Artikel ur Intra 4/94.

 

 

 

Nobelpristagaren Kenzaboro Oe

 

 

 

 

 

Oes frsta roman handlar om en far som fr ett barn med deformerat huvud.

Han nskar att barnet ska d fr om det verlever kommer det, som han sger, mera pminna om en grnsak n om en mnniska. Och han och hans hustru kommer att tyngas av barnets omvrdnad resten av livet. 

- Den unge fadern hade alltid drmt om att lmna Japan och flytta till Afrika. Nu terkom hans drmmar med styrka. Han borde lta avliva barnet, skiljas frn sin hustru och s bara frsvinna. Men pltsligt frstr han att om han skulle lta sitt barn d s vore det detsamma som att frneka sitt eget sjlv. Han bestmmer sig fr att acceptera barnet och lter det opereras . Han bestmmer sig ven fr att hdanefter bygga sitt liv p verkligheten och leva med sin familj i verkligheten.

 

 

 

Vid ett besk som Oe gjorde i Stockholm 1993 berttade han att det var han som var den romantiske fadern. Detta r hans berttelse i frkortat skick:

 

"Tillt mig att nu tala lite om mig sjlv, genom att jag tar upp tv av mina verk som versatts till flertalet europeiska sprk. Romanen 'Mardrmmen' r en berttelse om en ung far som fr ett barn med deformerat huvud. Jag skrev om hur denne unge fader kmpade med att acceptera  som en medlem i sin familj - hans mdosamma rite de passage, skulle man kunna sga. D han frst ser barnet i sjukhusbdden nskar den unge mannen att det ska d, fr om det lever, s vet han att dess existens mer kommer att pminna om en grnsaks n en mnsklig varelses. Han vet att han och hans hustru kommer att tyngas av omvrdnaden under resten av sina liv. Den unge mannen inte bara nskar att barnet skall d; han frsker t o m desperat finna en lkare i Tokyo som skulle vara beredd att frambringa en snabb, naturlig dd. Den unge mannen r ett slags romantiker . Innan han beslutade sig fr att gifta sig och sl sig ner i Tokyo drmde han om att lmna Japan och resa till Afrika. Nr han konfronterades med den tragiska insikten om att behva bli far  till ett hjlplst deformerat barn tervnder hans drmmar om att resa till Afrika desto starkare. Han vervger att lta sitt barn avlivas, att skiljas frn sin hustru och bara frsvinna sin vg. Samtidigt terkommer hans tidigare flickvn, som  lnge uppmuntrade hans planer p att ka till Afrika, och lgger ytterligare kol till hans brinnande drmmar . Men den unge mannen, liksom drabbad av en epifani, inser pltsligt att om han skulle lta sitt barn d, s vore det detsamma som att negera sitt eget sjlv. Han kastar av sig sin ungdomliga romantiska skepnad , tar farvl av den eskapistiska attityden som han odlat rakt igenom och tar slutligen avsked av den forna flickvnnen som r i frd med att ge sig av till Afrika. Han accepterar barnet. Och efter att ha bestmt sig fr att leva med det lter han det genomg en operation. Han fattar ett beslut, en gng fr alla, att bygga p verkligheten - att leva verkligheten och att skaffa familj p verkligheten. Barnet som fddes med deformerat huvud var i sjlva verket min son. Att han fddes p detta sett har verskuggat mitt liv och drmed mina bcker. Ett tema i mina romaner har drfr , nda sedan hans fdsel, inbegripit hur jag levt med hans mentala handikapp. Jag har ocks skrivit mnga esser och kritiska betraktelser ver Hiroshima och Nagasakis betydelse fr mnniskor i Japan och vad det betyder fr alla mnniskor i denna nuklera tidslder. Jag har engagerat mig i samhllsyttringar som hnger samman med vad jag skrivit i mnet. Men det grundlggande motivet bakom mitt skrivande om Hiroshima och Nagasaki, och bakom de aktiviteter som hnger samman drmed, har alltid varit detta att leva med ett handikappat barn. Samvaron med ett handikappat barn: det r infallsvinkeln frn vilken jag skriver och gr det jag gr.

Ett mentalt efterblivet barn i en familj har, enligt min mening, en 'kraft att lka sr' som familjemedlemmar orsakar varandra. Och det r p grund av mitt barns 'lkande kraft' som jag tror att atombombens offer verlevande kan ha nr det gller att bota atomlderns sjuka samhlle. Jag kan tminstone inte undg att tnka denna tanke  nr jag ser hur de verlevande offren efter Hiroshima och Nagasaki - svaga och gamla som de nu r - hjer sina rster och verkligen engagerar sig i en rrelse som syftar  till avskaffandet av alla krnvapen. Jag ser detta som ett positivt frkroppsligande av bner om att hela samhllet - eller skall jag kanske sga alla levande sjlar p denna planet - skall 'lkas'."