Artikel i Intra 4/1998.

 

 

 

 

SŒ hŠr var det ju inte tŠnkt!

 

 

 

Om inte LSS fanns - skulle kommunen dŒ kunna strunta i stšdet till personer med funktionshinder och deras anhšriga? Nej, dŒ skulle ju socialtjŠnstlagen trŠda in. €ven den lagen ŒlŠgger ju kommunen ett ansvar fšr funktionshindrade. Men om inte socialtjŠnstlagen fanns?

 

FrŒgan bšr stŠllas. DŠrfšr att alltmer verkar det som att de attityder, som ligger bakom stšdet till funktionshindrade hŠmtar sin nŠring ur rŠttsjuridiska resonemang mer Šn ur en ideologisk och moralisk insikt om vad som Šr den funktionshindrades bŠsta.

 

Den mŠrkliga situationen har nu uppstŒtt att nŠr en familj med ett funktionshindrat barn vŠnder sig till kommunen fšr att fŒ stšd, sŒ Šr den fšrsta frŒga som stŠlls pŒ fšrvaltningskontoret inte "Hur ska vi pŒ bŠsta sŠtt kunna stštta den hŠr familjen och deras funktionshindrade barn?", utan istŠllet "Vilka krav kan den hŠr familjen stŠlla pŒ oss med stšd av LSS?". Det hela blir ett juridiskt spel dŠr kommunen ser familjen som motspelare. Detta bemštande av anhšriga eller gode mŠn skiljer sig starkt frŒn hur vi vanligtvis blir bemštta nŠr vi behšver samhŠllets stšd och hjŠlp. JŠmfšr t ex med en vŒrdcentral - Šr man sjuk sŒ fŒr man hjŠlp utan att behšva hŠnvisa till paragrafer.

 

FšrŠldrarna, som fšrhoppningsvis Šr stolta och glada šver de framsteg som barnet gšr trots sitt funktionshinder, hamnar plštsligt i en situation dŠr det viktiga blir att švertyga kommunens eller fšrsŠkringskassans tjŠnstemŠn om hur lite barnet klarar av och hur elŠndig familjens situation Šr.

 

De stšrsta fšrlorarna i detta spel om lagtolkningar, om vad som Šr rŠttigheter enligt LSS, hur mŒnga timmars stšd som behšvs o s v, Šr ŠndŒ inte de som tvingas spela med.

 

De stšrsta fšrlorarna Šr de som inte deltar. De som inte vet vilka rŠttigheter de har och som inte vet vem pŒ fšrvaltningskontoret som man ska vŠnda sig till. DŠrfšr visar alltfler rapporter att stšdet till funktionshindrade, frŒn fšrskoleŒldern och uppŒt, fŒr en allt ojŠmlikare profil. De som har kunskap, tid och ork att fylla sin roll som motspelare till LSS-handlŠggare, studierektorer och andra,  de fŒr fšr det mesta ett bra stšd. Medan de andra fŒr nšja sig med mindre.

SŒ var det ju inte tŠnkt!

 

Allt fler kommuner fšrvŠxlar handikappomsorg med Šldreomsorg. PŒ servicehusen blir det allt vanligare med unga personer med funktionshinder. Ibland bor utvecklingsstšrda i en separat grupp i servicehuset. Organisatoriskt, personalmŠssigt och lokalmŠssigt likstŠlls funktionshinder med Œlderdomssvaghet pŒ samma sŠtt som det var i vŒrt land en gŒng i tiden. FUB har protesterat mot detta. Socialstyrelsen ser inte en sŒdan sammanblandning som šnskvŠrd. €ndŒ fortsŠtter det.

 

MŒnga kommuner drar dessutom in fšrestŒndartjŠnster pŒ gruppbostŠder, anstŠller outbildad eller fšr andra omsorger utbildad personal och bygger allt stšrre gruppbostŠder.

SŒ var det ju inte tŠnkt!

 

Meningen med kommunaliseringen av omsorgerna var att den utvecklingsstšrde skulle bli en fullgod samhŠllsmedborgare. Det var tŠnkt att  de anhšriga skulle fŒ nŠra till ett insiktsfullt och fullgott stšd. Det var meningen att kommunerna skulle ta sitt fulla ansvar fšr att leva upp till andan i LSS: "fŒ mšjlighet att leva som andra".

SŒ var det tŠnkt.

 

Det faller ett tungt ansvar pŒ bŒde Socialstyrelsen och lŠnsstyrelserna fšr den nedrustning av  stšdet till utvecklingsstšrda och andra funktionshindrade, som nu sker. Socialstyrelsen har inte tagit vara pŒ sin mšjlighet och skyldighet att utfŠrda fšreskrifter om verkstŠlligheten av LSS och lŠnsstyrelserna har inte - med vissa undantag - fullfšljt sitt uppdrag att utšva tillsyn genom inspektioner eller pŒ annat sŠtt se till att lagen fšljs.

Karl Grunewald och Hans Hallerfors