Artikel frŒn Intra 4/2000.

 

Sparar till ett kilo spŠck

fšr att šverleva vintern!

 

 

Att vara utvecklingsstšrd i Europas fattigaste land, Moldavien

 

Text: Magnus Tideman, forskare vid Wigforssinstitutet i Halmstad.

 

 

 

 

NŠr jag stiger av bussen vid institutionen fšr vuxna i utkanten av Chisinau, Moldaviens huvudstad, kommer han fram och presenterar sig:

"Hej! Jag heter Alexander och Šr 26 Œr. Min kropp Šr det inget fel pŒ men huvudet hŠnger inte riktigt med."

SŒ sŠger den lŒnge och store mannen i en tunn tršja, sliten blŒ kavaj och gršna byxor. Alexander bor i ett fallfŠrdigt mšrkt hus tillsammans med flera hundra personer. En del av dem Šr lŠtt utvecklingsstšrda som han, andra Šr Šldre eller sjuka. Som mannen i 35-Œrs Œldern som bor dŠr fšr att han har diabetes, inget arbete och inga anhšriga som kan hjŠlpa honom.

 

 

Ett kilo spŠck fšr att šverleva

 

I ett kallt mšrkt och illaluktande rum ligger tvŒ kvinnor i var sin sŠng. En rysktalande Šldre dam och en delvis fšrlamad rumŠnsktalande kvinna pŒ 45 Œr. De ligger dŠr dag ut och dag in utan att kunna tala med varandra. Varje mŒnad fŒr de motsvarande ca 30 svenska kronor i pension. Maten Šr snŒlt tilltagen och fšr att šverleva den kalla vintern i det ouppvŠrmda rummet Šr mŒlet att spara ihop 50 kronor sŒ att de kan kšpa ett kilo spŠck. Genom att Šta det kanske de kan šverleva vintern. Men det Šr inte lŠtt att spara nŒgra pengar nŠr man mŒste betala till personalen fšr att bli tvŠttad.

 

 

Vacklande demokrati

 

Moldavien Šr Europas fattigaste land. Det var tidigare en del av fd Sovjetunionen men Šr numera en vacklande demokrati. Moldavien, som ligger mellan RumŠnien och Ukraina, Šr ungefŠr lika stort som JŠmtland men har en folkmŠngd pŒ ca 4,3 miljoner. Ekonomiskt sett kan Moldavien jŠmfšras med lŠnder som Nepal och Kambodja.

Sedan sjŠlvstŠndigheten fšr 10 Œr sedan har bruttonationalprodukten sjunkit med 70%. Lšner och pensioner har sjunkit med 80% och Šr idag en knapp femtedel av vad de var fšre sjŠlvstŠndigheten. En genomsnittslšn ligger nu pŒ 100 kronor i mŒnaden medan existensminimum Šr 800 kr/mŒnad. Fattigdomen innebŠr t ex att mŒnga barn inte kan gŒ kvar i skolan fšr att de inte har rŒd att kšpa skor.

 

 

Maffian skor sig

 

Att besška Moldavien Šr en kontrastrik upplevelse. Ute pŒ landet Šr det lantbruk och hŠst och vagn som i Sverige fšr kanske 75 Œr sedan. MŠnniskor samlar pinnar i skogen fšr att kunna elda eftersom elstršm bara finns nŒgra timmar om dagen, i bŠsta fall. Samtidigt med denna fattiga landsbygd finns McDonalds och andra liknande vŠsterlŠndska fšreteelser i stan. Efter sjŠlvstŠndigheten har majoriteten av befolkningen fŒtt det Šn svŒrare Šn fšrut medan en minoritet av maffia och politisk/byrŒkratisk šverklass har kunnat sko sig.

 

 

kes bok vŠckte intresse

 

Inom ramen fšr ett SIDA-finansierat bistŒndsprojekt, som Zenit i …stersund ansvarar fšr, fick jag mšjlighet att under 10 dagar i oktober 2000 besška Moldavien. Genom mšten med tjŠnstemŠn pŒ lokal och nationell nivŒ, samtal med fšretrŠdare fšr universitetet och framfšrallt besšk pŒ institutioner fšr barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder, fick jag lŠra mig om deras fšrhŒllanden samtidigt som jag fick tillfŠlle att berŠtta om utvecklingen inom omsorgerna i Sverige. Framfšrallt var moldaverna intresserade av att ta del av vŒrt synsŠtt pŒ funktionshinder och handikapp och vŒra erfarenheter av institutionsavvecklingen.

Inte minst gjorde ke Johanssons berŠttelse om tiden pŒ och efter institution i kes bok ett starkt intryck. NŠr ke beskriver lyckan šver att fšr fšrsta gŒngen kunna stŠnga dšrren om sin egen lŠgenhet blev det upptakt till lŒnga diskussioner om fšrŠndring av dagens handikappolitik i Moldavien.

 

 

300 pojkar

 

Institutioner Šr idag den enda lšsning som erbjuds personer med funktionshinder. FšrŠldrar som fŒr barn med olika typer av funktionsnedsŠttningar rekommenderas att lŠmna barnen till institution, och de har sŠllan nŒgot val eftersom det inte finns nŒgon hjŠlp att fŒ i hemmet. PŒ en muromgŠrdad barninstitution ute pŒ landet som jag besškte bor ca 300 pojkar i Œldern 4-18 Œr. Ingen vet exakt hur mŒnga de Šr. Uppdelade pŒ avdelningar efter Œlder samsas ett 20-tal i gemensamma sovsalar. SŠngarna stŒr tŠtt ihop, det finns inga lŒdor fšr personliga tillhšrigheter och de har inga andra klŠder Šn de som de har pŒ sig. Det Šr mšrkt och kallt och stort.

PŒ grund av bristande personalresurser mšter jag barn som sitter eller ligger fastbundna i sina sŠngar och barn som framfšrallt sšker kontakt. Oavsett Œlder vill de prata med mig, kŠnna pŒ mig, bli burna av mig. De utstrŒlar avsaknad av nŠrkontakt med vuxna.

PŒ en avdelning fšr de mindre barnen Šr det ont om leksaker och glŠdjen šver att fŒ ett gosedjur Šr inte att ta fel pŒ. Samtidigt finns det ytterligare 280 barn som inte fŒr nŒgot. Barnens bedjande šgon etsar sig fast pŒ nŠthinnan och vŠcker mig varje natt i veckor efter besšket.

 

 

Hur lŒngt har vi kommit?

 

NŠr jag kommer hem till Sverige igen uppskattar jag mer Šn tidigare vŒr vŠlfŠrd och vŒr handikapp-politik. BŒde materiellt och tankemŠssigt har moldaverna lŒng vŠg att vandra innan deras fšrhŒllanden kan jŠmfšras med vŒra. Samtidigt Šr det inte sŒ lŠnge sedan Šven vi hade anstaltsvŒrd som standardlšsning och fortfarande har vi orŠttvisor att slŒss mot. I och fšr sig pŒ en helt annan nivŒ Šn i Moldavien men ibland kan man undra hur lŒngt vi egentligen kommit. HŠrom veckan pratade jag med en mamma till en 17-Œrs kille med Downs syndrom. Han hade i hšst bšrjat pŒ gymnasiesŠrskolan. Hans klass Šr placerad i ett annat hus Šn den švriga gymnasieskolan och nŠr det Šr dags fšr mat fŒr eleverna frŒn gymnasiesŠrskolan Šta bakom en skŠrm...