Artikel i Intra 2/2000.

Nya föreskrifter om läkemedel

Kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, MAS, har fått ett tydligare ansvar.

Kommunen skall ansvara för att det finns skriftliga direktiv för rutinerna för läkemedelshanteringen i bostäder (inklusive korttidsboende och egen bostad) och i daglig verksamhet enligt LSS.

Det är MAS som skall fastställa ändamålsenliga rutiner och entydigt fördela ansvaret för läkemedelshanteringen inom verksamhetsområdet. Detta skall dokumenteras i en instruktion för varje enhet.

Så står det.

MAS kan delegera

I de fastställda rutinerna ingår att MAS får delegera ansvaret till personal att dela ut läkemedel. Det ska då vara fråga om sådana som har färdigställts av tillverkaren eller iordningsställts i patientdoser på apotek eller av en sjuksköterska Men alltså inte injektioner och inte flytande läkemedel.

Detta senare kan ställa till problem då gruppbostäderna sällan har besök av sjuksköterska varje dag. Och att hälla upp i förväg går sällan då läkemedlet inte står sig mer än en kortare tid. Socialstyrelsen säger vid kontakt att bäst är om man kan ompröva behovet av flytande läkemedel. I övrigt måste en anpassning av organisation och bemanning ske så snart det är möjligt.

Läkemedel får förvaras hos vårdtagaren eller i ett särskilt förråd. Även detta skall MAS fastställa. De måste naturligtvis vara oåtkomliga för obehöriga.

Enskild verksamhet

Enskild verksamhet som drivs utan avtal med en kommun måste ha en medicinskt ansvarig sjuksköterska som har samma ansvar som kommunens MAS.

Verksamhet som drivs med avtal med en kommun, s.k. entreprenad, kan antingen ha en egen medicinskt ansvarig sjuksköterska eller kommunens MAS. Detta ska framgå av avtalet.

Omprövning

Dom här föreskrifterna tar inte upp frågan om omprövning av läkemedel. Det ska den läkare som ordinerat läkemedlet stå för. Men varje personal och inte minst sjuksköterskan skall känna till biverkningarna och kunna säga ifrån då man misstänker att en omprövning måste ske.

Formellt skall varje ordination omprövas av läkaren minst en gång om året. Självklart måste denne då träffa och undersöka den det gäller.

Det är utmärkt att ansvaret kring läkemedel preciseras, men frågan är om inte de största försyndelserna görs med den rutinmässiga medicineringen. Man frågar sig alltför sällan om vederbörande verkligen behöver denna medicin. Och den det gäller har ofta svårt för att säga ifrån.

Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Föreskrifter och allmänna råd. SOSFS (M) 2000:1