har givits. När kommuner drar in habiliteringsersättningen försvarar hon ej ens vad hennes företrädare skrev i propositionen, än mindre de förfördelade. Och i psykiatridebatten har hon inte sagt ett dugg om kommunernas underlåtenheter mot de psykiskt funktionshindrade. Inget om vad man ska göra med alla de kommuner som inte klarar av att ta sitt ansvar för funktionshindrade. Inget annat än ytterligare sanktioner. 

ETT FLERTAL PARTIER har liksom Kommunförbundet föreslagit att staten skall ta över hela eller stora delar av kostnaderna för LSS under förutsättning av att kommuner och enskilda fortsätter vara vård-och servicegivare.

Men Berit Andnor säger nej av ideologiska skäl - "vi socialdemokrater kommer aldrig att förstatliga LSS". Då skulle, säger hon, en hel grupp medborgare exkluderas ur den generella välfärden. Däremot diskuterar hon gärna (!) mer pengar till kommunerna

Men om hon sänker blicken och frågar dem det gäller är jag övertygad om att funktionshindrade som får bättre service tvärtom kommer att uppleva sig som mindre diskriminerade och mera prioriterade oavsett varifrån pengarna kommer.

HUR SKA BERIT ANDNOR skaffa sig instrument att styra utvecklingen?

Socialstyrelsen fungerade tidigare operativt och styrande. Men under 90-talet förvandlades den till ett alltmer förskjutet ämbetsverk. Man inventerar, analyserar och producerar som vore man ett slags annex till universitetet.

Och Berit Andnor beställer och får ett ackumulerat antal rapporter från Socialstyrelsen och Handikappombudsmannen, den ena mera avslöjande än den andra. Men effekten av de flesta har uteblivit. Hon har inte ens kommit tillrätta med fiaskot med de uteblivna LSS-insatserna för dem med psykiska funktionshinder. Nu har den frågan hänskjutits till en ny utredare.

Därtill kommer att den direkta tillsynen fördes över från Socialstyrelsen till länsstyrelserna 1994. Det var olyckligt därför att under de viktiga introduktionsåren av LSS hade länsstyrelserna inga eller i varje fall otillräckligt med utbildade konsulenter. Och Socialstyrelsen hade och har inte några befogenheter att vägleda dem. Konsulenterna lämnades helt därhän. De negativa konsekvenserna av detta är omätbara.

ATT TVÅ STATLIGA ORGAN helt fristående från varandra - Socialstyrelsen och länsstyrelsen - har tillsyn över samma område är orimligt. Socialstyrelsen borde ha befogenheter och skyldigheter att samorda, styra och utveckla länsstyrelsernas tillsyn. Därigenom får även Socialstyrelsen löpande information från "fältet", som en förutsättning för depatermentets och dess egna snabba agerande.

SE PÅ SKOLVERKET! Där har man i år bildat en särskild enhet för vad man kallar utbildningsinspektion, som tillsammans med verkets fem regionala enheter skall ansvara för inspektion av kommunernas skolor. En av inspektionens viktigaste uppgifter är att uppmärksamma om alla verkligen får ta del av den goda barnomsorg, skola och vuxenutbildning som de har rätt till. Fram till årsskiftet kommer Skolverket att inspektera 200 skolor i 21 kommuner.

Samtidigt har Skolverket fördelat cirka tre miljarder kronor vilket motsvarar 8 000 heltidstjänster(!). En stor andel av dessa är till för att anpassa undervisningen till elever med behov av särskilt stöd.

TROTS ATT BÅDE LÄNSSTYRELSER och verksamheterna inom handikappomsorgen så uppenbart  önskar förtydliganden och föreskrifter, så producerar Socialstyrelsen endast ett ringa antal allmänna råd och anvisningar om omsorgerna om funktionshindrade. Det som handlar om boendet - den dyraste och mest omdebatterade insatsen för kommunerna - tog åtta år att skriva!

I praktiken har Socialstyrelsen överlåtit tolkningen av LSS till de inom omsorgerna olärda domstolarna. En både dyr och långsam process.

UPPENBART ÄR att Berit Andnor inte - till skillnad från hennes partikamrater i Kommunförbundet - har insett de stora skillnader som finns mellan LSS och socialtjänstlagen. Därför förstår hon inte behovet av att skapa en sammanhållen lag för alla med funktionshinder. På sikt måste vi komma bort från bråket kring personkretstillhörigheter och splittringen mellan olika organisationer och handläggare i kommunerna. Det hjälper inte i längden att lappa på LSS. Det behövs helt enkelt en ny parlamentariskt utredning som ser över den samlade lagstiftningen för funktionshindrade.

DET ÄR SVÅRT ATT VETA vad Berit Andnor egentligen vill. Vi har en handikappminister som verkar famla i blindo. I de för många funktionshindrade avgörande frågorna står hon tomhänt. Därför vill vi hjälpa Berit Andnor. På vår ledarsida finns en lista med åtgärder som omgående skulle förbättra de funktionshindrades situation. Det är bara att börja agera och bocka av!