Artikel i Intra 1/2003.

 

 

 

Det rŠcker inte med en diagnos!

 

Av Karl Grunewald

 

I LSS fšrsta paragraf definieras vilka som tillhšr den s.k. personkretsen. Det anges tre grupper. Till den fšrsta hšr personer med utvecklingsstšrning, autism eller autismliknande tillstŒnd.

Den allmŠnna uppfattningen Šr att om man fŒr denna diagnos har man rŠtt till sŒdana insatser som specificeras i 9 € (rŒd och stšd, personlig assistent, kontaktperson, ledsagarservice osv.). Diagnosen uppfattas som om den vore den sjŠlvklara intrŠdesbiljetten.

SŒ enkelt Šr det tyvŠrr inte. I den s.k. specialmotiveringen till fšrsta paragrafen sŠgs det att lindrigt utvecklingsstšrda visserligen kan ha omfattande funktionshinder, men att behovet av insatser ŠndŒ ska pršvas enligt 7 €. I den paragrafen stŒr det att de som tillhšr personkretsen har rŠtt till de specificerade insatserna om de behšver sŒdan hjŠlp i sin livsfšring och om deras behov inte tillgodoses pŒ annat sŠtt.

Det innebŠr i praktiken en pršvning av graden av utvecklingsstšrning, autism eller autismliknande tillstŒnd med hŠnsyn till vederbšrandes livsfšring. Vid denna bedšmning stŒr det endast att jŠmfšrelse skall gšras med den livsfšring som kan anses normal fšr personer i samma Œlder.

Med skrivningen att behoven inte skall vara tillgodosedda pŒ annat sŠtt menas att de rent praktiskt inte skall vara tillgodosedda.

Fšljdriktigt finns det domslut dŠr den sškande har Asperger syndrom, men det anses inte pŒverka dennes livsfšring sŒ att LSS-insatser Šr behšvliga. Det rŠcker alltsŒ inte med diagnosen.