Artikel i Intra 2/1999.

 

 

 

Striden om LSS.

 

 

 

 

Statsministern sa nej

till avveckling av LSS

 

 

 

Statsministern avfŠrdade Kommunfšrbundets skrift om en samlad lag fšr vŒrd och omsorg. Vid fšrbundets kongress i Gšteborg 20-22 april hŠnvisade han till Bengt Lindqvists utredning som fšreslŒr helt andra ŒtgŠrder.

 

 

Moderater och socialdemokrater enades om att inte ta upp fšrslaget att avveckla rŠttighetslagstiftningen, LSS, till sŠrskild behandling pŒ kongressen. Fšrslaget hade fŒtt sŒvŠl handikappršrelsen som enskilda politiker (frŠmst frŒn folkpartiet) och andra att reagera mycket kraftigt och frŒgan var fšr "het" fšr att ens debatteras! Statsministern varnade i sitt anfšrande fšr vissa kommuners domstolstrots och sa att regeringen krŠver att kommunerna tar sitt ansvar.

Han sa ocksŒ vid den efterfšljande presskonferensen att han inte ser nŒgon som helst anledning att Šndra lagstiftningen. Han framhšll istŠllet Bemštandeutredningens slutbetŠnkande "Lindqvists nia" och Bengt Lindqvist som den som bŠst speglar verkligheten. DŠr plŠderas, tvŠrt emot Kommunfšrbundets fšrslag, fšr att rŠttighetslagstiftningen ska stŠrkas genom att lŠnsstyrelserna ges rŠtt att utdšma vite fšr de kommuner som inte fšljer lagstiftningen.

 

 

Inte alla medborgare

 

Kongressen handlade mycket om kommunernas šnskan om škat sjŠlvstyre. I detta sjŠlvstyre ingŒr ocksŒ tankarna pŒ en samlad lag om vŒrd och omsorg. Staten ska inte bestŠmma om sŠrskilda rŠttigheter fšr funktionshindrade. Diskussionen om rŠttighetslagstiftningen hade fšrlagts till ett sŠrskilt seminarium vid sidan av sjŠlva kongressen.

Vid detta seminarium, den fšrsta kongressdagen, presenterades rapporten och bakgrunden till den av projektledaren Boel Callermo. Hon Šr fšrbundssekreterare pŒ Kommunfšrbundet.

Under presentationen handlade det mycket om "medborgaren i fokus" och det var ett begrepp som man gŠrna Œterkom till. Men efter en stunds lyssnande kunde man lagt till: "men inte alla medborgare".

Alldeles i slutet av sin presentation sa Boel Callermo att man pŒ sikt ser pŒ mšjligheten att slŒ samman SoL och LSS. NŒgot konkret fšrslag finns inte och detta skulle i sŒ fall utredas noga.

Hon avslutade sin fšredragning med att konstatera att det mŒste vara svŒrt fšr kommunpolitikerna att kŠnna motivation nŠr insatser redan Šr fšrutbestŠmda. Det vill sŠga att det inte Šr roligt lŠngre nŠr samhŠllet genom lagstiftning och domstolar tillfšrsŠkrar invŒnare goda levnadsvillkor och talar om fšr politikerna vad de mŒste gšra.

 

 

Trštta pŒ ansvar

 

Man undrar vilka kommunpolitiker Kommunfšrbundet pratat med och man vill vŠl ŠndŒ tro att fšrbundet grovt underskattar dem och deras ambition och motivation.

Bakgrunden till rapporten Šr bl a att kommunerna Šr trštta pŒ att ta ansvar fšr vissa, som man upplever det, tunga uppgifter. Som exempel nŠmndes ansvaret fšr mŠnniskor som lŠnge uppbŠr socialbidrag och mŠnniskor som har personlig assistans. Dessa mŠnniskor vill man stŠlla utanfšr det kommunala medborgarskapet.

Man efterlyser en tydlighet i ansvarsfšrdelningen mellan kommunerna och staten, en revidering av spelreglerna (lagstiftningen, šverklagansrŠtten och domstolspršvningen) och ett fšrtydligande av aktšrernas roller (enskilda, politiska institutioner, tillsynsmyndigheter etc).

Denna tydlighet mynnar ut i att kommunerna vill gšra sig av med sitt ansvar fšr ett antal av sina medborgare.

 

 

KommuninnevŒnare?

 

Innan omsorgslagen 1986 blev till satt mŠngder av grupper runt om i landet och deltog i ett slags rŒdslag. "Vi talar om omsorgen" var rubriken pŒ ett diskussionsunderlag. Det fanns skrivet pŒ lŠttlŠst sŒ att personer med intellektuella funktionshinder kunde delta i arbetet.

NŒgot som mŠnniskor gladde sig Œt och som ansŒgs som sŠrskilt stort var att mŠnniskor som alltid kallats utvecklingsstšrda och fšrpassats till vŒrdhem nu skulle bli kommuninnevŒnare som alla andra.

Specialsjukhus och vŒrdhem skulle avvecklas och mŠnniskorna dŠr skulle bšrja den mšdosamma inflyttningen till kommunerna.

Idag nŠr vi har LSS och vi snart inte har nŒgra vŒrdhem kvar, hšr vi till vŒr fšrfŠran att samma politiker som sa att "visst klarar vi att ta šver ansvaret frŒn landstingen", sŠga att de inte vill ha med LSS-insatserna att gšra. De sŠger att mŠnniskor med de svŒraste funktionshindren inte lŠngre Šr vŠlkomna som kommuninvŒnare. De vill att staten skall ta hand om dem.

 

 

En demokratifrŒga

 

I grunden Šr det en demokratifrŒga. Utveckling av demokratin borde utgšra den starkaste motivationen fšr varje politiker att engagera sig. Demokratin omfattar alla, inte nŠstan alla. MŒlet goda levnadsvillkor gŠller alla, inte nŠstan alla. Full delaktighet i samhŠllet gŠller alla. Inte nŠstan alla. Politiken gŠller alla, inte nŠstan alla.

LSS finns som en garanti fšr mŠnniskor med funktionshinder att kunna ta del av demokratin. SŒ lŠnge detta inte Šr sjŠlvklart Šr det livsviktigt att LSS finns kvar. Den behšvs i vŠntan pŒ att kommunpolitikerna skall hitta den rŠtta motivationen och se det stora i att  mŠnniskor med funktionshinder Šr med.

Till dess fŒr de allt lov att leva med att domstolarna dšmer om de stŠller nŒgon medborgare utanfšr.

                                                                 Anders Bergstršm

                                                                 Ombudsman, FUB Grunden, Gšteborg