Artikel i Intra 1/1999.

Vad gäller för

privata företag?

Ingen får yrkesmässigt bedriva verksamhet enligt LSS med korttidstillsyn, korttidsvistelse, boende i familjehem, daglig verksamhet eller bostad med särskild service utan tillstånd av länsstyrelsen.

Ett sådant tillstånd kan ges till enskild person, ett bolag, en förening eller en stiftelse. Innan det ges skall länsstyrelsen bereda socialnämnden i kommunen möjlighet att yttra sig över ansökan.

Hemkommunen har ansvaret

Ingen får "tas in" i verksamheten utan beslut från den kommun där vederbörande är folkbokförd. All så kallad myndighetsutövning ligger kvar på denna. Hemkommunen kan aldrig avsäga sig ansvaret för att den enskilde verkligen får den insats som beviljats med den kvalitet som lagen föreskriver. Vid klagomål ska alltså den enskilde vända sig till LSS-handläggaren där.

Det kan naturligtvis vara svårt att kontrollera kvaliteten i omsorgen om insatsen ges långt borta från hemkommunen. Därför har "värdkommunen" tilldelats skyldigheten att - utöver länsstyrelsen och Socialstyrelsen - tillse att verksamheten bedrivs enligt lagen.

En vuxen person som bor i en bostad med särskild service kan låta sig folkbokföras i den kommunen där verksamheten bedrivs. Om kostnaderna då övergår till "värdkommunen" är en öppen fråga, men begär den boende andra insatser, ska i varje fall dessa ges och bekostas av den kommun där man är skriven.

Kommunen kan sluta avtal

En kommun kan sluta avtal med en enskild (person, bolag, förening, stiftelse) om att få belägga ett visst antal platser, eventuellt alla, på t ex en gruppbostad eller i en daglig verksamhet. Detta fritar naturligtvis inte den enskilde från att ha tillstånd från länsstyrelsen.

Det förekommer att kommuner sluter avtal om driften av en verksamhet enligt LSS med enskild (sk entreprenad), men fortsätter att vara ägare av fastigheten med de avtal som föreligger med de boende. Frågan har då uppstått om entreprenören måste få verksamheten godkänd av länsstyrelsen.

Det står ingenstans i LSS att ett sådant tillstånd skulle vara beroende av om den som driver verksamheten har ett avtal med kommunen eller ej, eller om de boende har avtal om sin lägenhet med denna eller ej. Det står helt klart att den som yrkesmässigt driver verksamhet och har ansvar för det dagliga stödet och servicen och den omvårdnad som ges, ska ha tillstånd för sin verksamhet. Tyvärr fuskas det med detta. Det beror på att det i verksamhet som bedrivs enligt Socialtjänstlagen gäller andra regler.

Enskild verksamhet har alltid funnits

Enskild verksamhet har alltid bedrivits inom omsorgerna om och undervisningen av utvecklingsstörda. Ända fram till 1940-talet drevs de flesta vårdhemmen i privat regi, men på 1970-talet hade antalet utvecklingsstörda i sådant boende minskat till ca femton procent av samtliga som bodde på vårdhem. De enskilda vårdhemmen var i genomsnitt mycket mindre än landstingens och hade relativt sett färre personer med flerfunktionshinder.

Hur stor den enskilda verksamheten är idag finns det dessvärre inga uppgifter om.

Bra och dåligt

Det finns naturligt nog en allmän skepsis mot enskild verksamhet för personer som har svårt för att uttrycka sina behov och önskemål. Vinstintresset kan inverka menligt på verksamheten och man befarar att insynen i verksamheten inte är lika öppen som i en samhällsägd verksamhet.

Å andra sidan kan man vara mera flexibel i sin omvårdnad och service i en enskild verksamhet om ägaren deltar aktivt i verksamheten. Beslutsvägen är ofta kortare och byråkratin mindre. Det är uppenbart så att nydanare och kreativa personer lättare kan komma till sin rätt i en enskild verksamhet.

Det finns emellertid en trend, mest tydlig i annan verksamhet än i den som drivs enligt LSS, att ägaren köper upp eller öppnar ett större antal enheter spridda över landet. Det motverkar det lokala ansvaret och fördelen av den nära kontakten med beslutsfattaren.

Pengar och moral

Kommunen tar på sig ett moraliskt ansvar om man beslutar att sluta avtal med en enskild person, förening, stiftelse eller aktiebolag att överta en verksamhet som man redan driver. Moraliskt betänkligt blir det redan av det skälet att det anbud som antas ofta är lägre, ibland betydligt lägre än kommunens egna driftskostnader. Små förändringar av vårdkvalitén kan på sikt innebära stora ekonomiska besparingar. Men dessa små förändringar kan också innebära stora försämringar för den enskilde.

Ännu betänkligare blir det om de inneboende inte önskar denna förändring, om de helt enkelt har ett större förtroende för kommunen.

I LSS betonas att den enskilde i största möjliga utsträckning ska ha inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Det innebär att dessa ska utformas i samverkan med denne. Men om nu den som bor i en gruppbostad inte önskar att kommunen överlåter verksamheten till en enskild? Och om alla som bor där har samma önskemål?

Än svårare blir det om man ser på kommunens eget beslut om att bevilja den enskilde denna insats. I detta beslut står det ofta vilken gruppbostad som avses. Om inte så har i varje fall den sökande accepterat att bo i en viss gruppbostad. Att byta huvudman måste anses vara en väsentlig förändring av förutsättningarna för beslutet. Det måste därför omprövas. Socialnämnden måste alltså fatta ett nytt beslut, vilket bara kan ske på den enskildes begäran. Om denne inte önskar detta blir det en konflikt som - så som lagen är skriven - bara kan avgöras av länsrätten.

För att undvika en sådan situation kan man bara råda en kommun som önskar privatisera sin verksamhet att endast göra det efter godkännande av de inneboende.

Karl Grunewald

Vad är entreprenad?

Begreppet entreprenad förekommer mest - och tidigare endast - inom byggsektorn. Ett företag åtar sig att på beställarens begäran utföra ett visst arbete. Ofta är det fråga om en i mängd och tid definierad produkt. Det kan ske till fast pris eller på löpande räkning. Entreprenören anställer personal och svarar för hela produktionen, sk generalentreprenad. Det förekommer även sk delad entreprenad.